Jag har alltid varit bra på att stå upp för mig själv, jag tror att den förmågan delvis är ifrån hur man blivit uppfostrad men jag tror att man absolut kan öva upp i vuxen ålder. Jag får ofta frågan om hur jag hanterar påhopp och det har varit svårt för mig att besvara den frågan eftersom de kommer naturligt men nu har jag benat upp mina tankegångar och såhär brukar jag tänka:
1. Det första man måste inse är sitt egna värde. 1 så jag är inte dum i huvudet. 2 så är jag inte ful. 3 så är jag alldeles för smart för att låta mig tryckas ner av andra. Om jag då vet om det är så spelar det ingen roll om någon i min gamla klass vräkte ur sig, “Vadå Bella, fattar du inte det här?” Eller om folk skriver att jag ser ut som en gris i bloggen. För jag vet själv att jag är klok och vacker och var det något jag inte förstod i plugget så var det ju läraren som inte kunde förklara, hon/han jobbar ju med att lära mig det jag inte kan! Hör ni hör mitt tankesätt låter? Kopiera det till dig själv.
2. Våga säga ifrån. Vissa människor är experter på att slänga en syrlig kommentar som är menad att vara elak men väldigt diskret. Då ska man helt enkelt säga såhär “Du nu förstod jag verkligen inte hur du menar, kan du förklara vad du nyss sa?” Och när den där killen i min klass frågade om jag inte fattade, högt inför alla så svarade jag “Nej det gör jag inte men du får hemskt gärna förklara för mig, du som kan” Då säger du ifrån men samtidigt är trevlig. Att vara trevlig mot idioter är det bästa försvaret ibland..
3. Låtsas att du befinner sig i en glasbubbla när du lämnar hemmet och ska gå till skolan eller jobbet och du vet att du ska möta jobbiga människor. Allt dessa människor säger studsar helt enkelt bort på glasbubblan och kommentarerna når aldrig dig! Ungefär som man sa “spegel” när man var liten och allt slogs tillbaks på personen som sa det. Och tror man på kharma så gör det faktiskt det.. Glasbubblan fungerar lika bra om du bloggar och läser dina kommentarer, allt studsar bara tillbaks och inget når dig.






