Skolan en otryggmiljö?

Världen blir bara sjukare och sjukare. Jag har alltid känt att skolan är en tryggplats. De finns lärare överallt och eleverna är lugna varelser. Jag har haft tur att gå i Vasa Real, en grundskola som inte hade problem med klotter eller förstöring. Att ha videokameror när jag gick där fanns inte på tal. Nu på Jensen har jag upplevt samma lugna miljö och skolan är alltid ren och fin.

Först hörde man om Columbine massakern i USA, då två killar sköt ner elever och lärare på skolan. Jag trodde aldrig att det skulle komma till oss. Men så läser vi att en likadan tragedi har hänt i Finland. Igår knivskar en anhörig till en elev rektorn i en skola i Kungsängen och samma dag så hämtade polisen en kille i vår skola som har pratat mycket om hur han vill skjuta ner människor.

Vad kommer allt ifrån? �r det alla dataspel? Filmer? Jag känner mig inte trygg längre för rätt som det är kan man befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Det är även sjukt att man ska behöva hämta folk innan de ens har gjort något. Men samtidigt förstår jag det, varför ta en risk. Nej jag är trött på den skräck vi tvingas känna och behöva gå till.

Massakern på Columbine High School, Colorado, den 20 april 1999

Ni vill hellre att man super skallen av sig

Jag är inte förvånad, inte alls. Det var ungefär som väntat, kanske lite lugnare dock. Ni läsare är så otroligt roliga. Speciellt ni som kanske är runt 25 och surar för att jag lever samma liv som ni. Jag vet inte riktigt om ni har glömt bort hur ni var när ni var några år yngre, men för er låter det som en chock när jag säger att jag gillar vin. Vilken tonåring har inte druckit? Varför ska ni "svarta ner det" som att det skulle vara något fult att ta ett glas vin till maten. Tror ni inte att det där "förbjudna" då leder till att ungdomar super sig fulla med starksprit. För det är så det är. Länder som har en alkoholgräns på 16, har betydligt färre ungdomar som dricker sig så fulla att de hamnar på Maria pool än vad vi har i Sverige.

Ni blir helt chockade när jag kommer in på klubbar. Vet ni hur många minderåriga det finns på såna ställen? Det är vanligt. Faktum är att det finns ingen riktig lag på att minderåriga inte får vistas på ställen där de serveras alkohol. Snarare är lagen så att du förlorar alkoholtillståndet om du serverar alkohol. Du får enligt lag befinna dig på den plats. Men inte bli serverad alkohol. Nu är det så att klubbarna i sig har regler som säger att de inte vill ha minderåriga där, visst det är deras regler. Men jag skulle aldrig kunna bli straffad för att ha befunnit mig där. Anledningen till att klubbarna inte vill ha 16 åringar där som köper fanta är att det finns ingen marknad att tjäna pengar på sånt. Sprit, champagne kostar. Och då är inte 16 åringar den målgrupp som har pengar att betala för det.

Ni säger att jag skulle vara en förebild som påverkar unga dåligt. Eller att jag skulle svarta ner MUF för att jag dricker. För det första har jag aldrig sagt att jag är en förebild, men om jag nu är det så tycker jag att jag föregår med gott exempel. Jag dricker gärna en drink för att den är god, sen räcker det. Jag super inte skallen av mig som många i min ålder gör. Vad är bäst? Och för det andra MUF är en hobby, något som jag tycker är roligt. MUF är inte mitt jobb. Stor skillnad.. därför har det jag gör på fritiden inget med det jag gör i MUF. Och allt jag gör behöver inte MUF stå för heller. Hur ska de hålla koll på alla flera tusen medlemmar att de föregår med gott exempel. Det går inte! Moderaterna är ett parti som står för frihet.

Visst för hälsan skull och sinnet kanske inte nattklubbar är det bästa för mig. Eller jo det gör det faktiskt, jag mår otroligt bra när jag får gå ut och bara slappna av!  Jag sliter i skolan, sliter på jobbet, har tusen grejer att göra dagligen. �r det så fel att gå ut och roa sig då med sina vänner och ha riktigt roligt, minnen för livet?

Jihad = Paradiset?

Kunde inte riktigt sova inatt. Låg och tänkte på vad jag hade sett på Agenda i går kväll. I mitten av programmet hade de bjudit in två muslimer, en man och en kvinna. Programledaren visade klipp från en nysläppt dokumentär som handlar om vilka signaler som ges till unga muslimska barn. Där sitter en Imam med barn runt sig och pratar om att man ska ha som mål att komma till paradiset. Det gör man genom Jihad, och då öppnar sig 100 egna nivåer för dig i paradiset. Nivåer som man bara får om man har dött för sin religon.

