Visst jag hade mycket att göra idag, lunchmöte, träffa revisorn, andra möten, skola och så inspelning av ett klipp till Lets Dance, men ändå hann jag med och fika med tjejerna i klassen, mysigt. Vi var hos Stefan Wåhlberg och gjorde klippet inför fredag och jag blev superglad när jag såg kläderna som vi ska ha på oss. Vår jive är inspirerad av 50-talet, tänk Grease eller lite Rockabilly så jag ska ha en knytblus som visar magen, en rosa söt kjol och hårband. Jonathan ska ha en uppkavlad skjorta med hängslen, jeans som är upprullade och sneakers. Visst blir det coolt?

Visst jag hade mycket att göra idag, lunchmöte, träffa revisorn, andra möten, skola och så inspelning av ett klipp till Lets Dance, men ändå hann jag med och fika med tjejerna i klassen, mysigt. Vi var hos Stefan Wåhlberg och gjorde klippet inför fredag och jag blev superglad när jag såg kläderna som vi ska ha på oss. Vår jive är inspirerad av 50-talet, tänk Grease eller lite Rockabilly så jag ska ha en knytblus som visar magen, en rosa söt kjol och hårband. Jonathan ska ha en uppkavlad skjorta med hängslen, jeans som är upprullade och sneakers. Visst blir det coolt?

Lets Dance är det roligaste jag har gjort, men även det jobbigaste också. Det svåraste med allt är inte att lära sig dansa (även om det kan vara ett helvete det också) utan det värsta är den psykiska pressen. När man ska lära sig en ny koreografi kommer man alltid till punkter eller steg i dansen där allt känns omöjligt. När man kommer till ett sådant tillfälle är det lätt att blockera sig själv och redan bestämma innan att "nej, det här kommer inte att gå, nu ger jag upp, nu skiter jag i det här" När man befinner sig just här finns det bara en räddning och det är inställningen. Och att vända en negativ inställning till en posetiv är bland det svåraste som finns. Man får tvinga sig själv, skrika på sig själv att "jag kan ju det här, försöker jag tillräckligt så kommer det faktiskt att gå"

Det är här vi människor kan delas in i två grupper. De som faktiskt ger upp och presterar dåligt i slutändan eller de som vågar se problemet med inställningen som en utmaning istället. "På hur kort tid kan jag få bort blockeringen och faktiskt klara det som jag tycker är svårt?". Vi föds inte in i en grupp utan man bestämmer själv vart man vill hamna. Det är det som är så coolt med livet. De här tävlingsättet att tänka på, kommer jag får användning för i hela mitt liv, för det här kan man applicera överallt, på alla motgångar som kommer i livet. Allt är en utmaning. Se det som en lek!

Photo: Patrik Ã?sterberg/All Over Press

Photo: Patrik Ã?sterberg/All Over Press

Photo: Patrik Ã?sterberg/All Over Press

Photo: Patrik Ã?sterberg/All Over Press

Photo: Patrik Ã?sterberg/All Over Press

Jäklar vilken dag! Och jag har verligen försökt att blogga under dagen men jag har inte haft en lugn stund alls. Däremot har jag avbokat vissa saker imorgon så att morgondagen blir lugnare. Duktigt va? Hur som helst så var det en intensiv dag som innehöll både tårar, frustration, ilska, glädje och skratt. Dansträningen var oerhört krävande och jag blir så otroligt arg på mig själv när jag inte lyckas på en gång .. Nåja, dagens bästa var i alla fall kontraktet till lägenheten. Den 1:a februari flyttar jag och Nils till en gemensam lägenhet, wohoo! Eller det bästa kanske var mötet med klädkollektionen, åh jag kan inte bestämma mig. Det blev en väldigt bra dag tillslut i alla fall vi spelade även in lite klipp som visas i Lets Dance på fredag, nu är jag så trött att jag håller på att trilla av stolen.
 
Imorgon får bli en bättre bloggdag!

Det är tur att jag börjar dagen med en stor skål havregrynsgröt och lingonsylt i idag, för denna dag blir lång. Jag har ju egentligen lovat mig själv att ta det lugnt, eller i alla fall minska på alla aktiviteter. Men det är lättare sagt än gjort så jag får stå ut med min kaos-dag idag och hoppas att imorgon blir en bättre dag (vilket jag ser i min kalender att den inte alls blir men ändå, det är ju värt att inbilla sig ..)

08.00-11.30 Lets Dance dansträning
12.00-13.00 Lunchmöte angående min klädkollektion
13.30-14.00 Skriva på kontraktet för lägenheten (yey!)
14.15-15.30 Skola, religonskunskap B
15.45-18.00 Inspelning av fredagsklipp till Lets Dance

Visst det blir en stressig dag men väldigt rolig. Bloggar under dagen!

Tänk att jag snart kommer ha mina egna kläder i butik!

�h vad plåtningar är roligt! Man känner sig alltid så snygg efter så egentligen borde man plåtas en fredag kväll så att man kan gå ut efteråt. Dock blir man så otroligt trött så jag skulle somna efter ett glas vin i alla fall. Plåtningen med Veckorevyn gick alldeles strålande! Och ni ser mig på omslaget redan nästa månad. Och jäklar vad bilderna blev bra! Det blir en tuff Bella, ni vet den där balla typen jag alltid pratar om att jag vill vara (men egentligen känner jag mig alltid som en tönt) Veckorevyns redaktion är helt fantastisk! Skulle jag få byta karriär skulle jag inte banga på att få jobba där tillsammans med tjejerna, dom verkar ha så himla roligt tillsammans!

