Jag gjorde slut med en vän i veckan. Det lÃ¥ter helt bisarrt att säga sÃ¥ men sÃ¥ var det. Det är inte lika vanligt att man kan göra ”slut” med sina vänner som man kan göra ”slut” med en pojkvän. Jag tror att det beror pÃ¥ att man är van hur ett brake up gÃ¥r till i ett förhÃ¥llande men inte med en vän. Fast jag tycker att det är viktigt att man vÃ¥gar det. Om man gör slut med en pojkvän som beter sig illa eller sviker, varför ska man inte kunna göra det med vänner ocksÃ¥? Det handlar om att man ska mÃ¥ bra med sina vänner.
Jag tror att tjejer är rädda att göra slut med vänner för att man har fÃ¥ och är rädd att bli ensam. Men det är som om man vore tillsammans med en kille och stannar i ett dÃ¥ligt förhÃ¥llandet för att man är rädd att inte hitta nÃ¥gon annan som älskar en. DÃ¥ gÃ¥r du ju miste om andra ”bra killar” eftersom du fortfarande har ögonen pÃ¥ nÃ¥gon som behandlar dig illa. Hade du släppt honom hade du varit mer mottaglig för att se och träffa andra som du mÃ¥r bättre av. Likadant är det med vänner, bryter du med en vän som har betett sig riktigt illa ett flertal gÃ¥nger sÃ¥ kommer du hitta vänner som behandlar dig bättre, eftersom du blir mottaglig och har plats för nya vänner i ditt liv. Och sÃ¥ fÃ¥r du antagligen mer tid att lägga pÃ¥ de vänner som du har som faktiskt är vettiga och som du mÃ¥r bra av. Eller hur? VÃ¥ga säga ifrÃ¥n helt enkelt, för din skull!
Tänk efter om relationen är värd att bry sig om ..
Om vännen sviker med jämna mellanrum
Om vännen har gjort något du inte kan förlåta
Om vännen ständigt trycker ner dig och fÃ¥r dig att ”krympa”
Om vännen inte klarar av att stötta dig när du mår dåligt
Jag har också varit med om det, för ungefär ett år sen fick jag dumpa en tjejkompis som jag såg som min bästa och närmsta vän. Hon ljög ihop massa saker om min pojkvän och sen när jag tänkte efter så insåg jag att våran vänskap bestod i att jag ställde upp för henne men aldrig fick något tillbaka. Visst hade vi jättekul ihop och jag kan sakna henne och de dagarna vi hade ihop, men samtidigt ska man inte vara kompis med någon bara för att man kan festa ihop, vänskap består av att kunna prata med varandra om vad som helst och om jag hade problem så kunde jag inte prata med henne om dem eftersom hon inte tyckte att det var så allvarliga problem. Hon tog all min energi men gav ingenting tillbaka kan man säga. Tyvärr är det inte lätt att säga upp en vänskap, men ibland är det behövligt. Tycker det är bra av dig att skriva om sånt, många måste förstå att man inte kan stanna kvar i en vänskap som inte fungerar, man kan inte stanna kvar bara för att det blir så jobbigt med gemensama kompisar eller att man är konflikträdd. Man måste stå för att man inte tycker att vänskapen fungerar. Hon jagade efter mig ganska länge och skickade sms om att vi skulle prata, men jag struntade faktiskt i henne, inte så snyggt gjort kanske men jag orkade inte. Sen mötte jag henne i somras och vi pratade lite, sen skrev jag ett inlägg till henne i min blogg och det kändes väldigt bra, det kändes som att vi bägge två sörjde våran vänskap, men att vi samtidigt förstod att detta var det bästa för oss bägge två. Idag kan vi säga hej till varandra om vi träffas och det känns skönt, men jag vill inte ha någon nära kontakt med henne, det skulle jag inte klara av längre.
Jag tycker du verkar vara en väldigt bra tjej, du skriver många saker som låter så vettiga. Många säger säkert att du är så ung, du vet ingenting om livet, men det är bara skitsnack! Alla har sina egna åsikter, tankar och känslor, och jag tycker det är jättebra att du kan skriva såhär öppet om såna allvarliga saker. Att läsa din blogg är väldigt avslappnande för jag kan känna igen mig själv i en del som du skriver och det är skönt.