Blev så rädd när jag hörde det här. I rummet sitter små barn som blir inlärda att man ska dö för sin religon. Vad tror ni det blir för konsekvenser av det? Mannen i studion var också bekymmrad över dessa bilder, medan kvinnan tyckte att det var något fint.

Vad är det fina med att lära ut muslimska barn i Sverige att Jihad är något bra?

Ni läsare..

God morgon!

Ni läsare är allt roliga. Eller i alla fall vissa av er, för det är en väldigt bred grupp av människor som läser bloggen. Om jag skriver inlägg om tex uppsatsskrivningen eller tips på andra saker. Då blir några av er arga och säger att bloggen är tråkig och att den var bättre förr. Jaha tänker jag "bättre förr" vad kan de innebära.. att jag lämnar ut mig totalt som för två år sedan? Men det inte riktigt jag längre. Så då undrar jag vart ni har hållt hus under dessa två år?

Sen i alla fall när jag skriver ett "roligare" inlägg om tex en fest eller något annat likande. Då klagar ni på att jag är en dålig förebild som festar. Jag har aldrig sagt att jag är en förebild! Ni blir väldigt arga över att jag dricker ett glas sådär och att jag är på ett ställe som är 18+. Då plötsligt är jag inte tråkig längre utan snarare en fjortis. Jag hade en väldigt  härlig fjortisperiod i mitt liv när jag var 14 så jag känner mig väldigt klar med den..

Efter det kommer ett inlägg om mina egna åsikter, kan va politiskt, om kläder eller om jag själv vill ha barn eller inte. Då blir ni väldigt arga över det jag skriver! Om jag själv skriver att "jag inte tycker om en viss sak" då uppfattar ni det som att jag har sagt åt hela världen att ni också måste tycka så. Tar ni verkligen så seriöst på allt? Att ni blir så arga att ni själva måste blogga om det jag har skrivit?

Hmm jag säger som Alex Schulman; när jag går på hårt eller verkar kall, då blir er förtjusning ännu större. Då vill ni ha mer mer mer. Jag skriver för min egen skull om det jag känner för att skriva..men reponsen tycker jag alltid är så komiskt. Man vet vad som väntar efter ett inlägg.
Ni läsare är underbara men allt bra roliga.

Att skriva bra uppsatser/inlämningar

Det händer att man drabbas av en motgång i skolan. Ett prov gick inte så bra som man trodde att det skulle gå. Ofta är inte problemet provets betyg utan vår inställning till vad som har hänt. Istället för att se det som en möjlighet att förbättra sig ser vi det istället som en förlust.

Att gång på gång få dåliga resultat ger än ju inte direkt kraften att fortsätta, tyvärr. Men det är något vi ska försöka ändra på! Ofta är det småsaker man behöver tänka på innan inlämning av en uppgift eller studietekniken inför ett prov.

Detta inlägg får handla om med en uppsats man ska skriva. Vi låtsas att du har fått i uppgift att skriva ett arbete om rökning. Då finns en otroligt bra metod som jag lärde mig i högstadiet man kan följa som kallas Samhällsmodellen.
1. Bakgrund och orsaker
2. Problem/händelse
3. Konsekvenser (följder) från olika perspektiv (här kan man uppnå mvg oftast)

Det är alltid lättast att börja med 2:an. I det här fallet så är problemet att många ungdomar röker. Här tar du upp fakta du har hittat, statistik som stärker det du skrivit etc. Glöm aldrig källor så att du kan bevisa vart du har hittat informationen.

Sedan jobbar du med 1:an. Vad är orsaker till att ungdomar röker? Grupptryck? Coolt? Gott?. Få med lite fakta här med, skriv lite om rökningen har blivit vanligare med åren eller minskat och i så fall vad beror det på? Har du en egen erfarenhet eller känner en kompis som röker. Berätta den personens anledning. Du drar parareller och får det verklighetstroget det du säger.

