Under middagen igår pratades det om ungdomsarbetslöshet vilket länge har varit en fråga jag brunnit för. Igår så var det personer med olika politisk bakgrund som pratade om hur vi ska jobba för att ge fler unga jobb. Mycket tänker partierna lika, såsom vikten av skolans inflytande men så skiljer det sig en del också.
Såhär tänker jag:
En bättre skola knuten till verkligheten: Det problematiska med skolan idag är att det tyvärr är för isolerat från arbetslivet. Oavsett om du läser på gymnasiet eller plugga på universitetet så är kontakten med företagen för dåliga. Skolan måste vara en brygga till ditt framtida jobb. Det gör vi genom att ge högskolestudenter tydligare verklighetsförankring med vilka jobba som faktiskt finns behov av. Självklart så ska man få läsa till vad man vill men man måste också sätta sig in i vad behovet av yrken ligger. Därav tycker jag att just KY-utbildningar är så bra som ett komplement till universiteten. När det gäller gymnasium så måste man jobba på tre sätt. Förbättra själva undervisningen genom att uppdatera den och anställa lärare som har mer yrkeserfarenhet, jag tycker att man borde ha ett ämne med mer retorik, mer kunskap om arbetsmarknaden och att starta företag. Nummer två är att sänka tröskeln till när man ska vidare oavsett om man ska studera eller jobba, mer praktik! Nummer tre är att hitta flera vägar om man inte vill fortsätta gymnasiet. Mer yrkesrelaterade linjer, och mer lärlingsfokus. Självklart ska vi ha som mål att så många som möjligt vill läsa klart gymnasiet men vi måste också inse att alla yrken inte behöver vara högskoleförbereda, alla vill inte det heller. Vi måste ändra på attityden att det är lika bra att jobba på en yrkeslinje än en akademisk. Alla jobb behövs!
Minimera risken för företagen: Det är företagen som bär Sverige och Sverige måste hjälpa företagen att minimera risken för arbetsgivare när man anställer. Sänkningen av arbetsgivaravgiften när man är ung är ett bra steg men jag skulle gärna ta bort den helt. Jag tror att de unga långstidsarbetslösa som lättare får jobb då kommer ge Sverige mer pengar än vad det kostar att ha en person arbetslös. Det är den privata sektorn som ger nya jobb till människor inte den offentliga. Därför måste vi satsa ännu mer på att underlätta att starta företag, att växa som företag och därav anställa. Alla människor behöver inte bli entreprenörer men det behövs fler entreprenörer och deras företag som anställer alla akademiker. Dessutom tycker jag att arbetsförmedlingen är en katastrof och vi behöver ta hjälp av alla bemanningsföretag som har bättre relation med företagen och folk som är i behov av arbete.
Hur som helst så är tröskeln mellan skola och arbete för hög. Insikten om vilka jobb som behövs finns inte hos studenter, bra alternativ till folk som inte vill läsa vidare är inte tillräcklig. Företagen har fortfarande för stor risk när man anställer. Ungdomsarbetslösheten kommer att minska om vi jobbar med dem punkterna. Vi måste också förstå att man inte kan plugga sig till erfarenhet (som företagen idag kräver), vi behöver få studenter i kontakt med företagen tidigare, lära sig hur man tar sig ut på marknaden och behöver också ha ett samhälle där fler företag startas, både som ett självklart alternativ till att bli anställd men också för att det är hos företagen det finns jobb.
Håller helt och hållet med dig! Jag har själv studerat KY utbildning och tyckte att det var en bra väg in i arbetsmarknaden, vi fick tidigt ta kontakt med företag vi hade intresse för. Vi hade totalt 28 veckors praktik på dom två åren och man lärde sig snabbt att allt man läste om inte gick att applicera i det verkliga livet.
Idag jobbar jag på ett stort internationell företag och det har jag självklat mig själv att tacka för men även min utbildning som har en nära relationen till företagen i regionen.
// Jennifer
Back on track babes,checka in och kommentera the one and only!
http://www.antonianoaksson.se
pusselipuss babes
ja jag håller helt med! utbildningen måste vara kopplad till verkligheten för att man ska förstå vad det är man håller på med och bli motiverad!
Spotlife-bloggaren Josefine Grahn slåss just nu om förstaplatsen i POSH 24′s modebloggsduell. Hjälp henne att vinna! –
http://www.posh24.se/posh_presenterar_modebloggsduellen_2012-09-25
Jag håller med om att arbetsgivaravgiften borde tas bort. Helt!
En praktikperiod varje år borde införas under hela högstadiet och gymnasiet om än bara 1 vecka. Ett litet bidrag borde tillfalla varje arbetsgivare som tar in dessa praktikanter men givetvis medföljer kontroller för att förhindra att ungdomar går och sopar golv eller ”utnyttjas” öht.
Däremot håller jag inte med om att bemanningsföretagen är speciellt bra. Jag har själv varit tvungen att gå som anställd av dom i början av en anställning trots att jag fick jobben utan att först gå via bemanningsföretaget. Det skiljde en del i anställningsvillkoren mellan företagen jag jobbade för och bemanningsföretaget, skillnaden var väsentlig och orättvis. Jag kommer ALDRIG gå via ett bemanningsföretag igen.
Men sen har jag å andra sidan aldrig använt mig av arbetsförmedlingen heller.
Jag är duktig på att sälja in mig själv och min kompetens och har på så sätt aldrig gått arbetslös.
Vet du vad arbetsgivaravgift är ens? Innehåller bland annat din pension. Men du kanske inte vill ha någon sådan?
Mycket bra skrivet! Håller helt med – detta är ett mycket viktigt budskap som behöver spridas!
En av de största problemen, som du INTE tar upp, är att vi är för få lärare per elev. Vi hinner inte hjälpa var och en till den grad som de förtjänar utan det blir mer fokus på de som har svårt att nå målen. De som når målen ”av sig själv” får mindre chans att utvecklas. Det beror på att vi som lärare har skyldighet att hjälpa alla att klara skolan.
Så det som krävs först är mindre klasser och fler lärare – oavsett om vi kommer från högskolan eller från massor av år ute på fältet. Det hjälper inte med yrkeserfarna lärare om vi inte når ut var och en på de olika utbildningarna.
Är du lärare?
Är du trög eller? Hon skriver ”VI som lärare”!!!!!!!!!!!
Nej jag är inte ett dugg trög. Anledningen till att jag undrar är att hon är så pass ung, jag trodde lärarutbildningen var ganska lång…
Den fråga jag tycker att du bör ställa, den är till dig själv och den lyder: är jag trevlig??
Lärare kan man bli på tre år, och hon är 22, det är väl inget konstigt? Den sista frågan ska du nog ställa till dig själv, för det är inte så trevligt att bara häva ur sig ett ifrågasättande av någons yrke sådär. Hon har ju som sagt skrivit att hon är lärare.
Maja: Vadå häva ur sig ett ifrågasättande?? Att rätt och slätt skriva: är du lärare?, det kallar inte jag att häva ur sig. Det var inget illa ment på nåt sätt, jag visste helt enkelt inte att lärarutbildningen var så pass kort…
Nej, jag behöver inte ställa den frågan till mig själv, för jag vet redan svaret.
Du kanske ska läsa på mer om ämnet, får fram mer information innan du börja skriva om att de som är universitets studerande inte har kontakt med arbetslivet. Du har ju aldrig pluggat själv på universitet, så du kanske inte vet de, men de ingår nästan alltid inom de flesta utbildningar praktik!! Jag går socionom programmet och från första termin hade vi praktik, vi var ute en kort runda på olika arbeten. Sedan under termin 3 hade vi kontakt med barn och ungdomsförvaltning och skrev riktigt utredningar kring barn. Och sen under termin 5 kommer vi vara borta 16 veckor och praktisera på ett riktigt arbete. Så kom inte och säg av vi inte har kontakt med arbetslivet, för de har vi. Borde inte säga saker som du har ingen aning om, ta reda på information innan du börjar vräka ur dig saker. Tycker inte du ska prata dåligt om universitets utbildning, de ger en fantastiskt väg till de man vill faktiskt jobba med. Om jag inte utbildat mig skulle jag inte kunna jobba med de jag drömmer om att jobba med.
Men du själv kanske inte heller bara ska utgå från DIN utbildning? Jag har också pluggat på universitetet och min utbildning hade ingen praktik. Jag hade inte heller någon praktik i gymnasiet.
Så, bara för att din utbildning har en massa praktik kan du inte uttala dig om alla utbildningar. Så du själv kanske borde ”ta reda på information innan du börjar vräka ur dig saker”. Förstår din tanke men tyvärr är inte alla utbildningar så bra som din.
Dom flesta utbildningar har praktik, synd för dig som inte hade. Men idag har faktiskt de flesta praktik. Jag ville bara ge exempel genom min utbildning.
Blondinbella säger att universitet inte har någon kontakt med arbetslivet, de stämmer inte. För de flesta har praktik. Kanske inte alla. Så hon borde tagit reda på de, och skriva om de i sin text. Och kanske även att de som inte har praktik, att de jobbar bredvid sin utbildning. De finns studier/statestik som säger att de flesta studenter jobbar samtidigt. Hon borde inte skriva att universitet inte har samarbete med arbetslivet, utan att ta reda på information. Och bara för hon inte pluggade så betyder inte de att man ska prata illa om utbildning och universitet. Vi når våra drömjobb på olika sätt.
