Jag trodde verkligen att jag hade kommit över övergreppet i Italien. Jag trodde att jag verkligen var den där superwomen som kunde gå vidare. Men igår brast allt. Alla tårar som inte hade fått rinna, forsade ner för mina kinder igår. Jag tappade kontrollen och trodde att jag var tillbaks, tillbaks till Italien och jag gick tillsammans med tjejerna som var med tillbaks mot hotellet vi bodde vid. Mannen hade precis tryckt upp sina fingrar i mig utan mitt tillstånd och jag visste att det blödde. Ingen taxi stannade, ingen buss ville släppa in oss. Vi gick, vi gick i högklackat med korta klänningar längs Riminis långa strandväg och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och tårarna bara rann.
�ndå sen jag kom hem från helvetet i somras har jag undvikt att festa, och om jag hade varit ute för att äta middag har jag alltid åkt taxi hem. Jag har undvikt att vara utomhus bland fulla människor, för det har känts som om alla vill mig illa. Jag vet att det bara är en inbillning men så fort jag blir rädd känns det som om jag är tillbaks efter övergreppet i Rimini, och jag får panik. Jag får verkligen ingen luft!
Igår gjorde jag ett misstag, första gången sedan i somras åkte jag tunnelbana hem vid elva på kvällen tillsammans med Nils. Det var en helt vanlig sen kväll med fulla personer, konstiga typer och poliser som går igenom vagnar. Ingen var direkt hotfull mot mig, utan stirrade bara sådär igenkännandes. Men så fort jag kom ut från tunnelbanan brast allt i gråt, för på grund av händelsen i Italien känner jag mig fruktansvärt rädd så fort jag är bland fulla människor sent på kvällen som jag inte känner. Jag trodde att jag skulle dö, igen. Utan att något egentligen hände.
Jag är inte den superkvinna jag har inbillat mig att jag är, jag har fått ett litet ärr i min själ efter händelsen och tydligen har jag svårt att vistas i stora folkmassor när det är mörkt. Och det är det som gör mig så arg! Den mannen har tagit bort en liten del av min frihet. Att skapa en fiktiv rädsla hindrar mig från att leva ett normalt liv och jag hatar honom för det. Och jag är besviken på mig själv att jag inte är starkare än så och nu lider jag av panikångest. Hur ska man kunna gå vidare egentligen? Hur gör man?
Gick inte att skicka kommentaren, men läs min blogg om händelsen: http://www.mnsk.blogg.se under rubriken "Djupt i själen" ? =) Kram!<3
Låt det vara jobbigt, låt dig själv att må dåligt, vara arg och ledsen. Jag har själv varit med om en liknande situation och det enda man kan säga är att tiden faktiskt läker, en dag kommer du inte att känna såhär längre, en dag kommer du att vara starkare än någonsin!
Förstår hur du känner! har också varit med om en sådan grej, och nu tror jag också att alla vill mig illa och jag tror att alla är våldtäkts män och pedofiler, ,litar inte på någon och är rädd för alla män. Det är synd att det ska bli så.
Tråkigt det du råkade ut för i Italien men sådant är tyvärr en del av livet. Du är så ung och detta är kanske din första stora motgång i livet. Det kommer att komma fler motgångar i ditt liv, det gör det för alla människor, men det vet man inte (tror man inte) när man är i din ålder. Jag visste/trodde inte det heller när jag var i din ålder. Jag har själv haft massor av motgångar i mitt liv och visst har jag blivit bitter av det, men det har lärt mig att uppskatta dom små glädjeämnena i livet. Jag hoppas iallafall att det går bra för dig och att du kommer över det som hänt dig. Kram Helena
nej mitt hjärta bran när ja läste att det kunde hända dej, varje gång ja går ut ensam om kvällarna så kan ja aldrig sluta tänka när som helst kan det komma en man och våldta mej, jag kan ju inte försvara mej. De flesta sjuka killar tar väl chansen när man ser en oskyldig flicka så facking fegt!!
grät när jag läsde om händelsen.. jag vart vÃ¥ldtagen av mitt ex, inget folk kan förvänta sig eller sÃ¥.. men jag har fortfarande inte sakt det Ã¥t folk, jag klarar inte av att tänka pÃ¥ det, känner bara att jag vill försvinna, han var den jag älskade sen .. skulle ingen tro pÃ¥ mig…
ja vet hur de är..take care
Man bara gör. Det är inte enkelt, det går inte snabbt, men man gör det. Lita på dig själv.