Sist kommer 3:an. Här ska du lägga ner mest tid. Dela upp konsekvenserna i tre delar. Individen, större grupp, samhälle/landet. Om du nu skrev om rökning skulle du kunna på individen berätta om konsekvenserna för en person som röker. Du berättar vilka sjukdomar personen riskerar att få m.m Vid gruppen kan du berätta om passiv rökning. Påverkar det andra om någon röker? �r passiv rökning farligt? Vid samhället tar du upp alla kostnader för Sverige att betala för sjukhusvård när rökarna blir dåliga. Hur påverkar det samhället att många ungdomar röker? Kan vi se en kommande konsekvens av en stor generation rökare i framtiden? Fråga fråga fråga och besvara. Försök också komma på en egen idé på hur du skulle löst det. Varför valde du den idén i så fall och har din idé några brister?

Extra grej
För att bevisa att du verkligen kan din sak tar du även upp ett motargument. I det här fallet passar det med "Men det är ju dyr skatt för cigaretter, staten får ju in massor med pengar av att tobak säljs. Landet måste ju tjäna på det" och så besvarar du med något som visar att du återigen har rätt. "Det här är en positiv sak med rökning många pratar om med det är fel enligt (sen visar du en statistik). Tydligen så är kostnaderna större för sjukhusvården är vad skatten drar in så landet tjänar alltså inte på det"

Detta är väldigt basic som de flesta lär sig men ibland glömmer man bort! Denna samhällsmodell kan man använda i de flesta arbeten.
Här kommer några extra tips:

- Gör arbetet med en snygg struktur. Inledning där du berättar vad du ska prata om och vad du har för tankar om arbetet innan. Inga stavfel!
- Glöm aldrig källhänvisning. Om du har med information måste du skriva med i slutet av arbetet eller i fotnoter vad faktan är hämtad ifrån.
-  20% på faktan i början 30% om orsaker till problemet och 50% om konskevenserna av problemet.
- Var frågvis och fråga dig själv hela tiden "vad är följderna av detta i olika perspektiv?" "kan man se likheter med det är problemet med ett annat problem?"
- Sista delen av arbetet ska vara en sammanfattning endast här får du ha med dina egna åsikter.
- Glöm ej att spana in betygskriterierna för arbetet när du är klar. Fick du med allting?

Hoppas det var lite till hjälp.. skriver om studietekik inför prov nästa gång!

Livet kommer ikapp

�h har gott runt ett tag nu med där där känslan att allt är bra. Inga problem, inget man ångrar och framför allt inget man är nervös över. Allt flyter på och man är i sina rutiner som man trivs bra med, tillfredställd helt enkelt. Det är stunder som denna som jag hinner fundera och komma ikapp psykiskt med allt som händer.

Jag har så lätt att ta saker och ting för givet ibland. Vänner som alltid finns där, stöd från sina föräldrar när man behöver det, modet att våga göra något som man oroar sig över men också att veta att man kommer le igen efter att man har varit ledsen. Det man tar för givet.

Ibland kan jag känna att jag har fått åka på en räkmacka genom hela livet. Vart är mina problem? När ska jag kämpa? När ska jag tycka att livet är pissigt? Allt har gott så fruktansvärt enkelt att allt har känts som en stor dröm. En dröm som inte är verklighet, en dröm som jag inte ens njutit av.

Det är mitt problem. Strävan efter att hela tiden vara bättre, ha det roligare och vara mer duktig och driftig än vad man egentligen är och klarar av. Under tiden detta pågår glömmer man bort att sluta leva i framtidsdrömmen och leva nu istället. Jag räknar med att något ska hända varje dag, annars är dagen bortkastad. Det som krockar här är att oavsett vad jag spenderar dagen till funderar jag inte kring det. MUF middagar, möten, intervjuer och andra roliga saker blir vardagsmat.

Jag höjer min ribba hela tiden så att jag glömmer bort att njuta av vanliga saker. Förut kunde en kvällsfika med en vän, en god middag eller en melodifestivalkväll vara något jag kunde längta efter. Nu krävs det en alpresa, bildande av mitt eget aktiebolag eller en Bloggträff för att jag ska känna en sorts lycka. Det är hemskt!

Det är nästan problemen i livet som får mig att känna att jag lever. Jag kan vara glad över att en hinder kommer i livet som jag måste ta mig över! Då får jag äntligen vakna upp. Nej.. stunder som denna kommer man ifatt sig själv och jag ska lära mig att uppskatta saker i livet mer, hur man nu gör det vet jag inte.
Det får blir mitt mål.

Måste bara få ur mig det här killlar..

- Isabella, vad är det första du tittar på hos en kille?
- Skorna definitivt!

Förlåt, men det spelar ingen roll hur snygg, smart eller charmig en kille är. Har han fula skor går han bort på en gång. Jag vet inte om jag har en ytlig rubbning men jag har slutat träffa killar som jag har tyckt om på grund av deras skor. Sedan när de vill ha en förklaring har jag inte våga erkänna, visst är det patetiskt av mig?