Men om man läser inlägget så står det ju inte att universitetet inte har nåt samarbete med arbetslivet, det står bara att den är för dålig. Jag tror säkert att det i många fall finns rum för förbättring, eller vad tror du?
Det är långt ifrån alla utbildningar som har praktik. Varken civilingenjörer, högskoleingenjörer, jurister eller ekonomer har praktik som ingår i utbildningen utan det får du ordna själv på somrarna. Det är typ bara de vårdinriktade utbildningarna som har det…
Faktum är att det är väldigt ovanligt med praktik på teoretiska högskoleutbildningar, och jag tror att det är det som Bella främst syftar på. Det vore ju rent idiotiskt om en läkare, lärare, sjuksköterska, psykolog osv aldrig någonsin har övat sitt yrkeskunnande inom ramarna för utbildningen innan den skall arbeta med det proffesionellt! Men kollar du exempelvis på många civilingenjörsutbildningar så har de ingen som helst praktik eller koppling till näringslivet annat än de arbetsmarknadsdagar som skolan anordnar där olika företag kommer till skolan och pratar och träffar studenter, eller i vissa kurser där ämnet är kopplat till en tydlig verksamhet ex. kärnkraft, papperstillverkning, råvaruutvinning av olja osv då diverse studiebesök kan förekomma. Förutsättningen inom dessa utbildningar för att få kontakt med näringslivet är att du själv söker dig ut, att exempelvis söka ett extrajobb på ett företag som arbetar med saker som är relaterade till din utbildning eller engagerar dig i diverse aktiviteter som de olika studentkårerna arrangerar i samarbete med olika företag. Jag är själv snart färdigutbildad civilingenjör och jag måste säga att jag känner mig något vilsen nu när det strax börjar bli dags att söka jobb.
Kontentan är att när det gäller teoretiska utbildningar så är kontakten mellan näringslivet och studenten väldigt dålig. Och det finns säkert en hel del saker man skulle kunna göra för att förbättra den kontakten och se till att unga nyutexaminerade har ett kontaktnät när de väl ska söka jobb.
Bella är ju inte dummare än att hon är medveten om att praktik förekommer inom vissa utbildningar, men att säga att de flesta utbildningar har praktik, det stämmer inte! Varken ekonomer eller civilingenjörer har någon direkt praktik. Den enda stora kontakten som man har med en arbetsgivare är möjligen när man skriver sitt examensarbete, men det är inget som direkt räknas som praktik i min mening.
Jag studerar också till civilingenjör och har precis påbörjat andra året. Jag vet inte vilken inriktning eller var du studerar, men jag delar inte alls din uppfattning, och då har jag nästan fyra år kvar av min utbildning. Jag studerar i Umeå, och vi har den grymmaste studentkåren som anordnar sinnessjukt massa events och arbetsmarknadsdagar där vi får träffa massvis med företag. Mitt program, civ. ing. interaktion och design, anordnar till och med en egen arbetsmarknadsdag varje år, där företag som vill åt just oss kommer och pratar och taggar oss. Jag var med i projektgruppen för detta förra året, och hela processen var enormt rolig.
Sen det du säger om att man måste själv söka sig ut för att skapa kontaktnät, det håller jag med om hundraprocentigt, men det är ju så det går till? Man går på arbetsmarknadsdagar, man tar kontakt med företagen, man pratar med folk, man skapar kontaktnät, kanske får chans till sommarjobb, extrajobb eller exjobb. Det hjälper om man är engagerad inom sin kår, för då har man bättre koll på vad som händer. Jag har varit engagerad i min sektion från början, det är hur kul som helst! Jag ser inte hur det är något negativt att själv söka sig ut, det är ändå så det går till i arbetslivet senare. Det är klart det finns lite eget ansvar i att faktiskt söka sig ut, att faktiskt prata med företag när man träffar dem. Det är klart att kåren kan jobba lite mer och skapa fler tillfällen där företag kommer till skolan, kanske håller en lunchföreläsning, står i en monter, har en mässa, vad vet jag. Men när de väl står där, då är det ju helt upp till var och en om de vill prata med dem, skapa den där kontakten, höra vad som sker i arbetslivet, eller bara strunta i det och förlora chansen.
Som sagt, jag har extra tur med min just min utbildning, det är den enda av sitt slag här i Sverige och vi är sinnessjukt efterfrågade ute i arbetslivet. Jag oroar mig inte ett dugg för framtiden, jag är säker på att få jobb direkt efter min utbildning. Under mitt första år var jag på föreläsningar där företag kom och berättade att vi var framtiden, att vår utbildning är den bästa som finns och att vi ska skratta oss lyckliga för att vi är så efterfrågade. De avslutade alla med ett ”hör av er när ni vill ha jobb efter studierna” och var helt fantastiska.
Kontentan av det jag försöker säga är att det förvisso inte finns praktik inom civilingenjörsyrket på samma sätt som i andra branscher, men det finns ändå grymma chanser till kontakt med företag. Jag vet inte ens om det skulle gå att praktisera som civilingenjör, det är ju ett så löjligt brett yrke så det är inte sant. Det finns ju lite trainee-aktigt på vissa företag, men det är klart att man måste söka sig ut för att få tag på sådant. Det är nästan så jag kan ta allt du skriver, men vända på det till något positivt istället. Det enda jag egentligen störde mig på mest var det du sa om att ”se till att unga nyutexaminerade har ett kontaktnät när de väl ska söka jobb”. Självklart ska det finnas möjligheter att träffa och prata med företag inom branschen man utbildas för, men i slutändan är det helt upp till studenten själv om det kommer resultera i ett kontaktnät eller inte.
Hej Elin. Det låter som att du läser en spännande utbildning! Jag pluggar på KTH. Jag håller helt med dig om att det är så det funkar även på min skola. Jag kanske uttryckte mig lite otydligt. Det jag menade var att den formen av praktik som hon beskrev är väldigt ovanlig på civilingenjörsutbildningar och teoretiska utbildningar i stort. Då menar jag främst den delen där du är ute på en arbetsplats och ser hur de arbetar och gör en del uppgifter som du är lämpad för med hänsyn till hur långt du har kommit i din utbildning. Det jag menade var att den kontakten i den formen är väldigt ovanlig när det gäller dessa utbildningar. Jag nämnde även att det finns arbetsmarknadsdagar som skolan och studentkåren arrangerar och andra aktiviteter som man kan välja att delta i om man vill skapa sig kontakter, men en praktikplats i form av att man får se hur de faktiskt arbetar ute på arbetsplatsen är inte särskilt vanligt förekommande om man inte söker dem själv, det är såldes ingenting som man måste göra eller något som skolan tillhandahåller i utbildningen som det är för diverse andra yrkeskategoriser som lärare, läkare osv.
Men när det gäller att skapa sig kontakter och delta i aktiviteter för att träffa företag finns det hur mycket som helst, men helt frivilligt att välja om man vill delta eller inte. En praktik som ingår i utbildningen är ett måste för att du ska få ut din examen, men något sådant moment finns inte inom dessa utbildningar.
Jag läser också till civilingenjör och jag håller helt med Elin. Man måste komma ihåg att man inte kan få allt serverat på tallriken! Företagen är intresserade av motiverade och handlingskraftiga studenter som själva visar framfötterna (vilket är förståeligt). De är positivt inställda till studenter som tar eget initiativ. Så man kan inte säga att universiteten är isolerade från näringslivet. Visst, det förekommer inte praktik på alla utbildningar, men det finns då sannerligen många andra sätt att skaffa sig erfarenhet, inte minst genom sommarjobb eller, som du sa, att besöka arbetsmarknadsmässor. Praktik är visserligen bra, men det är långt ifrån enda sättet att göra sig attraktiv på arbetsmarknaden och det vore väldigt svårt att ha obligatorisk praktik på ett civilingenjörsprogram. Tanken med praktikplatser är att få en inblick i arbetslivet, men eftersom det i princip finns tusen olika arbetsmöjligheter inom industrin så skulle det vara svårt att få en generell uppfattning hur det är att arbeta som civ.ingenjör. Läkare, socionomer, lärare osv. kan ha praktik integrerat i sin utbildning på ett helt annat sätt (vilket de flesta sådana utbildningar har), men att ha det på en ingenjörsutbildning blir så ensidigt. Istället gäller det att studenterna själva vet vad de vill och är intresserade av och sen säker sig till dessa områden. Man kan exempelvis skriva kandidatarbetet i samarbete med ett företag, vilket är ett sjukt bra sätt att få en inblick i yrket. Du skriver att det finns ”ingen som helst praktik eller koppling till näringslivet annat än de arbetsmarknadsdagar som skolan anordnar där olika företag kommer till skolan och pratar och träffar studenter”. Men dessa arbetsmarknadsdagar är ju GULD värda. Vill man skapa ett kontaktnät så är ju detta ett utmärkt forum! Du får möjlighet att knyta kontakt med massa olika företag: något som en praktikplats aldrig skulle ge i denna mening! Ur ren erfarenhetssynpunkt så är det teoretiskt sett så skulle det inom industribranschen inte vara en direkt merit att ha praktiserat om alla ingenjörsstudenter har gjort det. Man måste själv bygga upp en meritlista som gör en attraktiv på arbetsmarknaden och detta är inget negativt, utan det är så det är här i livet. Som student kan man inte vänta sig att företagen ska jaga en, utan snarare tvärtom. Jag förstår vad du menar och jag förstår vad Bella menar, men jag älskar upplägget på ingenjörsutbildningarna av alla nämnda anledningar ovan och mer.