Jag hade nyss ett stort bråk med en kompis som jag varit kompis med i 10 år ungefär. Jag kände mig väldigt sviken eftersom hon ljugit för mig och gjort mig väldigt besviken och jag trodde int att jjag skulle kunna förslåta henne igen. Men vi satte oss ner och pratade och jag kände att jag int viller förlora en så bra kompis och även jag gör misstag ibland. Så jag sa att hon fick en till chans och att hon int skulle svika mitt förtroende igen. Jag känner på mig att hon har ändrat sig och int kommer göra om samma misstag igen.
Jätte bra inlägg! tycker det är väldigt bra att poängterar sådana här saker eftersom du blivit en förebild för väldigt många! Tyvärr har min enda vän försvunnit efter att jag ifrågasatt varför hon behandla mig så illa. Men som sagt jätte bra inlägg!
va ”bra” det känns att se att sÃ¥ mÃ¥nga är öppna med att det gjort slut med vänner. Läser igenom kommentarerna och inser att även jag gjorde rätt beslut dÃ¥ jag gjorde slut med min, dÃ¥, bästa vän. Vi träffades pÃ¥ gymnasiet och vart tajtare än jag nÃ¥gonsin varit med en vän. Vi delade allt och hade otroligt roligt tillsammans. Vi var väldigt lika i tycke och tänkande och vi sa ofta samma saker nästan samtidigt. Vi kunde tänka pÃ¥ samma sak och sen flög min tanke ur hennes mun, haha.
men sen veckan innan jag skulle flytta till usa så var vi ett gäng tjejer som gick ut, inkl min väns pojkvän. Som vanligt slutade det med att de bråkade och skulle gå hem. Men denna kvällen sa ja stop, jag sa till att ja tyckte det var dålig stil av henne att gå hem för att han ville det.. det var våran sista tjejkväll på länge och vi skulle ha kul. Vi skulle inte ens träffa killarna. Så ja gick efter min väns pojkvän och sa som ja tyckte och kände rakt ut till honom och sen gick jag, likaså min vän.. men hon gick inte med mig!
efter det har vi inte pratat mer än ca 5 sms där hon förklarade att jag var en värdelös vän som försökt få dom att göra slut, hur jag kunde säga så dumma saker om henne till honom osv. Grejen är den att än idag tror jag inte hon vet vad som egentligen sades mellan mig och hennes pojkvän, för hon har aldrig frågat eller tagit sig tid att fråga och lyssna.
Så pga hennes pojkvän (skulle man kunna säga, för jag tror han var avundsjuk på vår tajta vänskap) och hennes tunnelseende, så förlorade jag en av mina bästa vänner någonsin.
Dock känner jag mindre och mindre hur jag saknar henne. Jag bor kvar i usa och har annat att tänka på. 1 år har gått sedan detta hände, men livet går vidare och jag inser nu vilka vänner som är mina riktiga vänner!
Tack Bella för att du tar upp sÃ¥dana här grejer i bloggen. för jag tror som du säger, att mÃ¥nga är rädda för att säga stopp, att säga ifrÃ¥n och stÃ¥ upp för sig själv. Keep up the good work, you’re awesome!
Jag har också gjort slut en gång, med EXAKT SAMMA TJEJ. För visst är det fröken right now? Lilla Louise?
Nej, så trist
Jag känner mig så träffad!
Bor just nu tillsammans med en av mina allra äldsta vänner i london.
Hon är precis som du beskriver, en ”energitagare”, jag känner verkligen hur all min sprallighet och spontanitet försvunnit de fÃ¥ mÃ¥nader jag bott tillsammans med henne.
Precis som du säger klankar hon ner på mig så jag känner mig liten och mår dåligt. Och sen höjer hon sig själv till skyarna.
Allt jag gör är fel och hon gör det så himla mycket bättre.
Samtidigt har hon sådana humörsvängningar och kan bli arg för minsta lilla, alla min energi går åt att försöka vara henne till lags eftersom vi bor tillsammans på en ganska liten yta.
Men nu har jag sagt till att jag flyttar om en mÃ¥nad! Kommer nog inte kunna ”göra slut” med henne, eftersom vÃ¥ra familjer praktiskt taget är som en, och att hon är som en syster för mig. Men jag kommer säga till henne varför jag flyttar och att jag inte gillar hennes betende. Känns hemsk att känna att man inte känner en vän man egentligen kännt hela livet.
Eftersom jag är hennes enda vän hoppas jag verkligen att hon kommer ta åt sig och försöka ändra sig, för sin egen skull.