Jag har också blivit utsatt för mkt skit. Jag var helt förstörd efter våldtäkten. Jag känner fortfarande av den och det har gått två år. Du får gärna följa mig i min blogg: http://ytligfjolla.blogg.se/ där jag berättar allting. Allt från våldtäkten, misshadeln, självmordsförsöken och bulimin. Jag känner mig stark nu, jag vet hur det kännt att vara på botten men jag vet också hur det känns att vara på toppen, och jag skall tillbaka till toppen. Vad som än krävs! �nskar dig all lycka Isabella, verkligen. Det finns ingenting som någon kan säga till dig som får det att kännas bättre mer än för en stund. Att till fullo må bra efter en sådan sak är nåognting du måste hitta din egen väg till. Kram
fyfan vad hemskt jag kan förstå hur du känner det är inte kul:/ hoppas att du mår bättre snart å att du med tiden kanske kan komma över d lite. för tror inte man kan komma över nåt sånt hemskt hur många år det än går tyvärr:/ många kramar till dig.
Isabella! Du vet nog egentligen hur stark du är! Att du har skrvit vad som har hänt och kan prata om det, anmält det, är 1000 gånger starkare än vad flera tjejer skulle gjort. Jag har inte vart i din situation och skulle inte heller kunna inbilla mig, men en sak som jag vet är att det är helt sjuk. Att man måste vara rädd när man är ute och går i mörkret, att man måste gå med kompisar, att man måste ha nåt slags vapen, pepparsprej så man alltid är beredd. Men jag håller med om vad alla andra har skrivit, gå och prata med nån proffisionell. De första gångerna känns det bara hemskt men sen efter ett tag, kan ta månader, år men i alla fall så kommer det kännas bra! Det kommer alltid finnas där, det går inte att glömma en sådan hemskt sak men man kan försöka göra så att man inte är rädd.
Och du behöver verkligen inte ha press på att du ska vara superwomen och vara så bra hela tiden. För du är duktig, men du ska också ta det lugnt. Men jag beundrar dig, och läser din blogg för att du skriver om mode och skönhet men du är också seriös. (tillskillnad från andra).
Hoppas att du kommer må bättre, vi, dina läsare vill bara att du ska må bra <3
Jeg føler med deg! Synes du er skikkelig tøff som tørr å stå frem med historien din. Bare fortsett å kjempe, og du kommer til å klare deg, det er jeg helt sikker på
*Det gör verkligen ont i mig när jag läser det här. Det är precis som du skriver, ju mer man vet om hur det är ju mer maktlös känner man sig och jag känner mig verkligen maktlös. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, för jag vill skriva nått som får dig att må bättre. Jag har varit med om en del saker och skriver om det på min blogg och det har fått mig att bearbeta det mycket och det är mycket tack vare alla läsare. Dom ger en stöd och det bästa man får läsa är; Du kommer må bättre, var stark, du är stark, jag tänker på dig.. Så jag skriver detsamma till dig.. Du klarar dig igenom det här, du är stark. Tänker på dig! STOR TR�STKRAAAM TILL DIG!!
Tycker du är en förebild och stark person ! Att gråta är tecken på att man är stark o bara en människa:).Att man har känslor osv.
Det man kan göra är att gå till en psykolog, eller prata mycket med sina vänner om det du var med om!
Jag tycker inte heller om att umgÃ¥s o vara nära fulla människor…har inte varit med om ngt överfall…men jag tycker inte om det helt enkelt:)…stor varm kram till dig!..o glöm inte att du är värdefull o unna dig godis o skippa träningen ibland:) det gör vi tjejer för sällan:)
jag ser alla inlägg som folk skriver till dig när vissa inte har någon som helst sympati, det bevisar bara deras svaghet till människor. Skriv fler sånna här inlägg kanske 1000 st om det vore så och berätta för dig själv hur du känner och få ur dig all ilska.. men publicera dom inte för männsikor kommer alltid hitta en sätt att trycka ner dig och det är inte vad du behöver just nu du behöver stöd och peppning !
Läste om tjejen här som blivit våldtagen och blir fortsatt hotat av mannen via sms.Snälla ge mig hans namn så dör han snart.. ok.
Hej!
Jag tror du skulle känna dig bättre om du fick prata med någon som kan sånt här, jag vet ett bra ställe du kan gå till: berlinblomkonsult.se dom är jätteduktika där, jag rekomenderar Lotta. Hör av dig till så ska du se att känns lite bättre.
Tiden läker alla sår, men hur många lämnar inte eviga ärr.
Förstår att du tycker det är jobbigt. Be strong!
har detta hänt dig???