Oj råkade svara på ditt inlägg två gånger haha
Vadå, ”ingen som helst praktik eller koppling till näringslivet annat än de arbetsmarknadsdagar som skolan anordnar där olika företag kommer till skolan och pratar och träffar studenter”? Dessa arbetsmarknadsmässor är GULD värda och det perfekta forumet för att skapa ett kontaktnät! Läser själv till civilingenjör och älskar upplägget på ingenjörsutbildningar. Visst, praktik är mycket relevant om man läser till läkare, lärare, socionom osv (vilket förresten förekommer på de allra flesta sådana utbildningar), men att ha obligatorisk praktik på en civ.ingenjörsutbildning har jag svårt att tänka mig eftersom det är så pass brett! Istället kan man välja att exempelvis skriva sitt kandidatarbete på ett företag och givetvis examensarbetet. Sedan finns det ju sommarjobb man kan söka som student på massvis med olika företag. Att införa en obligatorisk praktik kommer inte att göra en mer attraktiv på arbetsmarknaden om alla studenter på utbildningen har praktiserat. Inom industrin måste man själv skaffa sig kontakter och värdefulla meriter för att nå dit man vill, men detta är ju inget negativt. Företag vill anställa studenter som är motiverade och handlingskraftiga (vilket är förståeligt). Vill man komma någon vart måste man söka sig ut och visa framfötterna själv. Man kan inte få allt serverat på en tallrik. Jag går tredje året och känner redan att jag har börjar bygga upp ett rätt bra kontaktnät, och ändå är jag inte jätteengagerad inom kåren eller liknande. Jag har bara tagit till vara på alla tillfällen som getts med mässor, events mm. Pratar man dessutom med alumner så är det många som säger att det kan ta flera år innan man hittar ett jobb som man trivs med i och med att branschen är så bred. Jag förstår vad du menar och jag förstår vad Bella menar, men jag älskar upplägget på ingenjörsutbildningar och de håller bra standard.
Nej, Isabella gick direkt från ofullständigt gymnasium till ”post graduate-utbildning” i Schweiz. Fast den har hon hoppat av trots att hon blev ”handplockad” av Lorange Institute som ville dra nytta av hennes kunskaper om sociala medier, internethandel och ungdomstrender.
”Någon högre utbildning är jag inte i behov av, jag har gott om pengar och jag ett roligt liv.”
http://blondinbella.se/2012/08/31/nagra-svar/
En god förebild för alla unga – hoppa av gymnasiet, tjäna pengar och ha kul! Studier och arbetslöshet är bara för losers.
Typ
Skärp dig Bella!
Ja, för visst skulle det vara hemskt om unga i samhället skulle vilja tjäna pengar och ha kul!
Jag tänker att man bara har ett liv. Så varför inte göra något kul av det! 
Jag uppfattade inte att Isabella skulle tycka studier och arbetslöshet är för – ”losers”.
Om du tycker om att studera tycker jag att du ska göra det, men det är kanske inte alla som tycker om det. Men det är väl tur att alla inte tycker om samma saker, eller?
Tror inte att Blondinbella mena att universitets utbilningar på något sätt är dåligt! Men jag undrar en sak, har du fått ta kontakt själv med din praktikplats?
Enligt min erfarenhet så blir ni tilldelade era platser av skolan! det innebär att ni själva inte får öva på att ta kontakt med företag och verksamheter. En av dom viktigaste verktygen i arbetslivet är att kunna prata för sig och ta kontakt med människor!
Enligt mig är univeristets utbildingar och KY- utbildningar minst lika viktiga för oss. KY utbildningar är oftast mer avskalade och smala i sin inriktning medans universitetens utbildningar är mer breda och samlande.
Båda behövs för att alla ska kunna hitta något som passar dem!
Jag går en yh utbildning och vi får ta kontakt själv med företag om prsktik platser. Men jag tror de är både och det beror nog på skola och utbildni gar. Sen vill jag bara säga att en ky eller yh utbildning kan också vara bredd och man kan välja bland många yrken.
Ok, Emma! Om du ska vara så där dryg så kanske det är på tiden att du lär dig att din utbildning heter socionomprogrammet – det särskrivs inte. Universitetsutbildning särskrivs inte heller. För övrigt är det nog bara socionomerna som har så mycket praktik. Juristprogrammet hade ingen praktik överhuvudtaget och jag tvivlar på att särskilt många av de ”riktiga” programmen har det. Det kanske du skulle ha kollat det innan du ”vräker” ur dig saker….
Bra poäng dock, Isabella!
Backa up vad du skriver, t ex varför är arbetsförmedlingen en katastrof, när man skriver en text så gäller de att man har källor eller i alla fall en förklaring till varför de är en katastrof. Och varför är bemaningsföretag bättre( för odd jobbar där) Kanske mer ska specifika varför de är bättre, och kanske även visa statistik då du säger att de är så mkt bättre!! Märks faktiskt ibland hur otroligt outbildad du är.
Du menar alltså att arbetsförmedlingen lyckas ge människor jobb? Haha :’)
De hjälpte mig i alla fall. Har väl också med sin egen inställning och vilja att hitta jobb att göra, du kan ju inte bara gå dit och förvänta dig att de sak ge dig ett jobb innan dagen är slut.
Jag var där förra veckan, skulle skriva in mig då jag är klar med mina studier. Har inga meriter då jag aldrig jobbat (pluggat fram till nu). Men jag hade redan varit ute och letat efter praktik då det är fri arbetskraft så jag kan få meriter (meriter = jobb, i alla fall mycket större chans). Dom säger nej för jag ska sitta hemma i 3 månader först innan dom godkänner att jag praktiserar. Så jag frågade varför. Dom svarade ja det är faktiskt du/ni som röstat fram dessa politiker som bestämt detta. Sen är det meningen att du ska söka jobb under dessa 3 månderna. Då förklarade jag igen att jag får inga jobb eftersom jag saknar meriter/erfarenhet, plus att det tar 20 minuter att söka på nätet och 1 timme att åka runt (i min stad) vad hade du tänkt dig att jag skulle göra sen? Det vet väl inte jag svarade han. Varför jag valde praktik var inte bara för att få meriter men också för en sysselsättning jag skulle ruttna att gå hemma i 3 månader. Så jag skrev in mig ändå. Fixade olycksfalls försäkring på 600kr själv och det var helt okej för företaget. Nu är detta en drömpraktik (jobba med djur). Men att jag ska få betala för försäkringen själv för att jag INTE varit arbetslös i 3 månadet, det är absurt!
Jag tycker att du har en otroligt onödig underton i det du skriver. Tycker det är helt okej att vara kritisk till det Bella skriver, men man kan ju använda sig av ett lite mer konstruktivt skrivsätt och utelämna personangrepp. Jag förstår inte varför människor ska ha så svårt för att argumentera för sin sak utan att smutskasta den andra parten som tycker annorlunda. Men men, det finns väl en överflöd av bittra människor som har otroligt svårt att hålla fingrarna i styr.
Men oj, jag trodde det var ett blogginlägg. Jag missade helt att det var en uppsats…
Tror hon mer syftade på att man behöver inte vara otrevlig och komma med personliga påhopp. Detta är ingen uppsatts men det betyder inte att man har rätt att vara otrevlig. Jag håller med hon kunde formulerat sig bättre.
Det är jag helt med på, mitt svar var till Eliza…
Det är jag helt med på, mitt svar var riktat till Eliza…
Jag håller också med om det, mitt svar var riktat till Eliza..
Jag håller med, mitt svar var riktat till Eliza…
vad tusan hände där??? Jaja, ingen kan ju missa min poäng i alla fall…;)
Håller med dig!
Du skriver att du tycker att skolan ska anställa fler lärare med mer yrkeserfarenhet. Hmm, hur ska då unga lärare, som jag till exempel, kunna komma in på arbetsmarknaden? Är så trött på att höra att man måste ha erfarenhet för att få ett visst arbete. Jag är helt säker på att jag och många av mina kurskamrater är mycket mer ”uppdaterade” när det gäller undervisningen än de lärare som har låååång yrkeserfarenhet. Just saying.
Anställa bättre lärare med yrkeserfarenhet, ja, det kan ju gå om man höjer lärarlönerna REJÄLT. Det är inte många som vill gå från ett mer välbetalt yrke till att bli underbetald lärare för alldeles för stora klasser med gamla risiga böcker. Dvs det behövs resurser.
Praktik, i vinn mån, men gör man det lätt för företagen att ta in praktikanter så underminerar man samtidigt arbetsmarknaden. Det är redan alldeles för vanligt att företag serieutnyttjar underbetalda (om alls betalda) praktikanter där de annars skulle ha anställt någon.
Det är den privata sektorn som ger jobb – ja det kan man inbilla sig när regeringen skär ner i den offentliga sektorn. Egentligen så är det ju nu så att vi desperat behöver lärare, läkare, sjuksköterskor och en massa andra i just offentlig sektor, men alliansen har dragit ner på den så att skolan och vården blir uslare och uslare. Det är ju egentligen DÄR det behövs folk, ingen människa blir ju hjälpt av att privata företagare stoppar pengar i fickan samtidigt som vi drar ner på de viktiga samhällsfunktionerna. Tvärtom.
Bemanningsföretagen är inte alls bra, de ger folk osäkra anställningar utan rättigheter och företagen betalar för att slippa undan sitt ansvar så att människorna som arbetar blir lidande. Så tvärtom – det behövs mycket hårdare regler kring bemanningsföretag så att vi håller dem på mattan, de förstör arbetsmarknaden.
