Bröllop & budget

Vad roligt att se omslaget för Bröllopsguiden! Vi gjorde plåtningen i juni. Det var inte det lättaste att få på sig klänningarna då redaktionen endast hade plockat storlek 34 och 44 (?), frågade på det trevligaste sätt jag kunde om hur dom hade tänkt. Storlek 34 får jag inte ens på mig över höfterna och 44 drunkar jag i. Klänningarna i reportaget har vi trollat med genom att inte stänga dragkedjan på vissa och dra åt på andra. Det syns knappt på bilderna. En annan sak som blev fel i texten var kostnaden för vårt bröllop. Det står 130 000 kronor men rätt är ca 280 000 kronor för det fasta kostnaderna (plus koordinator-arvode). Det är så många som undrar så det är lika bra att berätta (på ett ungefär):

Såhär mycket la vi på olika saker under bröllopet (inte allt listat):
Mat, dryck för 50 pers och hyra ställe: 90 000 kronor
Transport: 15 000 (båt och buss)
Blommor: 20 000 kronor
Klänning: 6000 kronor
Ringar: 55 000 kronor
Foto/filma: 60 000 kronor
Middag/övernattning för tärnor/best mans + oss: 15 000 kronor
Klänningar till tärnor & fracks till bestman: 12 000
Tårta: 4000 kronor
Inbjudningar, bordskort, namnlappar (allt tryckt): 20 000 kr

Man prioriterar ju så olika. Hade jag inte varit gravid hade jag nog köpt en klänning från en designer. För oss var det viktigt med riktigt god mat, goda viner och bra dokumentering av proffs. Att filma allt var det bästa beslut vi tagit. Så kul att kunna se allt om och om igen! Vissa saker blev jag ”snål” över. Minns första tårt-offerten på 12 000 kronor, blev nästan sur över priset så skippade vi allt utöver själva tårtan och det räckte gott och väl (från början ville vi ha cupcakes och cakepops och annat kul = dyrt).

IMG_1739.JPG

IMG_1738.JPG

IMG_1737.JPG

IMG_1736.JPG

IMG_1735.JPG

IMG_1734.JPG

blogstats trackingpixel

Titta här!

Det är på rätt väg i alla fall. Jag känner att antibiotikan börjar greppa tag om infektionen. Dock står jag inte ut att ligga hemma mer i sängen, så det blir promenad med familjen och sopplunch ute. Däremot har jag fått boka av alla möten idag och även min politik-kväll (som blir av men jag kan inte närvara), blir förhoppningsvis en annan dag inom kort också. Det känns trist men jag kan inte riktigt prata i två timmar inför folk.  Är ledsen för en tråkig blogg men snart är jag tillbaka på banan igen och då är glada-Bella tillbaka. Titta vad jag hittade på Pressbyrån förresten! Visar bilderna senare.

IMG_1731.JPG

blogstats trackingpixel

Operation med efterföljder

”Varför kom du inte in tidigare?” Var det första jag fick höra på tandakuten. Blev irriterad. Jag fick ju höra att smärtan håller i sig i 3-7 dagar, därför har jag bitit ihop sedan i onsdags. De var efter natten jag inte orkade mer längre eftersom jag fick feber och smärtan blev olidlig. ”Jag ser i din journal att operationen var svårare än de trodde, du borde fått antibiotika på en gång”. Hallå! Jag var nersövd under narkos, det enda jag minns från när jag vaknade var att personalen tittade på mig med stora ögon och sa ”att jag får höra av mig om det blir olidligt”. På telefontid måndag-fredag. Men hur mycket olidlig-het som är normalt visste ju inte jag. Jag har ju kämpat på här hemma i tron om att det snart är bra. Hursomhelst, jag drabbades av en komplikation efter operationen, det är en blödning och infektion på alla sidor. Fick penicillin nu som borde ge effekt inom två dygn. Tills dess är det bara att stå ut.

Jag kan med enkelhet säga att det här är det värsta jag varit med om.

IMG_1727.JPG

blogstats trackingpixel

Tandakuten

… Ser ni hur jag ser ut?!

Jag är hos Sankt Eriks tandakut nu för allt har blivit värre. Jag har feber, hela ansiktet är svullet, kan knappt prata och jag sov 1,5 timma imorse på grund av smärtan efter operationen av visdomständerna. Jag grät större delen av natten. Ingen värktablett biter på mig och nu har värken gått över till huvudvärk och jag har aldrig lidit såhär mycket i hela mitt liv. Jag ser inte ens alla stygn i munnen för att svullnaden är så tjock. Ringde till tandakuten imorse och så frågade hon om jag äter antibiotika, eh nej? Varför fick jag inte det? Håll tummarna för mig, har en massa jobb i veckan som jag inte kan missa.

IMG_1724.JPG

IMG_1726.JPG

blogstats trackingpixel

Nej till bild?