Jag tycker absolut inte att du ska vara besviken på dig själv! Det handlar inte om att vara stark eller svar. Det tar tid att hämta sig från en traumatisk upplevelse och jag tror inte att du har gett dig tid att ta itu med händelsen. Du vet att du är stark och det här är inget svaghetstecken. Snarare bara ett tecken på att du är mänsklig. Heja dig!!! Du är fantastisk.
Jättestarkt av dig att berätta hur du känner. panikångest är något som så väldigt mångha människor lider av! Vad ska man göra? Du kanske behöver prata med någon som är proffs, tex en psykolog. Men att man överhuvudtaget vet vad man lider av gör det nog enklare. Det känns som man dör, men inners inne vet man att det inte är så.. En sjuk känsla.
Hoppas det blir bra!
Det kanske aldrig "läer sig" men
du måste få bearbeta det du känner..
http://www.liane1.blogg.se
Bare det at du skriver Ã¥pent om det tror jeg hjelper. Man kan fortelle alle om et ran, innbrudd eller en voldshandling til venner, familie og media og fÃ¥ støtte og sympati, men nÃ¥r det er noe seksuelt inn i bildet blir det med en gang snakk om skam og skyldspørsmÃ¥l…. jeg tror det er kjempeviktig at jenter snakker Ã¥pent om disse hendelsene. Mange av mine venninner har blitt uttsatt for overgrep men fÃ¥ snakker om det pÃ¥ en Ã¥pen mÃ¥te, det kommer frem under fortrolige samtaler. Min svigermor som er sosionom og jebber med denne type saker til daglig sier den største feilen er kvinnene som tier. For Ã¥ holde familiefasaden oppe . Tenk hvis menn visste at kvinnene ville snakke Ã¥penlyst om et overgrep, pÃ¥ samme mÃ¥te som de ville gjort det om noen hadde stjelt prada vesken. Og hvis de kjente mannen (noe som er svært vanlig) nevne navn og gjerne peke…FÃ¥ det frem i lyset. Du er en utrolig sterk jente!!!
�nnu ett PR-trick? Bevara oss, Gud, snälla, bevara oss!
Hej.
Jag har blivit arg på många saker du skrivit men det här tar priset.
Att några få månader efter ett övergrepp inte kommit över det skulle jag beteckna som sunt. Att gråta och ge utlopp för sina känslor, DET är att vara en superwomen.
Att gråta är bra, att låta saker ta tid är bra, det blir man starkare av. Man går igenom hemska saker, man kommer kanske aldrig över dem, men man kan hantera dem.
Jag hoppas att du om ett tag kommer känna dig bekväm med att festa igen, och att du kommer kunna ta tunnelbanan hem utan att känna obehag.
Och så länge du använder det som hände i Italien för att peppa andra tjejer som varit utsatta, då är du en superwomen.
Lycka till!
Förstår att det är jobbigt..har en dotter som varit med om samma sak..Han blev fälld och utvisad från Sverige..Ja, plus några år i fängelse förstås..Hoppas att du snart glömmer..eller glömma kan man kanske inte..men det kommer i skymundan med tanke på allt som du har att göra..Du är en framåt tjej och jag hoppas att det går bra för dig hädanefter också..ha det så bra..stor kram/B-M L
Så länge man kväver det och försöker ta bort det ur minnet finns det alltid kvar. Gå och prata med någon, BUP är utomordentligt bra! Gör dig själv det tjänsten fina Bella!
Jag vet hur du känner dig, jag var med om en liknande händelse för kanske 1 år sedan här i Sverige. Jag hade verkligen svårt att lita på killar och vara nära dem. Hoppas verkligen att du kommer över din hemska händelse.
Kram!
hej bella!
jag kan förstå din rädsla, din panik.