Riktigt bra att du tar upp sådana här problem! �r många som känner igen sig men egentligen inte någonting man pratar om!
håller helt med! Gjorde slut med en vän innan sommaren, för typ 3 gången. Har alltid innan förlåtit och så kallat gått tillbaka till varann, men denna gången sa jag verkligen stopp. Hon har försökt, men jag vill inte jag har fått nog. Tror dte är viktigt att inte gå tillbaka till vänner som man gör slut med p.g.a. svek och dålig energi m.m
http://vicktoriamurawska.blogspot.com
Först och främst tycker jag att det är jättebra att du tar upp det. Du kommer pÃ¥ mÃ¥nga bra ”samtalsämnen” och de träffar helt rätt
.
Sen vill jag säga att jag nyligen ”gjort slut” med en vän. Vi var bästa vänner innan men det senaste Ã¥ret har vi bara glidit ifrÃ¥n varandra. Och det handlar mycket om att hon kunde inte gratulera mig när jag fick stipendium, hon var själv sÃ¥ säker att hon skulle fÃ¥ det. Och jag fick det. Hon blev rätt sÃ¥ avundsjuk och det tog en dag innan hon kunde säga grattis. Och jag tycker inte att det är okej.
En annan sak är att hon gärna kollar upp mina andra kompisar, och de tycker att hon är jättejobbig och har bett mig flera gånger att prata med henne om det. Och när jag gör det så säger hon att hon ska sluta men hon fortsätter hela tiden. Hon stalkar, hon hör av sig till dom, och gör allt för att bli vän med dom. Jag har som sagt försökt förklara detta för henne flera gånger.
Dessutom har hon lyckats förstöra mellan mig och killar som jag träffat.
Nu är det ”slut” och jag är mycket lättad faktiskt, känner mig jättetaskig som säger sÃ¥, men sÃ¥ är det.
Oj, nu blev det lite långt här haha. Hoppas du orkar läsa det.
Keep up the good work
/ Lina
Jobbigt men sant.
javisst, precis sÃ¥ här som bella beskriver det är det. Om man har en viss typ av människor i sitt liv, eller överhuvudtaget uppmärksamheten riktat mot ett hÃ¥ll sÃ¥ har man svÃ¥rt att släppa in nya saker i sitt liv. Finns flera psykologiska och sociologiska studier som bevisar just detta. =) SÃ¥ det är väldigt bra att försöka bli av med de ”dÃ¥liga” sakerna i livet för att kunna fokusera mer pÃ¥ nya saker. Självklart kan oron för ensamhet vara utmärkande men det är helt mänskligt eftersom vi människor behöver trygghet och är flockdjur. Oftast hittar man ocksÃ¥ nya människor eller beteenden som inte är sÃ¥dana energimonster. Lycka till!
Om folk bara tänkt som dig.. Vilka underbara vänner man skulle haft då. Du är cool
Hej Bella.
Detta inlägg var fruktansvärt bra skrivet måste jag säga. Jag är en dålig kommenterare i andras bloggar då jag lägger ner mycket tid på min egen, men detta inlägg kände jag mig tvungen att kommentera.
Jag har/hade en vän som jag kom lite på kant med. Jag gjorde en fuling för 2 helger sen (jag sjukskrev mig) , ja självklart var jag inte sjuk. Min vän pushade mig till att sjukskriva mig då vi hade bestämt oss för att åka på kryssning. Mycket negativt har hänt senaste perioden och jag kände att denna resa var välbehövd.
PÃ¥ lördagen när det var dags för resan hoppa jag upp i sängen och ringde ”min vän”. Jag ville planera för helgen. DÃ¥ berättar hon att vi inte ska Ã¥ka dÃ¥ hon ska jobba! Hmm.. jaha okej! Hon berättar att hon ska jobba de nätter jag sjukskrivit mig pÃ¥. Jag blev ganska PAFF!! Varför pusha hon mig till detta och sedan tog nätterna själv. DÃ¥ sluta det med att jag satt hemma hela helgen, mÃ¥dde skit och gick miste om pengar helt i onödan.
Jag tog lite avstÃ¥nd i nÃ¥gra dagar dÃ¥ jag var besviken.. Jag berätta sedan för henne varför jag var besviken osv. Fick ingen respons alls. Jag skicka mess hon inte svarade pÃ¥. Sedan gick jag in pÃ¥ hennnes blogg och fick en chock…
Hon hade skrivit så elaka saker och prickat in de saker som sårade mig mest.