Det absolut värsta som finns är gymnastikskorna folk har på sig på stan. Absolut när du tränar men inte på stan! Jag blir så irriterad när man ser en snygg person och så har han skor som förstör allt!? Man kan seriöst läsa av personer med hjälp av deras skor.  Sneakers går bra absolut men inte gymnastikskor! Det är stor skillnad och lär er det killar..


Till och med Converse är bättre än dem här!

SÃ¥ blir jag motiverad

Många har frågat mig hur jag kan vara så motiverad hela tiden både på fritiden och i skolan. Jag tänkte försöka besvara hur jag gör och tänker.

�verallt tar vi in intryck hela tiden, du sitter och tittar på nyheterna, lyssnar på en lärare, bläddrar i ett skvallermagasin eller bara sitter och pratar med vännerna. Hela tiden informeras du med nya saker, de flesta funderar du inte ens över utan de försvinner lika fort som du hörde om de. Men om du försöker ha en åsikt om många saker märker du snart att det finns så mycket som man vill ändra på! Om man tillåter sig själv använda denna energi istället för att bläddra vidare så kommer tankarna och ideérna sprudla.

Oftast är det orättvisa, ilska, nyfikenhet och strävan efter att leva ett bättre liv som får mig motiverad. Jag hade väldigt många kompisar som rökte och jag själv fick astma när jag andades in rök. När jag sedan såg slogan "Fina flickor röker inte" kom jag direkt på att det här kan man ju göra något av! Så jag startade ett team på ett community bland ungdomar där jag fick över 6000 medlemmar! �ven om det var en liten sak fick jag många unga att inte börja. Då var det värt de!

Oftast är man moderat för att man har upplevt en orättvisa i landet. För min del var jag arg över att jag tvingades läsa vissa ämnen fast jag inte ville och jag kunde inte heller börja ett år tidigare i skolan fast jag var mogen. Samtidigt läste jag att MUF hade precis samma åsikter som jag i den frågan. Så det var så det började. Politiken har lärt mig att det finns så mycket man kan påverka på egen hand, därför startade jag också bloggen!

Jag skulle kunna rabbla upp hur många som helst av mina ideér. Några har gått i verk och andra inte. Man måste inte alltid slutfölja det man startar. Ibland inser man att det var helt fel och då är det ingen idé att fortsätta.

Det man aldrig får glömma är att det är man själv som bestämmer över sitt liv. Du kan aldrig skylla på läraren för dåliga betyg, mc donalds för att du är tjock eller att det är politikernas fel att vissa saker är som det är. Gör något åt det i så fall! Gör om ilskan till energi, prata ihop dig med dina vänner, starta en hemsida, en blogg och skriv till tidningar. Gör dig helt enkelt hörd om din åsikt och det du vill ändra på för ingen kommer att göra det åt dig!

För mig har det varit så att en dörr har gjort så att många andra dörrar även har öppnats. Genom alla kampanjer med MUF innan valet 2006 och att vi sedan vann gjorde så att man tror mer på sig själv och då vågar man även prova andra saker. Kanske är politiken något för dig, ändra samhället? Eller känns volontärarbete för fattiga människor viktigare? Ja kontakta Unicef eller andra organisationer. Man kan alltid hjälpa till oavsett vem man är!

Man lever bara en gång passa på att göra det du vill av ditt liv, istället för att se på när andra gör det! Så använd din ilska, nyfikenhet och strävan efter att just ditt liv ska bli bättre. Vad krävs det då? �r det träning? Nya vänner? Bättre betyg? Ett jobb?

Mål från boken "självkänsla nu"
S pecifikt- tydligt mål
M ätbart- kontrollera uppfyllensen
A ngeläget- är det viktigt?
R ealistiskt- möjligt att uppnå?
T idsbestämt- deadline

LÃ?S

Ser alla dessa kommentarer.. sjuka elaka kommentarer. Undrar egentligen när det plötsligt blev tillåtet att kränka en annan människa såhär som ni gör. Hur mycket man ogillar en person kan man inte skriva vad som helst bland kommentarerna. Visst ni kan ha era åsiker i era bloggar men ni behöver inte skriva de här. Jag har känslor precis som ni och jag har inte mördat en person utan jag har anställd någon för att hjälpa mig nu på min maskerad för att jag inte ska stressa sönder mig själv. Varför ska ni då gå på så hårt?

