För exakt ett år sedan var jag sjukskriven för att jag höll på att bli utbränd, utmattnings-depression helt enkelt plus att panikångesten bråkade med mig. Jag var sjukskriven i en månad från allt och resten av terminen gick jag i skolan en dag i veckan och jobbade hemifrån resten. Bloggen var nere i några veckor men när den kom igång var jag öppen med att jag mådde dåligt men jag försökte ändå hålla den positiva andan i bloggen. Bloggen blev lite som terapi (tillsammans med den riktiga kbt:n).
Jag vet inte om psyket kommer ihåg att det var prick ett år sedan men jag började må riktigt dåligt igen. Eller jag har gjort det hela hösten egentligen. Den här gången har jag inte jobbat för mycket, snarare har jag dragit ner rejält på allt jobb bara för att jag är rädd om mig själv så jag vet inte riktigt varför det är såhär. Höstdepp?
Men nu i alla fall är jag inne i en gråtperiod och panikattackerna avlöser varandra så jag är rejält trött jämt. Det är lite dumt att de krockar med boken, bloggen och föreläsningarna men jag gör så gott jag kan. Men ni får helt enkelt ha överseende med att jag kommer att vara lite nere. Jag mår helt enkelt inte bra.
Så nu vet ni det! Alla mår dåligt ibland utan anledning så jag tycker att det är lika bra att skriva om det i bloggen så att vi kan hjälpas åt. Det är inget att skämmas för! Nils ska dra med mig på muséum nu, skönt att sysselsätta sig med något lagom!
Ska boka en weekend när jag mår bättre, mådde bra i Nice!
Hej!! För precis ett år sedan så mådde jag verkligen skit dåligt jag med. och nu känner jag att det börjar igen. man vill bara gråta dagarna ut. skönt att nils e där för dig! själv känner jag mig ensam=) men men livet går vidare,,,,take care
Hej allihopa!
det är normalt att känna sig lite nere ibland, särskilt när det börjar bli mörkt o kallt… ibland känns det som att man har så mkt att göra o man stressar ihjäl sig men sen lyckas man iaf inte ta tag i allt, så känner jag mig..
kram
Jag kan lite om ”båda sidorna”. Jag jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin, på en depressionsavdelning, och dessutom brukar jag själv drabbas av nedstämdhet och panikattacker ibland. Senast i somras var jag sjukskriven för detta. Det jag lärde mig i somras av den psykolog jag gick hos var att det är du själv som sätter igång panikattackerna och det är BARA du själv som kan stoppa dem. Psykologen sa att man skall tänka sig panikattacken som en (ond) cirkel som går runt. Du kan när som helst ”hoppa av”. Försök att tänka på det: det är BARA du som kan stoppa en attack! För mej har det fungerat ganska bra. Då jag märker att en attack är på kommande försöker jag stoppa den. Oftast lyckas det.
Pingback: underbara clara och stress « En kristens resa…