Man skulle kunna tro att vi har lagar och regler, ett samhälle, för att alla ska må bra och vara lyckliga, inte för att några privata företag ska sko sig på våra gemensamma resurser. Men om man av någon bisarr anledning tycker att det är viktigare så för all del – rösta på alliansen. Själv lever jag inte för att jobba, jag jobbar för att leva!
Bemanningsföretagen fungerar precis som ett vanligt företag och du har samma anställningsvillkor där som hos vilket annat företag. Är du tillsvidareanställd som konsult (vilket jag var i 7 år) har du samma uppsägningstid, samma fackliga rättigheter, semester o.v.s. som om du vore anställd hos ett vanligt företag. Jag hade även friskvårdspeng, kurser, traktamente o.v.s. På vilket sätt ”förstör” de arbetsmarknaden?
De har dock fler tidsbegränsadeanställningar men det beror på att svenska företag gillar att ta in personal på korta kontrakt utan att behöva ta ansvar för personalen och deras anställning. Skyll inte det på bemanningsbranschen, de tllgodoser ett behov hos företag. OM svenska staten såg till att det blev lättare att anställa och säga upp personal skulle vi inte ha ett behov av bemanningsbranschen. Som det är nu gillar svenska företag att kunna ta in personal på kort kontrakt via bemanningsföretag för att sedan säga upp avtalet när behovet försvinner. Vems fel är det egentligen?
Alla snackar skit om bemanningsbranschen men faktum är att om du jobbar som konsult i några år, byter uppdrag någon gång om året, då bygger du upp ett kontaktnät som du aldrig hade kunnat bygga upp om du satt på en och samma arbetslplats under samma tid. Jag såg hela min konsulttid som nätverkande, jag knöt kontakter med potentiella arbetsgivare, både för dagen och för framtiden. Jag känner personligen HR-chefen på ett 20-tal företag i länet där jag bor, om jag bli arbetslös någon gång i framtiden har jag många kontakter att utnyttja i jaken på ett nytt jobb. Dessutom gick jag från att vara receptionist till projektledare genom mina konsultuppdrag. Varje uppdrag är en ny erfarenhet, mer att lägga till i CV:et, mera kunskaper. Jag jobbar hellre som konsult i bemanningsbranschen igen än att ställer mig i kassan på Coop.
Bästa jag läst hittills idag! Håller med!
Så bra skrivet! Kunde inte sagt det bättre själv!
Jag håller med om att det är ett stort glapp mellan skolan och ” den verkliga världen” åtminstone om man ser den skola jag gick. Det är helt fruktansvärt hur mycket jag ångrar mig idag att jag inte ifrågasatte mer kring detta när jag väl gick i skolan, för jag tyckte det var konstigt att jag på högstadiet hade 2 (!) veckor praktik på 3 år, och på gymnasiet inte en enda. Har också läst på högskola, men planerar nu att ändra inriktning- under tiden verkar det vara omöjligt att få ett jobb. Det är en sådan frustration då jag alltid gett allt jag har på skolan och har höga betyg, nu känns de helt värdelösa, för någon erfarenhet har man oftast inte fått i ung ålder. Nu får man känna på att känna sig vilsen må jag säga. Och dålig! Tror man får svar från 1/50 jobb man söker – och ja. Det ÄR tungt. men som man brukar säga, efter regn kommer solsken – hoppas jag.
Jag och två av mina vänner åker till Asien om 17 dagar på obestämd tid, woop!!
Spana in min blogg och häng med oss på äventyret!!
Kraam alla fina!!
Slipper vi ditt spammande när du väl åkt till Asien? Jag är redan trött på tanken att följa resan på din blogg efter att ha sett dina dagliga spam här i bloggen. Den effekten räknade du kanske inte med?
Ombloggad Zara Army Safari Jacka till salu:
http://www.tradera.com/zara-safari-army-jacka-skinnarmar-ombloggad-skinnarmar-parka-auktion_163302_164821419
De som väljer en praktisk linje och avsäger sig rätten till universitetsutbildning, iom att de då inte kommer att bli behörigha till akademiska studier – blir sedan låsta till ”hantverksryrken”. Då låser man alltså människor att inte senare i livet (efter 15 års ålder) välja vad man vill arbeta med. Därför anser jag att detta bidrar till att öka klasskillnader.
Många hantverkare m.fl har bra lön och trivs med sitt jobb, men det gör inte att man ska ta ifrån dem möjligheten till att byta bana eller kanske avancera sin verksamhet – >och börja studera. Det kan vara så enkelt som att man vill starta ett eget företag och kanske vill läsa en kurs på universitetet om arbetsrätt, skatterätt vad som helst – det är då inte möjligt eftersom att man inte har behörighet att söka in på Uni. Det gör då att dessa personer ”tvingas” betala dyra pengar för sin utbildning, eller måste anställa någon med denna behörighet. De kanske själva besitter kunskapen och viljan att kunna utföra arbetet, men pga. tidigare val (praktisk linje) kan de inte få BEHÖRIGHET att göra det.
Blondinbella är själv inte behörig till universitetsstudier och försökte få en utbildning via en MBA. Tänk på att även om det finns dom, som till skillnad från BB, skulle ha motivation att fortsätta & slutföra så är det inte alla som har de pengarna.
Ytterligare en tanke kring detta är de hantverkare som pga yrkesskador inte kan fortsätta sin praktiska verksamhet, som då via t.ex utbildning genom sin arbetsplats skulle kunna ta ett mer ”kontorsjobb” men nu alltså inte kan det. Det kan vara belastningsskador för en snickare, målare eller röra sig om en ren olycka där personen tappar rörelseförmåga – det är trots allt inte allt för ovanligt. Det innebär dock för många att karriären är över eller väldigt begränsad, och många får gå hemma med sjukpenning istället.
Om vi ska ha denna typ av system, där barn i högstadiet ska välja om de ska ha möjlighet till en vidare utbildning eller ej, så ser jag hellre att vi låter alla bibehålla rätten till fortsatt valmöjlighet.
Vill man bli snickare, är duktig på det och önskar jobba med det – så önskar jag att det finns bra utrymme och utbildning till det. Vill man senare i livet lägga till kunskap för att få behörigheten att driva egen verksamhet utan att ”anställa kunskapen” eller helt enkelt är för trött i kroppen för att fortsätta, så ska man inte behöva sitta där som 45 år och ”ångra” att man inte har chansen. Det är svårt nog att byta bana när man är äldre och än svårare om man har någon typ av skada eller hinder.
Så med det sagt:
Jättebra att det finns praktiska program som passar de som söker sig dit, men ta inte ifrån dem möjligheten att byta bana! Tänk om vi sa till alla akademiker att de aldrig får röra en hammare om de väljer att plugga?
Det där kunde fixas genom att göra som i Finland, där yrkesutbildning efter högstadiet också berättigar till universitetet; det kan vara lite slingrigare än via gymnasiet men det går, så vitt jag förstår utan problem. Man stänger alltså inga dörrar som 15-åring vilket känns bra (sedan är det antagligen rätt ovanligt att gå från yrkesskola till universitetet, men det går alltså att göra).
Det viktiga för mig är som sagt att om man genomför en sådant typ av skolform så innebär det inte att människor tappar sin behörighet! Jag är alltså inte på något sätt emot dessa praktiska utbildningar. Att det sedan är ovanligt gör inte mig någon skillnad, om någon/några har gjort ”fel” val eller t.ex vid en skada inte längre kan arbeta vidare, så ska möjligheten alltid finnas där.
Vet inte hur det är Finland, men det låter ju bra!
Så igen, lyft fram utbildningar elever vill gå som främjar allas intressen, både de praktiskt & teoriskt lagda. men stäng inte ute att vissa praktiskt lagda kan ha intresse eller behov av teoretisk kunskap
Jag anser också att man ska behålla behörigheten på yrkeslinjerna, eftersom jag tror att det stjälper för fler än det hjälper. Det är så pass få och allmänna kurser man behöver läsa för att bli behörig att det bör räknas till allmänbildningen.
Ex. utbildade min sambo sig till elektriker. Då han inte fick något jobb efter gymnasiet satte han sig, efter ½ års arbetslöshet, i skolbänken (på högskolan) och läste två kurser i el. De ger honom möjligheten att i framtiden (efter tillräcklig arbetslivserfarenhet) starta ett eget företag och gjorde även honom lite attraktivare på arbetsmarknaden. Idag har han jobb.
Han säger även att i framtiden kommer han förmodligen att vilja skola om sig, precis som de flesta i hans bransch. Antingen så tröttnar personerna eller så säger kroppen ifrån. Sen kanske det inte blir så att han studerar på högskolan i framtiden, men han är glad att han har den möjligheten att byta inriktning eller bredda kunskapen.
Så jag tycker inte att vi ska försvåra för dem som läst en yrkeslinje att eventuellt byta inriktning i framtiden (om det är om 2 år eller om 20 år spelar ingen roll) eller fördjupa kunskaperna.
Precis. Jag utbildade mig till kock för 10 år sedan. Har nu tröttnat på det och åter satt mig på skolbänken på universitet. På en linje som inte alls tangerar kockyrket och innehåller väldigt mycke kemi och fysik. Vilket jag ej läst sedan högstadiet på 90 talet. Men jag kom in på mina ”kockbetyg” från en yrkesinriktad linje
Du tycker att gymnasiet ska visa mera av verkligheten.
Men själv har du inte gått klart gymnasiet eller din utbildning utomlands.