Vi gick till Shanti idag för att äta middag, beställde en linsgryta och svalade tuggorna så gott som hela, gott med något annat än soppa i alla fall. På väg hem så satte supervärken igång igen och när jag är nära porten så stannar en tjej mig och vill ta en bild. Jag förklarar att jag har så himla ont och måste hem, så jag orkar tyvärr inte ta en bild. Hon svarar okej men efter det fick jag världens sämsta samvete och ångrar mig totalt i hissen upp. Hon kanske tog mod till sig och så sa jag nej! Under alla mina år i offentligheten, snart åtta (!) så kan jag räkna gångerna på en hand som jag har sagt nej till en bild (och då tar jag bilder med läsare varje dag). Minns en gång som jag sa nej när jag var i Nice inne på en toalett på ett hotell och då gjorde tjejen ett helt argt inlägg om det vilket gjorde mig ledsen. Jag hade bråttom på toa, inget annat. Odd sa åt mig att släppa det ”Du är bara människa, du får säga nej om du inte vill”. Han har kanske rätt. Jag vet att jag inte behöver ställa upp när jag är i parken med Gillis, går promenad med Christian i mjukisbyxor eller har gått på portömning och är helt röd i ansiktet, men jag gör det ändå. Tar man mod till sig för att fråga så jag kan liksom inte säga nej när det tar några sekunder. Och om jag är finnig på bilden eller har en fläck på tröjan bryr jag mig inte om. Men idag tog värken över och jag sa nej .. Och det dåliga samvetet brottas med mig..

IMG_1718.JPG
Christian fick en egen stol på Shanti!

blogstats trackingpixel

Tuffare andra gången

Alltså det är skillnad på bebisar och bebisar.

Ian låg och sov större delen av besöket, en napp i munnen så var allt perfekt. Vi kunde aldrig lägga ner Gillis själv när han var nyfödd, enda gången han var nöjd var när han låg vid bröstet. Det dröjde månader innan vi kunde lägga ner honom i ett babynest när han var vaken utan att bli ledsen. Kanske beror det lite på att vi aldrig körde med napp. Jag blev ju en levande napp i stället, för det mesta var det mysigt men en napp hade såklart underlättat när man var på språng. Sheila sa att man blir mycket tuffare med andra barnet, dom där veckorna som man hade i början, då man inte åt sitt första mål förän vid 15.00 för att ”det inte gick” kommer inte igen. Pust! Men det är nog sant. Nu vet man att man måste prioritera att gå och kissa, äta och duscha som nybliven mamma, annars bryter man ju ihop.

Men Gillis hade jag inget självförtroende i det alls. ”För hans skull” så satt jag där i soffan när han snuttade timma efter timma medan min blåsa höll på att spricka eller jag var så hungrig så att Christian vaknade när min mage lät. Nästa gång så kommer jag bara resa på mig och göra det jag ska göra. Det låter säkert som världens enklare grej men för mig var det inte det då.

IMG_1708.JPG

När jag tänker efter är det väl så med allt här i livet. Andra gången man gör slut i en relation så vet man att man kommer läka, det gjorde man ju inte första gången. Då var jag en våt fläck som inte trodde att jag skulle kunna känna lycka igen. Andra gången man startade företag hade man mer is i magen inför alla beslut. Vad jag älskar andra gången med livet! Heja erfarenhet.

IMG_1707.JPG

Familje-selfie

blogstats trackingpixel

Träffa bebis!

Jag kan säga såhär, jag har nästan samma tillstånd med smärtan idag också. Att dra ut visdomständerna är verkligen ingen lek. Ser fortfarande ut som en hamster i ansiktet. Men! Till något kul, idag kommer Sheila plus familj över, vi ska gosa med Ian som är helt nykläckt. Har längtat i flera dagar och äntligen ska vi få träffa honom. Men först sandlådan med Gillis! Har saknat att leka med honom.

IMG_1683-0.JPG

blogstats trackingpixel

Jag är min hjälte

Jag har mig själv som förebild. Det låter kanske som något svåruppnåligt men när jag var barn så sökte jag med ljus och lykta efter någon stark klok person som inte var en påhittad figur att kunna se upp till. Visst, Pippi och Grynet var något extra men inget var ju på riktigt. Så jag bestämde mig tidigt för att vara min egen hjälte. När min uppväxt var som allra tuffast så minns jag att jag ställde mig i spegeln och sa till mig själv att jag fixar det här, det kommer att bli bättre. Än idag står jag framför spegeln när livet testar mig och fortfarande säger jag till mig själv att jag kommer ta mig ur denna period också. Vilket jag alltid gör och jag blir starkare för varje gång.

Skärmavbild 2014-08-15 kl. 12.15.43

Mycket utav min styrka idag kommer ifrån att jag vill vara stark för den här tjejen. Allt som jag bestämde mig för som barn jag har liksom lovat mig själv att ta på allvar. Det var otroligt tufft att vara skillsmässobarn, det slet mig i stycken psykiskt och la grund till mitt dåliga samvete som alltid värker med vad jag än gör. Som barn till skilda föräldrar visste man att om den ena föräldern var lycklig för att du var där, grät sig den andra till sömns. Jag kommer göra allt i min makt för att Gillis inte ska behöva uppleva det. Jag gör allt för att Odd och jag inte ska separera i framtiden. Men om vi nu skulle hamna där så ligger det i vårt ansvar att aldrig låta vårt barn dra på sig det dåliga samvetet. Det är Odds och mitt ansvar att få det att fungera, inte Gillis.