Det värsta är att ni uttalar er om mig utan korrekt fakta. Ni skriver att jag lever på pappas pengar och att jag får allt på silverfat. Det är så otroligt fel. Jag har alltid kämpat och varit driftig. Enda sen jag var 14 år gammal har jag alltid haft ett jobb. Jag tycker det är kul att jobba och speciellt få den lön man förtjänar sen. Jag har också alltid drivit projekt som jag har tjänat pengar på. �ven under klubbfesternas tid fick jag en hel del då med.

Idag så jobbar jag nästan alltid efter skolan. När ni går hem och lägger er med en ostmacka och tittar på tv efter skolan så sitter jag och jobbar. Kvällarna går åt till att plugga så att jag kan ha dem bra betyg jag har idag. Sedan lägger jag även ner timmar varje dag på en blogg, där jag också får pengar. Men hela tiden har jag ufört något arbete innan.

Det är inte mina föräldrar som betalar. När jag shoppar, fikar, handlar kläder, äter, reser är det jag själv som står för allt. För att jag jobbar! precis som alla andra. Mina föräldrar har däremot givit mig bra verktyg för att kunna utföra allt. De ger mig drivkraften och genom pappa fick jag ett jobb på hans byrå. Men återigen så är det jag som går dit varje dag.

Att jag fÃ¥r pengar via bloggen är ju tack vare er. Att ni sitter och kommenterar, skrattar, blir upprörda, jaa allt! Allt som fÃ¥r er att gÃ¥ in pÃ¥ denna sida varje dag. Blir till en vinst för mig. Ofta undrar jag om det är värt det…

Så sluta tro att jag får allt via mina föräldrar. Det är jag som har gjort mig förtjänt till mina mvg som jag har i de flesta ämnen i skolan och det är jag som har gjort mig förtjänt för de pengar som finns på kontot. Och vad jag vill göra med dem är helt upp till mig! Däremot så kan jag säga att jag sparar mer än vad jag gör av mer. Att jag kan slippa ta studielån och förhoppningsvis kunna köpa en egen bostadsrätt själv är även det min förtjänst. Inte pappa.

Våga säga nej till nollning

Surfade in på aftobladet nu innan jag skulle gå och lägga mig och så ser jag denna artikel: http://www.aftonbladet.se/stockholm/article737285.ab

Handlar om nollingen på Norra Real, en gymnasieskola här i Vasastan. Blir så upprörd när jag läser det här. Tjejen hade 3 promille i blodet och var nära att dö! Hon var nära att dö på grund att tvåorna i skolan har en idiotisk tradition i skolan och skrämmer upp stackars ettorna så att de går med på det.

Vet inte hur det är runt om i landet men i Stockholm på gymnasiskolorna (nollningen är helt annolunda på högskolor) så har man i början av terminen en olaglig "nollning" för att "välkomna ettorna". Detta går ut på att man ger frivilligt ca 70 kr till dem personerna som har hand om allt. De köper sprit och andra "festligheter" som de använder.. Tex så får ett ägg gå runt i varandras munnar tills någon spyr. Alla är såklart extremt fulla.. varje år hamnar flera på maria pool. I år har jag hört om ett rykte att de ska ge ettorna sprit med laxeringsmedel i och sedan hänga dem upp och ner.. sjukt? JA!

När jag började ettan så spred de sig som ett rykte att alla som "är något" ska joina. Som vanligt struntar jag i vad andra tycker och jag stod fast vid att jag vägrar att gå. Som tur var fick jag med mig fler tjejer.. tror att många blev lite lättade att det verkade "okej" att inte gå också. Men olyckligtvis gick flera personer på det här. Jag tror att de ville känna sig lite hemma på skolan tyvärr.. Några av de här personerna hamnade såklart då på maria pool.. medvetslösa. Min skola anmälde som tur va personerna.

I år fick jag förfrågan om jag ville nolla ettorna. Jag bara gapade som svar. Som tur verkar Jensen verkligen försöka att stoppa det här, men vad som händer utanför skolans väggar är svårt att påverka. Det kan bara vi elever.

Vill bara att ni personer som är yngre än mig och går i ettan eller kanske börjar nästa år. Gå inte på nollningen! Man blir inte mer poppis eller få fler vänner (de lurar i en allt) om man går. Det kommer sluta med att de super ner dig så att du knappt kan andas för att du nästan kvävs i dina egna spyor.. det är inte värt det. Och försök få ett stopp i era egna skolor! Om en vågar säga nej, gör fler det också.