Men vad tusan spelar det för roll att Bella inte har gått klart gymnasiet eller Lorange-utbildningen i Schweiz? Det har ingenting med texten att göra.
Vid 17 års ålder fakturerade hon 100,000 i månaden, då förstår jag att man inte känner sig särskilt motiverad att sitta i skolbänken varje dag. Bella kommer aldrig lida av att hon inte gick ut gymnasiet eller universitetet, hon är enormt efterfrågad som föreläsare just för att det hon har att säga är relevant, klokt och viktigt. Det som ”säljer” är hennes driv, yrkeserfarenhet och personlighet – något man inte kan plugga sig till. Sluta trycka ner henne medan du gömmer dig bakom en datorskärm, det är fegt!
Det har väl väldigt, väldigt mycket med texten att göra.
”barn” gör inte som du säger, ”Barn” gör som du gör!
Man kan inte stå och uttala sig om saker man inte själv har varit med om och därmed inte har någon som helst vetskap om..
Min syster jobbar på arbetsförmedlingen, och det är inte någon katastrof! De flesta unga -om vi bara pratar om dem- är inte villiga att jobba överhuvudtaget.
Arbetsförmedlingen kämpar verkligen för unga. Men de unga idag är för lata och kan inte tänka sig att ta vilket jobb som helst. Det finns oerhört lite jobb idag för unga utan utbildning och istället för att förkasta den helt, så kanske du ska uppmuntra unga människor till den?!
Hur många unga får jobb utan utbildning, utan företagsidé etc. INGEN!
Du har fel i att arbetsförmedlingen är en katastrof när den stöttar och ger människor jobb! Du kan väl prova på att leva som arbetslös några månader och hitta ett jobb inom komun, landsting och se hur enkelt det är när du inte har någon utbildning! Eller varför inte söka jobb som advokat? Vad bra det skulle gå för dig, då. Not.
Och till alla arbetslösa ungdomar, eller människor för den delen, ta vilket jobb ni än får om ni nu inte vill vara arbetslösa! Det går inte att klaga på att det är ett jobb som lokalvårdare, barnvakt, rasta hundar eller putsa fönster.
Nej, det är dags för er unga att inse att utan utbildning eller företagsidé så är det de jobben ni får. Och ni får dom om ni är villiga. Visst, det är lågavlönat och det är skitigt. MEN det är ett JOBB!! Ett jobb ni behöver.
Lyxjobben med hög inkomst är till för framgångsrika entreprenörer, högutbildade människor. Inse fakta.
Mvh
Petra, mamma till 4 barn och jobbandes som lärare på en högstadieskola.
Oj Petra! Dig skulle jag inte vilja ha som lärare! Vilken skrämmande och nedtryckande attityd du har!
Värst är kanske ”Hur många unga får jobb utan utbildning, utan företagsidé etc. INGEN!” Jag fick det. Sedan jobbade jag mig upp till direktörsnivå. Nu jobbar jag inom marknadsföring i London. Nämnde jag att jag bara är 27 år gammal?
När jag bodde i Sverige (Stockholm) och gick till arbetsförmedlingen behandlades både jag och mina medsökande som smuts. Vi skulle ha tagit vilket jobb som helst när kontot visade 37 kronor. Trots detta utövade handläggarna vidriga härskartekniker och led av fullkomlig avsaknad av empati. Något som fortfarande ekar hos arbetsförmedlingen idag.
Hoppas att din kommentar bara var ett skämt, annars behöver vi oroa oss för hur dina elevers självförtroende kommer att påverkas av en så trångsynt och negativ lärare.
Preach!!
Håller med dig Charlie,
”Värst är kanske “Hur många unga får jobb utan utbildning, utan företagsidé etc. INGEN!” Jag fick det. Sedan jobbade jag mig upp till direktörsnivå. Nu jobbar jag inom marknadsföring i London. Nämnde jag att jag bara är 27 år gammal?”
Arbetsförmedlingen ÄR helt åt helvete.
Man kommer dt och bir behandlad som om man vore dum, dm hjälper en INTE(!) att saffa jobb.
Jag har inge utbildning, jag hippade av gymnasiet.
Arbetsförmedingen LOVADE att dm skulle betal en speciell utbildning för mig. Detta lovade dom för 1,5 år sedan. Och ingentig har hänt.
Och inte ka jag betala utbildningen, jag har ju inge inkomst.
Så kom inte å säg att arbf ”kämpar”. Mer än att dm sitter på sina arslen å låtsas vara viktia.
Och d verkar dessutom mdra alla unga över e kant, att de flesta inte bill jobba. Det stämmer ABSOLUT INTE!
Så, ta du oc läs på och sätt dig i i livet inna du skrive ett skitinkägg.
Ps. Ber om ursäkt för stavfel osv, tagentbotet funkar inte s det ska
D.s
Har masterexamen men behövde gå till Arbetsförmedlingen för att jag hittade inte jobb. Svaret var ” vi kan inte göra nåt åt Akademiker”
Awesome…
Du skulle kanske haft en plan innan du hopade av gymnasiet? Att sitta och klaga på att AB inte betalar, dvs jag med mina skattepengar, en utbildning nu gör mig lite kräkfärdig.
Ta ett jobb och betala din drömutbildning själv sedan. Eller ta ett studielån som alla andra.
Jag håller med Lovisa. Varför skall man klaga när man själv inte är villig att göra något?
Jag säger ingenting om att du hoppade av gymnasiet, jag respekterar att du har haft dina anledningar till det. Men OM du nu vill gå en utbildning nu, varför inte ta CSN-lån och gå på folkhögskola eller Komvux? Det är ju så systemet fungerar, AMS-utbildningarna är väl egentligen först och främst till för dem som redan sumpat de möjligheterna och maxat sitt studielån på gymnasienivå och ändå inte kommit någon vart. Eller är det i den situationen du befinner dig?
Jag skriver det igen. Vill även poängtera att jag är jävligt jobb motiverad, annars hade jag inte fixat praktik själv innan eller fixat försäkringen själv. Jag gick helt seriöst gråtande därifrån. Då jag hade hittat min dröm praktik som kan leda till jobb. Dom heter arbetsförmedlingen, varför är det då inte okej att låta mig ha praktik som leder till jobb? Efter den dagen kallar jag dom arbetsförstörarna istället. Dom borde tas bort överhuvudtaget. Jag ville endast ha en försäkring men jag sa till dom ni behöver inte ens betala den om det är det som är problemet, men det är reglerna.
Jag var där förra veckan, skulle skriva in mig då jag är klar med mina studier. Har inga meriter då jag aldrig jobbat (pluggat fram till nu). Men jag hade redan varit ute och letat efter praktik då det är fri arbetskraft så jag kan få meriter (meriter = jobb, i alla fall mycket större chans). Dom säger nej för jag ska sitta hemma i 3 månader först innan dom godkänner att jag praktiserar. Så jag frågade varför. Dom svarade ja det är faktiskt du/ni som röstat fram dessa politiker som bestämt detta. Sen är det meningen att du ska söka jobb under dessa 3 månderna. Då förklarade jag igen att jag får inga jobb eftersom jag saknar meriter/erfarenhet, plus att det tar 20 minuter att söka på nätet och 1 timme att åka runt (i min stad) vad hade du tänkt dig att jag skulle göra sen? Det vet väl inte jag svarade han. Varför jag valde praktik var inte bara för att få meriter men också för en sysselsättning jag skulle ruttna att gå hemma i 3 månader. Så jag skrev in mig ändå. Fixade olycksfalls försäkring på 600kr själv och det var helt okej för företaget. Nu är detta en drömpraktik (jobba med djur). Men att jag ska få betala för försäkringen själv för att jag INTE varit arbetslös i 3 månadet, det är absurt!
Vill även säga till dig ”högstadieläraren”. Jag är extremt motiverad, JAG BETALAR FÖR ATT JOBBA.
Bra skrivet! Har själv gått en KY-utbildning, och en av de bästa sakerna med en sådan utbildning är att 1/3 av utbildningstiden är förlagd till olika arbetsplatser, dvs man får komma ut och praktisera några månader på olika arbetsplatser som är relaterade till det ämne man läser.
Är ett bra sätt att visa sig och samtidigt få lite erfarenhet då man faktiskt har fått jobba lite inom det område man läser under studietiden.
Ett av de största problemen jag hade efter utbildningen, samt flera andra i min klass också, var att få jobb just på grund av att man hade för lite erfarenhet. Hoppas att fler företag i framtiden kan låta folk få e lärligsperioder, praktiker eller liknande så att man kan få lite erfarenhet, och förhoppningsvis fortsätta. Under t.ex. 6 månader hinner man lära sig mycket, samt lära känna dem man jobbar med. Den sociala kompetensen borde också vara viktig, inte enbart erfarenhet. Detta är framför allt viktigt om man ska jobba med andra människor, t.ex. support.
I högstadiet får man komma ut på prao-platser vilket brukar vara roligt och bra, borde finnas något liknande på gymnasiet också då man faktiskt är närmare arbetsmarknaden än i högstadiet, och på så sätt kanske kan få in en fot i förväg innan man tar studenten.
Ja, en arbetslös människa kostar staten en hel del i teorin. Men i praktiken kostar det nada mot vad det egentligen borde kosta med tanke på de mörkertal människor som inte få någon ersättning trots att det är berättigade det. A-kassan och Försäkringskassan borde granskas och tas över av någon organisation som faktiskt fattar vad de pysslar med. Inte småtjejer med gymnasieexamen. Det är helt sjukt att en 20-åring med noll livserfarenhet ska sitta och bedöma om en människa är ”tillräckligt sjuk” eller inte.