Nej nu ska jag hoppa in i duschen. Ja mÃ¥ älska smink men jäklar vad hyn känner sig öm efter nÃ¥gra timmar, den skriker efter att tvättas ren just nu. I’ll be right back..

Reporten Carin, jag och Louise Bratt
Privata kläder; linne från H&M, jeans från Puss&Kram, skor från Vagabond

Underbara Veckorevyn + den fantastiska fotografen

Nu har vi tränat klart! Träningen var inte alls på samma sätt så som vi brukar göra utan idag hjälpte Morgan oss med lite akrobatik-rörelser som vi har med i vår dans. Som att göra snygga kullerbyttor när man "sparkas iväg" etc. Har ont i hela kroppen nu, lite lustigt att Morgon är mycket äldre än jag med har en kropp som ett gummiband!

Nej, taxin tutar, hörs under plåtningen allihopa!

Trött Bella innan träning

Ã?var coola saker

Jonathan över kullerbyta i luften

Jag älskar att skriva, även utanför bloggen. Dagböcker är något som har fått följa med mig år ut och år in. De senaste året har sidorna mest fyllts med självförtroende-tänkande, tre bra saker jag har gjort under dagen och andra tips och så påminnelser till mig själv. Självkänsla och självförtroende är något som inte kommer över en natt, precis som kondition måste det övas regelbundet för att det ska vara starkt och hållbart.

Idag skrev jag denna lista, en liten "Jag lovar mig själv" lista som kan fyllas med allt möjligt. Dock har jag undvikt vardagliga krav såsom "att plugga två timmar varje dag"  eller "att diska efter varje måltid! Till löften som är postiva för mig och som får mig till att ha rätt inställning till livet och får det att gå i rätt riktning!

Jag tycker att ni ocksÃ¥ borde göra en lista! Var tuff mot dig själv pÃ¥ rätt sätt och skriv dit "Jag ska aldrig mer mixtra med maten och fÃ¥ Ã¥ngest över att äta sÃ¥dant som jag tycker om eller göra min kropp och psyke illa. Jag ska ha som mÃ¥l att acceptera mig själv sÃ¥ gott jag kan – Ã?ven om det är nÃ¥got som jag mÃ¥ste jobba med varje dag"

Hej Isabella!
Jag läste ditt första inlägg om ätstörningar och det kändes som om det vore helt riktat till mig. Jag har slösat 5 år av mitt liv att göra jobbiga situps, springa i skogen efter middagen, tänka och må dåligt över allt jag stoppar i mig.
Det finns inte känslor som är mycket värre än att känna sig tjock, vilket jag egentligen vet att jag inte är. Jag har ingen allvarlig anorexi, jag har aldrig spytt och mitt BMI är 18. Men jag har ett konstigt förhållande till mat, jag njuter aldrig fullt ut av det.  Jag är dessutom väldigt känslig när det gäller mat. Jag kan inte läsa Carolina Gynning, Katrin Zytomierskas eller någon liknande blogg. De får mig att må dåligt. När du skrev om detta kändes det som om du försvarade mig och mina känslor. Jag kan inte riktigt förklara med ord, men jag blev glad och stark.

Att folk sedan säger emot dig, det förstår jag inte. Att säga nej att hetsa till ätstörningar, det är väl inte annat än fel hur man än vänder och vrider på det? Sedan läste jag allas inlägg och kommentarer om dig, som var illa menat. Så började jag gråta. Tänk så är det vi som har fel? Du och jag alltså. Tänk så ska man se ut som Gynning och dela på en sallad? Alla verkar ju tycka så. Fast det vill jag inte tro. Jag vet inte va jag ville säga med detta inlägget, bara att du berörde mig och växte i mina ögon. Du är verkligen annorlunda, jämfört med andra. Jag skulle vilja träffa dig och lära känna dig, du verkar vara en otrolig människa.

Svar: Det är mail som detta som får mig att aldrig ge mig i debatter som jag brinner för. Om jag så ska skriva om vikthets i bloggen varje dag för att folk ska förstå och sluta så kommer jag göra det. I slutet av ditt mail skriver du att att alla verkar tycka att man ska vara så smal som Gynning och ha den inställningen till mat. Och jag håller med, i de samhälle som vi lever i nu, har svält blivit något acceptabelt. "Ja är man över 25 år är det ju svårt att hålla vikten och då måsten man dra ner på maten" Brukar vara ett svar. Det är ett sjukt argument! Det kanske inte är meningen att kroppen ska se anorektisk ut när man är i en fertil ålder? Det är en sak att se smal ut för att man lever ett sunt liv, äter den mat som kroppen behöver och rör på sig för att må bra. �n att vara smal genom att göra sitt liv till ett helvete med banting, överdriven träning och ångest över allt man stoppar i sig eller att se andra smala människor.

Jag blir otroligt ledsen när jag läser ditt mail, men samtidigt glad över att du har förstått att dina fem år med vikthets har varit onödiga. Du har kommit till insikt med att leva ett sådant liv inte är värt besväret. Det tar tid att komma tillbaks, försök att lova dig själv att ta hand om din kropp och inte få ångest över mat. �ngest får man när man har gjort något dumt på fyllan, skämt ut sig, eller varit elak. Inte när det gäller mat som krävs för att överleva! Det är svårt jag vet, men gör ett löfte till dig själv. Skriv ner på ett papper att du aldrig mer ska hamna i det där träsket. Du är för värdefull för det!

Har du något att berätta? isabella@blondinbella.se