Skärmavbild 2014-08-15 kl. 12.13.40

Här var jag redan min hjälte. Trots tunga år av mobbning. Jag stod på mig, gjorde allt man skulle på pappret om man blev mobbad. Berättade för mina lärare, anti-mobbningsteamet. Gjorde även sådant som man inte ska göra, som att ta dit min pappa som fick skälla ut mobbaren. Tyvärr så var det inget som hjälpte riktigt. Men jag var stark. Gick till skolan ändå, satte mig längst fram. Tänkte att dom någongång kommer att tröttna. Fick en hjärnskakning istället på gymnastiken. Men fortsatte att sätta mig längst fram i klassrummet när jag kom tillbaka. Fortsatte att prata trots att jag inte fick på grund av min acne och ljusa röst. På något sätt gick dessa tre år på högstadiet och jag blev fri. Fick mina betyg. Gav bokstavligen fingret till skolan när jag för sista gången höll i den den tunga trädörren och gick ut.

20131215-123402

Idag är jag en mamma. Jag minns krisen jag själv hade jag insåg att mina föräldrar inte var hjältar utan mänskliga personer med brister. Jag ska inte försöka vara Gillis hjälte för han kommer att bli lika besviken han när han upptäcker mina fel. Däremot ska jag försöka få honom att bli sin egen hjälte. Att han älskar sig själv och tror på sin egen förmåga. När mitt liv är som allra tuffast så kan jag alltid lita på mig själv att jag grejar det. Det är en väldigt härlig grund att stå på. Jag vet om min egen förmåga helt enkelt. Det vill jag ge Gillis också.

IMG_1282.PNG

Att vara min egen hjälte är det bästa beslut jag någonsin tagit eftersom det gör mig fri. Jag behöver aldrig vänta på att någon annan ska lösa mina problem eller nå mina mål åt mig, jag tar tag i det själv. Jag sätter upp riktlinjer för hur jag vill vara som person och är därefter. Jag är stark, generös, snäll, envis och vill vara med och sprida glädje. Svårare än så är det inte.

 

blogstats trackingpixel

Babyboost – innehåll!

Idag fick jag ett mail som gjorde mig glad här i sängen (lever här sedan i onsdags). Min fjärde bok Babyboost som kommer ut i november håller äntligen på att göras färdigt med själva inlagan. Denna bok kommer att gå i vitt och ljusblått. Första boken Egoboost gick ju i rosa och ljusblått, andra boken Isabellas hemligheter i grått och guld, tredje boken Economista i fuschia och vitt. Dessa färger blir himla bra, dels för att den känns harmonisk men så fick jag ju också en liten pojke. Jag lääängtar så tills den kommer ut, det är en igenkännande bok med mycket humor. Dessutom lite mer avslöjande än vad jag har varit i bloggen under den här tiden, jag måste ju spara på några storys så att jag har något kvar för böckerna! Som tillexempel finns det en del av min förlossningberättelse som jag undvek här men står med i Babyboost (ni kommer att kissa på er av skratt…). Den 26 november kommer i alla fall Babyboost ut!

Här ser ni vad boken innehåller:

Show english translation...

Skärmavbild 2014-08-15 kl. 13.10.11Skärmavbild 2014-08-15 kl. 13.09.23

blogstats trackingpixel

Hudserie i produktion!

… Smärtan är kvar (olidligt och jag står inte ut att ligga i sängen) men jag orkar inte blogga om det så jag skriver om vad som är på gång i Löwengrip Care & Color istället!

Show english translation...

Tillverkning ansiktsvård

Om två veckor så är vår vår ansiktsserie ute! Nu har allt stått i stabiliseringstester i ett halv år och fått godkänt. De tre första produkterna är en ansiktskräm, en ansiktstvätt och en fuktmist/ansiktsvatten i ett. Jag gillar kombinerade produkter och jag ville ha en minst fylld av vitaminer som man kan använda på morgonen som ansiktsvatten på en pad men även under dagen om man blir torr. Superprodukt. Ni vet ju att jag har acne men sedan jag började använda min egen serie så har huden blivit lugnare, acnen är inte borta men huden är bättre återfuktad och balanserad. Det betyder väldigt mycket för mig.

WP_20140813_15_03_49_Pro

Bilder från Kronans Apotek på Sveavägen, så snyggt upplagt!

WP_20140813_15_04_00_Pro

… Hos Kronans Apotek så har vi en ny kampanj! Vid köp av produkter för 300 kronor så får man en hårspray (doftar också kolasås) eller en deodorant på köpet! Det är så häftigt att LCC finns på 100 olika Kronans apotek idag. Plus Nordic Feel på nätet. Himla bra kombo.

Vilken är er favoritprodukt från LCC än så länge? :)

blogstats trackingpixel