Om någon ung tjej eller kille (boende i Göteborgsområdet) kanske nyss gått ut ur gymnasiet, och nu är intresserad av jobb så har jag en liten (med betoning på liten) vovve som skulle behöva rastas och lekas med några dagar i veckan, när jag inte är hemma.
Jag bor i centrala stan. Hör av er till mig på min email om ni är intresserade: hundvakt_gbg@hotmail.se
Hur många svar har du fått?
Hur många praktikanter eller långtidsarbetslösa har du själv tagit emot på något av dina alla bolag Isabella?
Det är lätt att dömma när man inte själv varit utsatt.
Arbetsförmedlingen hjälpte mig med en jättebra coachkurs, som var väldigt givande. Att jag sen inte har något arbete just nu, har jag själv valt.
Jag tror det är lätt att blabbla på, få allt att låta så sjukt bra, men från idé till handling är det inte alltid så bra.
Hur långt hade du kommit utan din pappas hjälp t ex??
http://annorlundaunderbara.wordpress.com
Böneutrop i Sverige- varför det??
Och vad är DIN lösning på problemet med undomsarbetslöshet? Hur kan man göra det på ett bättre sätt än Bellas förslag?
Det finns många arbetslösa idag som inte vill vara hemmafru som du….
Jag tycker att det är hyfsat bra som det är. Alla frågar inte efter en karriär, alla passar inte heller till att starta bolag ( kanske inte har ekonomisk möjlighet), alla vill kanske inte vara entreprenörer.
Jag tycker att utbildningar med praktik ( som redan finns ) är kanon. Det finns troligtvis de utbildningar som hade behövt mer yrkespraktik. Mer projektanställningar hade varit bra.
Sedan bibehålla arbetsförmedlingen, de hjälpte mig. Det gäller även att vara aktiv arbetssökande…det finns många passiva. Hårdare regler vad gäller arbetslöshetskassan och bidrag. Lägg en del av bidragen till företag som kan ta emot provanställningar/långtidssjukskrivna/långtidsarbetslösa etc.
Bella får allting att låta så enkelt, hon har väl aldrig haft en 8-17 jobb? Att jag är hemmafru innebär inte att jag varken har utbildning eller haft karriär??
Läs vad jag skrev lite längre upp. Ta bort arbetsförmedlingen. Jag fick ingen praktik (som leder till jobb) för att jag inte varit arbetslös i 3 månader. Så nu betalar jag själv en olyckfallsförsäkring på 600kr som täcker arbete/praktik. Så jag betalar för att jobba. Hur kan du då sitta och säga att man måste vara motiverad för att få jobb? Jag tycker det är jävligt motiverande. Om du har tips på att vara det mer får du gärna skriva vad.
Fast sanningen i ditt fall är väl att du ville ha just DEN praktikplatsen, hellre än att jobba på tex mcdonlands. Jag dömer dig inte för det men kan förstå ARBF om de tyckte att du i första hand skulle söka riktigt jobb innan de gick med på att finansiera dig under tiden som du gullar med katter och hundar. Är det verkligen så konstigt och fel tycker du?
Jag har en åsikt om bemanningsföretagen, och den är ungefär den samma som folk hittils har skrivit. Jag undrar hur de ens kan vara lagliga.
Anställda har absolut INGA rättigheter om någonting, de kan slänga folk vart de vill, hur de vill och framför allt ge sparken när de vill. Arbetsavtalslagen är väldigt sträng och petig, men dessa har hittat sina ”loopholes”.
Att söka jobb via bemanningsföretag kan vara bra om man vill ha ett kortvarigt jobb, till exempel för tre månader. Men det är absolut ingen säker långvarig arbetsplats. Du är inte bunden, du kan inte ta lån till exempel.
Jag tycker att arbetsförmedlingen skulle kunna ta mall av bemanningsföretagen med sättet hur de skaffar sina arbetstagare och hur snabbt de får ut dem, men arbetsförmedlingen är statens och det skulle betyda att arbetsvillkoren iallafall skulle stämma och vara ”lagliga”. Bemanningsföretagen borde totalt slopas och staten borde satsa mer på arbetsförmedlingen.
Precis – för kortvariga anställningar är bemanningsföretag bra. Men om man som jag och flera kollegor bara flyttats över för att frisera kommunens siffror blir det strul. Inga förmåner som man borde få på den arbetsplats man sitter på, pga att man de facto inte är anställd där – medan andra som gör samma jobb är det är det inte så kul (kommunen valde att fastanställa några och lägga ut resten på bemanningsföretag, men vi förväntas göra i princip samma arbete).
Suck för bemanningsföretag säger jag, precis som du alltså.
Ni utgår från era personliga erfarenheter och drar en hel bransch över en kam.
För det första, som tillsvidareanställd hos ett seriöst bemanningsföretag har du SAMMA villkor som hos vilket annat företag. D.v.s. fem veckor semester varje år, anställningsskydd, uppsägningstid, rätt att vara med i facket, a-kassa o.s.v.
Annat företag som Proffice, Addecco, Poolia, Manpower o.s.v. skulle ha ”loopholes” för att bli av med personal är bara bullshit. Gå med i facket och lär er era rättigheter.
Och Anna, om din kommun flyttade över er till ett bemanninsföretag och inte såg till att ni fick samma villkor som under tidigare anställning, vems fel är det? Kommunen eller bemanningsföretaget? Det är knappats så att bemanningsföretaget tvingar din kommun att lämna över personalen till dem..
Det är helt klart att jag inte är objektiv när det gäller dessa saker, jo; och visst, i mitt fall är en del kommunens fel också (nu råkar dessutom kommunen äga en del av bemanningsföretaget så det är ett större problem i mitt fall, man vill bara frisera statistiken och flytta runt folk).
Angående mina förmåner så har min chef på den kommunala sidan försökt få igenom vissa av dem, men det går tydligen inte, vilket i sig i fantastiskt (ironi) eftersom kommunen och flera grannstäder som sagt äger företaget och har sina timanställda i det istället för att ha oss som kommunalt anställda vilket vi var förr.
Det är jättebra att det funkar för dig i alla fall, jag tror att det funkar bättre om man vill ha flera olika ställen man jobbar på, då är det säkert bra för flexibiliteten. Nu fick vi bara sämre villkor för samma jobb.
Ang att kommunen inte är tvingad att anlita bemanningsföretaget; i mitt fall är de faktiskt det, vilket är det sjuka. Kommunen fick inte längre ha timanställda i så hög grad, så vips flyttades vi runt. Igen, problemet är större än bara bemanningsföretaget men de har inte heller skött sig så väl, t.ex. strulat med löne- och semesterersättningsutbetalningar. Men med i facket är jag i alla fall
Det mesta håller jag med om, men inte om att bemanningsföretagen är speciellt bra. Jag har t.ex. blivit flyttad från en kommunal arbetsgivare till ett bemanningsföretag – samma arbete, men mycket sämre villkor. Dessutom har vi fått en inre hierarki där vissa är anställda av kommunen (samma arbetsuppgifter) och vissa outsourcade. Inte det bästa för sammanhållningen kan jag berätta – men visst, kommunen fick bättre siffror när de ”inte längre har timanställda”. Tja, de har de visst men inte direkt. Samma lön har vi men inga andra av de förmåner som kommunen erbjöd, fast vi arbetar på en kommunal arbetsplats. Det här är ingenting ovanligt och ett oskick – siffrorna friseras men bra blir det inte!
Jag måste bara ge cred till min gymnasieutbildning, Omvårdnadsprogrammet i Ystad. ALLA lärare vi hade inom vårdämnen (psykiatri, psykologi, vårdpedagogik, vård och omsorg, lindrande vård och så vidare) har jobbat inom vården i många år. Detta underlättade min skolgång oerhört då man knyter an till hur vården verkligen är, om man jämför med den utbildning jag hade fått av mindre kompetenta lärare.
Och det går faktiskt att bli högskolebehörig även om man går en yrkesförberedande linje? Det många har en förutfattad mening om är att linjer så som Omvårdnadsprogrammet är till för elever som inte är så väldigt smarta och vill tillbringa sitt liv på ett äldreboende.. Jag gick ut med 23 MVG och 100 poäng i utökad kurs. Jag tror att alla människor hade mått bra av att gå OP, varenda en av eleverna utvecklades och blev bättre människor. För övrigt hade det varit kul om våra löner hade höjts… Vi har liv vilandes i våra händer varenda dag på jobbet – min bror jobbar i kök och har 4.000 mer i lön
:):)….
Pingback: Ungdomsarbetslöshet « terribly bookish
Håller verkligen med dig i allt du skriver! Skolorna måste förändra sitt sätt och hjälpa eleverna inför vad som väntar dem. Hjälp dem att ta reda på vad de vill och hur de kan nå sina mål. Få dem att förstå att allt inte bara kommer till dem av sig självt. Ett jobb är inget man får, ett jobb är något man antingen skapar sig eller skaffar sig. Som företagare så tittar jag också mer på vad blivande anställda verkligen kan än vilken examen de har. Så att välja en mer praktisk utbildning är absolut inte fel.