Vad bör jag göra tycker du? Jag har ju som sagt försökt att höra av mig utan respons. Nu är det en fajt utan dess like och hon försöker få mig att framstå som en idiot.
Mvh: Jellica
Ã?ååh, det är sÃ¥ himla jobbigt, har själv rÃ¥kat ut för en händelse som fick min och min bästa kompis vänskap att ta slut. Typ 8 Ã¥rs ”bästis-skap” som sen slutar i ingenting.
�ngrar dock inte den tiden, om det skulle vara något som att jag knöp mig för mycket till en person.
(kan även lägga till att vi umgås och skrattar ihop i skolan, men jag har nu lärt mig att säga ifrån och inte ta åt mig, då funkar det faktiskt)
jag skrev en krönika om när jag gjorde slut med en vän, här är den… ” göra slut – med sin vän.
för ett tag sedan tog jag ett beslut som jag inte ångrar för fem öre. jag gjorde slut med en vän. det gjorde ont i mig att göra det, men att ha kvar vänskapen skulle förstöra mig. hon har inte mördat, våldtagit, hotat eller bråkat med mig, nej, hon har faktiskt varit en normalt omtänksam och fin och go tjej, men till slut blev jag galen på hennes bitterhet.
varenda dag var det samma tjat, om samma saker , mantra pÃ¥ mantra och bara prat om henne själv. jag försökte stötta i flera mÃ¥nader, men till slut fick jag Ã¥ngest när jag sÃ¥g hennes nr pÃ¥ displayen, eftersom jag visste att mitt humör skulle sänkas till noll, att jag skulle vara en vägg dit hon kasta och lasta sina tankar och ja bara stod där och skulle ta emot…
jag blev galen på att hon bara pratade om sig själv och sina ekonomiska bekymmer etc. därmed inte sagt att det inte är förjävligt , den situationen hon lever i. jag lider verkligen med henne och jag önskar henne allt gott och det är riktigt tråkigt att hon har det som hon har det.
men till slut kände jag,att hon bara tog energi och ingenting gav. vad vi än diskuterade, sÃ¥ slutade det med saker som handlade om henne, eller nÃ¥got hon upprördes över. inte en gÃ¥ng fikade vi där samtalet var lugnt och sansat. antingen höjde hon rösten nÃ¥t rejält om det var nÃ¥got som hon inte gilla, eller sÃ¥ hummade hon bara om jag öppnade upp mig och sa typ Jobbigt, men JAG…….
jag dog inombords ju mer ja umgicks med henne, särskilt när ja kom hem från min resa, där ja insåg hur mycket det betyder att umgås med folk som mår bra, eller iallafall försöker. hon fråga knappt hur ja hade det, utan det återgick till henne själv igen.
så ,ja gjorde det förbjudna. jag ringde och sa upp vänskapen. jag vällde ur mig alla tankar och känslor och jag tror hon blev otroligt ställd, arg och chockad.
har inte sett henne sen dess och för mig är det helt ok. jag var tvungen att lyssna till mitt inre, och fråga mig själv , är detta är vän i mina ögon? hon har fått pengar av mig, alkohol, lånat kläder, etc, och till slut kände ja mig bara utnyttjad, att hon ringde för att hon inte hade nåt att göra, att hon kunde följa med mig bara för att hon ville, utan att ja hade sagt nåt, å att hon kunde komma hem till mig å klaga på min städning, etc.
nej. jag mår mycket bättre nu. och jag önskar att hon någongång tänkte på hur hon framhåller sig själv i andras ögon.
självklart ska man som vän finnas där å stötta å hjälpa, men när en person hela tiden upprepar allting, letar fel, söker misstag och gnäller över allt, ja, då rinner all energi ur en..
jag ångrar mig inte och jag vet att hon inte för en sekund kunde förstå vad ja fick allt detta ifrån, hon trodde vår vänskap var bra. men det måste den ju ha varit för henne, jag var ju bara ett samtal bort..
men nu mår jag bättre, av att ha lyssnat till mig själv. har hellre få och bra vänner, än många bittra.
japp, så ligger det till.
har nÃ¥gon gjort nÃ¥got likande nÃ¥gon gÃ¥ng? reagera och skriv …
Pingback: ABSOLUT BOSTON - Josefina Boston