Dåså, då är vi framme vid årets sista dag. 2008 har verkligen varit ett märkligt men samtidigt ett fantastiskt år för mig. Från att gå från en vanlig hobbybloggare till att bli Sveriges största blogg och ha det som yrke. I januari 2008 tog jag ut min första lön från Blondinbella AB, det var en häftig känsla. Tänk att jag kan försörja mig på det bästa jag vet! Från det att jag startade bloggen, driver jag idag ett företag som knappt gör det möjligt för mig att blogga, idag tar två tv-program, mitt andra företag och att jobba med varumärket en otrolig tid. �r det inte lustigt att snöbollseffekten av bloggen som är mitt företag har blivit så stor att jag inte ens hinner skriva inlägg och blogga längre? Men återigen, det här är det bästa jag någonsin gjort!
När jag medverkade i Debatt första gången i vår så ökade mina besökare rejält, jag hade närmat mig 500 000 läsare per vecka och uppståndelsen av bloggen blev otroligt stor. Att varje dag sitta med olika journalister, radioprogram och tv var för mig en ny situation som jag snabbt fick läras att handskas med. Att samtidigt gå i gymnasiumet gjorde så att jag fick känslan av ett dubbelliv. Ett liv i rampljuset där jag var Blondinbella och tjänade väldigt gott om pengar, och ett liv som Isabella Löwengrip som fick samma utskällning som alla andra i skolan om jag var fem minuter försenad. Jag trodde att detta skulle inbära ett stort problem, men ganska snabbt njöt jag av att få sitta i skolbänken och fakiskt vara 17 år gammal. Jag älskar det glamurösa men man tröttnar snabbt på ett ytligt liv. Ett liv utan studier skulle vara ett fattigt liv enligt mig om jag inte fick utvecklas studiemässigt, därför har mitt mål att bli försvarsadvokat alltid legat högst upp på min lista och gör det fortfarande.
Att mitt mål har varit att bli advokat och inte detta kändisliv har nog fått mig att alltid ha fötterna kvar på jorden, jag har sett detta liv som endast en plattform, en grund för att bygga och etablisera mitt varumärke, mitt namn. Därför har jag varit duktig på att investera, knyta kontakter men framför allt njuta av allt eftersom jag är införstådd i att detta inte varar för evigt. Men innan jag drar mig tillbaks ska jag antingen ha startat en stiftelse för unga entreprenörer eller/och hjälpa unga tjejer med självkänsla, för det är något jag tydligt har märkt av under min tid som bloggerska. Jantelag är också något som jag ofta pratar om, jag har nog krossat den tillräckligt genom att visa att jag faktiskt kan lyckas oavsett hur mycket kritik jag än får! Bara jag tror på mig själv.
Om vi återgår till året 2008 så måste jag säga att det bästa var att jag och Nils fann varandra. Lycka delas bäst flera och jag har aldrig älskar någon och brytt mig om någon så mycket om Nils. I Nils ser jag en otrolig talang och jag hoppas att förutom ha en underbart kärleksfullt förhållande också hjälpa till och utveckla varandra. När jag åkte till Italien i sommras och råkade ut för ett sexuellt övergrepp var det han och min pappa som hjälpte mig hem. Jag vet att dom gick imot mitt beslut att prata om händelsen i bloggen och än i dag är jag tacksam för att de har fått stå ut. Att se mig blottas i pressen utan min vetskap, att höra av folk att jag får skylla mig sjäv, att det var rätt åt mig. Att Nils och pappa ändå har orkat finnas där och kopplat bort allt runtom. Italien var det värsta jag någonsin gått igenom. Att bli kränkt på det där sättet och idag får leva med en jobbig panikångest är något jag är fruktansvärt arg över. Att mannen i Italien vågade ta bort en liten del frihet hos mig! Idag är det ett stort ärr i min själ och något jag aldrig kommer behövas påminnas om. Beslutet att prata om det i bloggen kommer jag dock aldrig att ångra, tack vare er respons. Tack så otroligt mycket.
Under 2008 startade jag upp mitt andra företag Bellme, jag åkte till London med Nils, jag medverkade i Debatt igen, i Extra Extra, hade min stora födelsedagsfest på Cafe Opera, hyrde Galaxy för min Halloweenfest, jag var i Almedalen och pratade om MUF:s framtid, jag höll flera föreläsningar om bloggande runt om i Sverige, jag var med i varenda tidning som finns i hela Sverige, jag var prisutdelare på Stockholms filmfestival, jag fick sommarprata i P3, jag fick starta mitt egna tv-program Blondinbellas tv-dagbok och jag fick förfrågan om att vara med i Lets Dance etc etc..
Listan kan göras hur lång som helst. Men det viktigaste jag lärde mig under detta år är att det är okej att misslyckas. Jag är ingen superkvinna som är perfekt på allt. Idag har jag accepterat mina brister och att jag har en gräns och faktiskt vågar säga nej. Det är det bästa som jag har kommit till insikt med under årets gång, det är de som kommer att få mig att gå ännu längre nästa år. Ibland är inte livet roligt, och ibland känns det som om allt är åt helvete. Det man inte får glömma bort är bara att förmågan man hade innan livet rasade till att lyckas, skapa en relation, vara dutkig på något etc, är en förmåga som aldrig försvinner, det gäller bara att hitta nya drömmar i livet att ha som mål!
Jag avslutar denna årsresume med att tacka min stora familj, min fantastiska pojkvän, min bästa kompis Maria, min assistent och nära vän Emelie. Ni är dom som jag inte klarar mig utan. Men även ett stort tack till alla ni underbara läsare som har valt att följa mig i alla dessa år. Jag vill bara säga er en sak och det är att; sluta aldrig att älska er själva och ta vara på era liv, släpp aldrig era drömmar och låt aldrig någon trycka ner er.
Och missa inte att rösta pÃ¥ mig pÃ¥ Lets Dance nu! … =)
att ta ett glas champagne innan vi ska iväg till Victoria där 300 människor ska
avnjuta en skaldjursplatå och fira en stor nyårsfest arrangerad av Messi!
Foto:Mikael Schulz/Agent Bauer/TV4