SÅÅÅÅ rätt!!! Håller helt och hållet med dig
Måste bara säga att man kan satsa hur mycket som helst på ungdomar. Men allt beror på ungdomen, om den vill ha ett jobb eller inte. Många lever i tryggheten och latheten att: nej men jag har en förälder som kan försörja mig. Tro mig jag är 19 och precis tagit studenten. Jag vet vad det handlar om. Arbetsförmedlingen ger ingenting har jag märkt nu, jag har ordnat allt själv. Har ett jobb nu. Inte världens bästa, men sånt man måste jobba upp. Och det är inte alla ungdomar som vill det. Men jag gillar att du går in för det här, det behövs. Men samtidigt så behövs det ett uppvaknande för dessa ungdomar som inte vill eller orkar göra någonting.
MVH Ronja
Fast det du skriver gällande skolan är inte helt sant. Jag gick hotell och turism linje i gymnasiet på dom tre åren hade vi sammanlagt 20 veckors praktik. Plus att vi va ute VÄLDIGT mycket på olika ställen inom yrkena för att testa på olika hur det va i yrket ut över praktiken då. Tack vare min praktik så fick jag jobbet där jag jobbar idag. Du är ute på helt fel spår. Det finns många yrkesförberedande linjer där dom har arbete på annan plats än skolan för att just lära sig verkligheten. Så kolla gärna upp lite innan du vill ”bättra” saker. Hotellbranschen är bara en linje av alla som hjälper sina elever.
Verkar som att Bella endast talar utifrån ett Stockholmsperspektiv när on resonerar. I de akademiska flickskolornas värld.
oj vad du inte har insikt i politiken. Det du skriver låter kankse som en dröm för många. ett drömsamhälle. MEN INGET parti kan fixa detta, hur gärna de än vill! Det tar en jäkkla massa tid. Dessutom, är det rättvist att ett företag som mac donald som redan tjäaar jättemycket ska behöva sänka arbetsgivaravgiften. Det kostar ju staten en massa pengar bara!
Du har ju aldrig behövt söka ett jobb har du sagt. Hurn kan du då säga att arbetsförmedlingen är en katastrof? De sliter häcken av sig säkert,( mer än vi ser) allt tyngd läggs på dem och får de ökade resuurser. Nej. visst de kan alltid bli bättre, det tycker jag med. MEN att klaga på något man själv aldrig själb harvarit delaktig i, nonono
Om man inte bryr sig om alla samhällsklasser och är blå som Bella så tycker man säkert det här var asbra skrivet. I mina ögon är det här rena skämtet. Är så glad att va entreprenör är din grej. För jag hade varit livrädd om du blev politiker.
Tack Sami för din fantastiska kommentar, jag håller helt med dig. Det är skrämmande nog att Bella kan ha så pass mycket inflytande som det är med sina åsikter, men som politiker. Uhg. Ryser av tanken.
testar, går inte att publicera mitt inlägg…
Jag förstår att detta är skrivet utifrån din bakgrund och dina erfarenheter och då är slutsatserna som du drar ganska naturliga även om jga inte delar dem fullt ut. Jag håller med om att alla behöver kunna hitta sin väg och att praktisk inriktad gymnasieutbildning kan vara det bästa valet för vissa. Gick själv en yrkesutbildning innan jag senare i livet sadlade om och blev jurist. jag tror dock inte att man ska underskatta vikten av bra grundkunskap i exv. kärnämnen. Att kunna skriva och uttrycka sig på ett begripligt sätt är en maktfaktor. Nu har du en av Sveriges största bloggar och jag tog mig igen det här inlägget trots den stora mängden grammatiska fel. Men i ”vanliga livet” är risken stor att man inte gör sin röst hörd om man inte behärskar språket bättre än vad du gör. Återigen – jag menar inte att alla ska bli akademiker eller plugga svenska på universitetsnivå men jag tycker att vi har en plikt att ge alla grundläggande teoretiska kunskaper t.o.m gymnasienivå allt annat vore ett svek mot våra ungdomar. Sen kan man välja att göra något helt annat, men då har man i alla fall ett reellt val och bättre förutsättningar att påverka sitt egna liv och samhället.
Märkligt att prata om vilka jobb som ”behövs”. Säger vem? Det är väl högst subjektivt? Enligt Blondinbella är det säkert entreprenörer, nagelfixare osv som behövs, men enligt mig behövs till exempel dokumentärfilmare och historiker i precis lika hög grad. Såna jobb bekostar inte alltid sig själva, men är ytterst viktiga för mänskligheten. De måste vi därför bekosta tillsammans, genom skatter, istället för genom bloggannonser.
word
Helt rätt!
Håller helt med dig Bella, superbra skrivet! Själv går jag i gymnasiet nu och jag har ingen aning om vad jag vill jobba med (går medialinjen) och jag vet inte heller vilken arbetskraft som behövs… Det är självklart att man vill känna sig relativt säker på att man får ett jobb efter studenten!
Föreslår att du besöker Arbetsförmedlingen bakom kulisserna och sätter dig in mer i vad man arbetar med, innan du uttalar dig om det är katastrof eller ej. Arbetsförmedlingens uppdrag är främst att stötta och hjälpa de som befinner sig långt från arbetsmarknaden. Inte de som redan är självgående och bedöms klara av att skaffa jobb på egen hand. Gör ett studiebesök vettja så att du vet mer vad det handlar om!
Läs vad jag skrev högre upp så får du nog ett bättre perspektiv. Jag betalar för min praktik för att arbetsförmedlingen inte godkänner då jag INTE varit arbetslös i 3 månader. Så jag fick ta en olycksfallsförsäkring på 600kr själv. Good job AF.
Du har verkligen mognat i ditt tänk, du har en hel del bra tankar.
Mycket beror ju också på oss ungdomar, hur villiga är de flesta unga att jobba idag? Inte speciellt, mamma och pappa betalar allt. Jag är 16 år och har snart jobbat på kontor för ett företag i två år, det var inte speciellt svårt att få det jobbet. Alla jobb är jobb ser jag det som, sedan får man jobba sig uppåt. Jag startade som tolvåring att dela reklam en gång i veckan, sedan började jag på samma företags kontor vart jag tar vägen senare återstår att se men allt är möjligt om man vill! Man kan ju inte förvänta sig att man ska få ett jobb med värsta drömlönen på en gång…
Vaa, har du sett arbetslösheten? Arbetslösheten beror på att arbetsgivare inte har råd att anställa eller det är väldigt vanligt att det är arbetsbrist på dem ”lätta jobben”. Men generellt sätt finns det inga jobb som inte kräver någon tidigare erfarenhet. Jag har arbetat några få dagar i tre år tid på eventföretag som behovanställd.Det är väldigt vanligt i många branscher.Vilket innebär att man har inte så mycket arbetsliverfarenhet. Jag valde restaurangutbildning för att jag trodde att det skulle bli lättare att få jobb men det var dags att komma ut på arbetsmarknaden fick jag beviset.För att få ett tt jobb inom restaurangbranschen måste du ha 1- 3års erfarenhet. Jag har bara några månaders erfarenhet av att jobba. Jag får inte jobb på grund av arbetsgivare har inte råd att anställa mig, på grund av arbetsbrist, hög konkurrens.
Det handlar inte om utbildning utan om att ha erfarenhet. Kunna sin sak, kunna utföra jobbet, arbetat länge för att kunna övertala arbetsgivaren att du är rätt man för jobbet.Utbildning kan ge dig säkerhet men utan erfarenhet kommer du ingenstans!
Vet du vad Arbetsförmedlingen gör? – Nada, inget för infödda svenskar som vill arbeta och göra gott för sig.Skulle du vilja gå en motivationskurs? Sitta i en ring med andra arbetslösa och prata om er situation?(som anonyma alkolister) Generellt sätt gör inte Arbetsförmedlingen någonting. Jo dem hjälper människor med utländsk bakrund för oss svenskar.Det är inte Arbetsförmedlingen som ska söka jobb åt dig utan det hänger på den enskilda individen, hur mycket personen vill ha jobb. Det är arbetsmarknaden det är fel på.
För egen del går jag en yrkesutbildning,inriktat på service/sälj för att öka mina chanser att få jobb. Vi ska praktisera efter kursen. Jag har försökt att hitta jobb/praktikplats/nystartsjobb i tre års tid utan framgång, vet du hur låååångt efter jag är om man jämför med personer i min ålder?ä Vet du hur mycket det skär i hjärtat att veta att jag är det enda i min ålder som inte har åkt och backpackat, rest en längre tid?? För egen del vill jag inte ha ett tillfälligt jobb, jag vill känna trygghet, gå till samma arbetsplats och få en lön varje månad.Många ungdomar tar vad som helst för att dem inte har något val, do or die.Jobb med dåliga villkor och ingen trygghet överhuvudtaget. / En arbetslös 20åring.
Försök få en praktik, många företag som vill ha eftersom det är gratis arbetskraft. Då får du erfaranhet och meriter. Dock vet jag inte hur det är i kök. Men testa skolkök annars så du har lite erfarenheter i kök. Borde vara lättare att få där. Sen har du meriter så söker du jobb får du inget nej då blir det mer praktik kanske på ett ”högre upp”/bättre ställe, en fin lunch resturang, sen middagsresturang och så har du erfarenhet och meriter
Men det är bara ett tips.
Vilka företag? Vilka kök? Du har ingen aning om hur det fungerar i restaurangbranschen. 1. Det förekommer mycket svartjobb. 2. Arbetsgivarna vill bara ha gratis arbetskraft 3. Jobb inom restaurang leder ingen vart. Jag har sökt jobb inom det i tre års tid men det har inte lett någonstans! 4. Jag har redan praktikserat två gånger, men det har inte lett någonvart.Har man bara praktiserat inom ett ”lätt jobb”(restaurang,kök osv) har man inte direkt någon arbetslivserfarenhet som arbetsgivaren oftast kräver.
Jag har inte råd att vara kräsen ja jag vet, jag har räkningar att betala men vad är det för vits att ta vilket jobb som helst? Till exempel, jag har sökt många jobb inom marknadsföring, försäljningsjobb på fältet men det är i stora delar provisionsbaserade löner vilket innebär att jag kan tjäna jättebra en månad men nästa kanske jag inte får någon lön överhuvudtaget.Hur ska jag kunna få trygghet, betala med räkningar med ett sånt jobb? Då är jag hellre arbetslös, för då får jag i alla fall en trygghet, får minga pengar varje månad och kan betala mina räkningar…
ärligt skrivet. bra.
En människa är så mycket mer än bara en kostnad
JA! Företagen och bemanningsföretagen år hand i hand. Det är teamwork!
Usch, ingen ide att diskutera egentligen. Bella har väl redan koll på allt, till och med på arbetsförmedlingen! XP
Arbetsförmedlingens uppdrag som de fått från regeringen är inte att GE människor jobb – det finns ingen i Sverige idag som GER folk jobb – nej, det är individen själv som får jobba för att få jobben! Däremot är det Arbetsförmedlingens uppdrag att HJÄLPA arbetssökande och arbetsgivare att hitta varandra. Bella, du är en smart tjej men när du påstår att Arbetsförmedlingen är en katastrof då sjönk din trovärdighet till botten och det märks att du färgas av din omgivning! Du har ett område att läsa på om vad Arbetsförmedlingen faktiskt jobbar med, det enormt stora arbete dem gör med nyanlända invandrare, människor med funktionshinder, långtidsarbetslösa människor, utförsäkrade, ungdomar och alla andra arbetslösa. Kom inte och påstå att bemanningsföretagen är intresserade av att hjälpa t.ex funktionshindrade ungdomar att få jobb! Bemanningsföretag är ett mycket bra komplement till Sveriges arbetsmarknad men jag undrar – vad grundar du ditt uttal ”bemanningsföretag har bättre relation med företagen och folk som är i behov av arbete” på?
Du kan inte ha läst många jobbannonser där texten ”Obs! VI vill EJ bli kontaktade av bemanningsföretag”. Finns en anledning till dessa tillägg. Med all respekt för dina åsikter men du behöver läsa på mer om verkligheten så kan du få en mer ärlig och verklig uppfattning av verkligheten.
Jo, det vore verkligen intressant att få veta hur hon kommit underfund med att Arbetsförmedlingen är en katastrof… hur kan hon veta det så väl, varit där och hälsat på?, sökt sina anställda via dem?, eller går hennes polare på arbetsförmedlingen? Tror inte det. Det är nog snarare lite sliriga mun-till-mun utsagor, vars munnar inte är speciellt svåra att gissa avsändare och kretsar för…”Sveriges nya arbetarparti!”
Läs vad jag skrev längre upp, så förstår du hur katastrof AF är. Eftersom jag inte varit, alltså INTE varit arbetslös i 3 månader så får jag ingen försäkring för min praktik. Jag kom dit hade redan fixat en praktik (tänkte jäklar vad ambitiös, men nej dom tryckte ner mig direkt) men dom sa nej pga 3 månder. Då förklarade jag att jag får inga jobb för jag saknar erfarenhet och meriter. Därför tog jag praktik så jag får det. Men dom sa nej, sitt hemma och ruttna i 3 månder istället.
Ja syftade på ur Bella kunde dra slutsatsen, inte du
Du gav många bra exempel på vilket viktigt organ AF är för grupper som inte kan hävda sej på samma sätt som den breda massan. Jag håller med om att bemanningsföretag är ett bra komplement, men inget som ska vara dominant eftersom, som du oxå skrev, att konsekvensen blir att de som kan ta sämre villkor får jobben, och personer med tex funktionsnedsättning eller lånvarig sjukdom glider ännu längre bort. Vidare så ser ju även många friska personer att de får likvärdiga villkor på sina hyrarbetsplatser som de som är anställda där på riktigt.
Lägg ned arbetsförmedlingen förs och främst.Sen undrar jag var ska alla outbildade panka ungdomar bo och jobba med i framtiden?
För det första måste jag fråga: Eftersom du inte själv läst klart gymnasiet eller påbörjat någon universitets- eller högskoleutbildning i Sverige så förstår jag inte vad du har i denna debatt att göra? Framförallt eftersom du är så otroligt dåligt påläst om mycket du skriver om här.
Själv läser jag på Handelshögskolan i Karlstad och där lägger de extremt stor vikt vid att vi studerande ska få så mycket kontakt med arbetslivet som möjligt. De anordnar arbetsdagar när vi får mingla och ta egen kontakt med framtida potentiella arbetsgivare. Vi har minst en gästföreläsare i veckan som kommer och pratar med elever på det program deras verksamhet rör. Vi har i grupper blivit tilldelade mentorer som vi får bolla idéer med, och diskutera kring frågor som rör vår utbildning och framtida yrken, under hela studietiden. Jag vet att detta är en viktig del som man satsar på vid många andra universitet i detta land.
Du säger att arbetsförmedlingen är katastrof, det vore ju intressant om du utvecklade med vad du menar med det? Sen är det ju uppenbart att du inte själv arbetat för ett bemanningsföretag för då hade du vetat att det inte är den mest gynnsamma formen av arbete när det gäller den anställda.
Jag tycker att det är pinsamt när du lägger dig i saker som är för stora för dig. Om du nu känner ett behov av att göra det ändå så tycker jag i alla fall att du kan läsa på bättre innan du yttrar dig.
Jag håller med dig! Jag förstår att arbetsgivarna vill ha anställa människor med arbetslivserfarenhet, men hur tusan ska man få det när man aldrig får jobba? Trösklarna behöver absolut sänkas.
Jag håller verkligen med.Jag tycker det är synd att de flesta utbildningar i Sverige är teoretiska. Jag har studerat till revisor och har inte haft en enda vecka praktik i min utbildning. När jag sedan kom ut i arbetslivet hade jag ingen erfarenhet och man måste börja från ”scratch”. Samtidigt kan man med en praktik få reda på om man verkligen vill jobba inom det området i framtiden. Det kanske är annat än vad man tänkt från början. Jag bor i Holland sedan några år tillbaka och här har nästan alla utbildningar praktik. De har även olika möjligheter där man kan jobba och gå i skolan samtidigt. Så att det man lär sig i skolan har man nytta av på sin arbetsplats.
”Jag tycker att någon-annan-fixar-allting-åt-mig-attityden i Sverige är tråkig och pinsam. Hur kan man egentligen sucka över att betala skolböcker när man får en hel utbildning som egentligen är svindyr, helt gratis? Vilken värld lever ni i egentligen? I de flesta länder få ni ta ett lån på minst flera hundra tusen kronor för utbildningen och att kunna leva eller hoppas på att ni har föräldrar som sparat sedan du föddes. Svenskar är så duktiga på att tycka synda om sig själva och se problem i allt. Se möjligheterna i livet istället och var med och bidra med något istället att sitta där i soffan och sura. Det är ditt liv!”
/Bella 2009 (…?)
Varför Isabella är du så otroligt rädd för den offentliga sektorn? Ett samhälle med privatism och uppbyggt på stora företag är inget samhälle jag vill leva i. Du försöker än en gång dra oss åt att bli ett miniUSA.
Jag håller INTE med om att bemanningsföretag är bra. Du har sämre lön och du är aldrig säker. Du säger detta för att din kille jobbar på ett bemanningsföretag. Ser hur folk blir kickad på en gång utan anledningar. Hur bemanningsföretagen lurar med att säga att dom bryr sig om sina konsulter men sanningen är att de bara bryr sig om att de själva får lön och att företagen är nöjda. Ser flera som jobbar åt bemanningsföretag som blir kickade för att de är arbetsbrist när det inte är det, som får fel information av företagen och blir kickade för att de inte får rätt info och inte heller kan få förklara sig innan de blir kickade. Konsultcheferna bryr sig inte om hur dom mår, om de blir behandlade på ett dåligt sätt utan tycker man ska kämpa ändå om man blir utfryst och mobbad på företag tills man inte orkar mer och går in i väggen. Ni som säger att bemanningsföretag är bra ÄR ett skämt för då upplever ni inte verkliga livet på bemanning. Lönerna ska man inte ens tala om och du kan aldrig ta ett lån på banken för du bara är konsult.
Till alla som tänker att bemanning är enda sättet: TÄNK OM! Vill du ha en lön på 13000 efter skatt och kan bli kickad när som helst och inte ha någon som bryr sig om dig på riktigt utan bara bryr sig om att pengar från företaget som man är konsult på kommer in till chefernas lönekonto så ska ni INTE SÖKA!
Får inget banklån säger du? Konstigt, jag fick ta lån hos Nordea för att köpa bostadsrätt när jag var tillsvidareanställd som konsult hos Manpower. Jag står ensam på både kontrakt och lånepapper och har ingen borgenär. Du bör kolla dina fakta innan du skriver om saker du inte kan något om.
Hej! Intressanta och kloka tankar Bella, blev sugen på att höra vad dina vänner hade för åsikter och tankar hur de ser på ungdomsarbetslösheten och hur vi skulle kunna minska den. Skriv ett inlägg om det vettja
Ha en härlig dag!