jag har själv lidit av panikångest i flera år, vissa dagar är bättre än andra, jag kan ibland inte gå in i en affär utan att allt börjar snurra och jag måste gå ut, mitt största nöje att shoppa är inte lika kul längre, för man vet aldrig om det e en dålig dag förrens man kliver in i affären. Sen är det hemskt attr höra om vad som hänt dig i Italien, det är inget sådant man vill vara med om på ens semster. Då ska man vara glad och roa sig med sina vänner. Men jag blir glad när jag läser att du hittat en sådan fin person som Nils att ha i ditt hjärta, genom att ha bra person runt omkring sig som man litar på så kan allt bara bli bättre. har du gått i terapi efter dådet? det hjälpte mig otroligt mycket, jag har dock inte blivit antastad med det känns nästan som de när man har blivit mobbad i 9 år. efter dessa 9 år flyttade jag ifrån staden där jag växt upp till en annan stad där jag har hittade dom finaste vännerna man kan tänkas få, detta var när jag var 15 nu är jag 21 och har flyttat ytterliga några gånger. Har fortfarande kontakt med de vännerna där jag bodde i 3 år och jag har nu även bra nya vänner. dom nya vet dock inget om mitt liv innan. bästa är ju egentligen att prata med sina vänner och berätta för dom varför man ibland inte orkar och sådant.. hoppas detta mail kan hjälpa dig, ta hand om dig och ha en bra dag. mvh Camilla
Panikångest är inte ett tecken på svaghet, det är oftast dem starkaste personer som får det. Det du upplever nu är mänskligt.. Fortsätt vara stark för det har du varit hela tiden. Men inse att styrka även är att kunna varva ner och gå igenom dig själv och hitta vad du behöver för att finna ro.
Man behöver inte ha varit utsatt för att tycka att det är otäckt att åka kommunalt en lördag-kväll. Jag behöver hjälp att hitta ett svin. Läs http://blogg.aftonbladet.se/18232
Hej!
Jag tror du redan har gjort det svåraste, att du erkänt för dig själv hur du riktigt känner och mår. Sen tror jag att du bara ska ge det tid, tillåt dig själv gråta och faktiskt tänka på det. Jag har aldig varit med om något liknande som du har, men om jag tycker något är väldigt jobbigt brukar jag tillåta mig själv att tänka på det, gråta. Sen (oftast) brukar det kännas lättare. Om du undviker det kommer allt du hållit tillbaka bara komma någon gång.
Om ett tag kanske du kan släppa det på rikigt, men ge det tid bara.
Oj va hemsk. Jag visste inte så mycket om övergeppet innan, trodde mest det var lite taffsande men det var ju mycket värre.
Det är bra att du kan skriva om det och berätta för fler. Ibland behöver man gråta ut met låt det bara inte bryta ner dig. Fortsätt vara stark, du kan och kommer komma över det.
Gud vad patetiskt synd för dig ja jag vet övergrepp är hemska tar många år att komma över
Men de finns folk som har haft det mkt,mkt värre än dig Klaga inte lev på du bär döda djur på dig själv tänk på dem djuren ist så kanske du får lite dåligt samvet iaf
Hejdå
Usch, jag skäms faktiskt lite över mig själv. Innan tyckte jag du var en bortskämd tjej som faktiskt trodde att du var så himla mycket bättre än alla andra, men efter att jag läst detta inlägget så får jag så fruktansvärt dåligt samvete, vafan, du är ju också en människa, ditt liv är inte heller en dans på rosor. Fan va fruktansvärt det som hänt dig måste ha varit. Vill inte ens tänk på det. Ville bara säga att detta fick mig att ändra min uppfattning om dig. Har inte läst din blogg så himla mycket innan och det är kanske därför jag hade min förra uppfattning om dig. Tiden läker alla sår. (:
Kämpa vidare, du kommer att klara det
det kommer inte gå över. det kommer altid finnas med dig. jag har varit med om det med min pappa 1 mijon gånger. det är jobbigt men jag tror att någon gång kommer man ha det bakomsig och kunna ta upp det när man vill men ha det kontrolerat. det har bara gått en kort stund efter att det hände och det är självklart att du inte kommit över det. det var över 2 år sen min pappa var på mig men jag har inte kommit över det än.
jag tycker inte du skall begränsa ditt liv efter det som hände men jag ´vet att det är svårt. jag har begränsat mitt liv som bara den men det är en annan sak. han som gjorde det på mig bor 2 mil bort så. din bor i Italien. jag förstår om du inte litar på människor längre men försök att inte dömma alla för det du varit med om.
du har haft ett bra liv med en trygg uppväxt & du klagar på ett finger i musen. du ser inte hur andra har det.. t. ex att växa upp med en förälder som är alkoholist och flödder missbrukare. man hamnar i ett fack direkt.. och vart man än går så hamnar man fel.. man börjar själv missbruka osv.. det är sånt man kan klaga över . msr perfect
jag fattar inte hur folk kan säga att du bara vill ha sympati !
en människa som skriver en sån sak vet inte hur du känner eller vad du gått igenom.
du är stark som skriver om det här !
önskar dig all lycka i värden.. !
Bella… Jag vet att det är otroligt svÃ¥rt att glömma nÃ¥got sÃ¥nt här ( har varit med om det själv) men jag försöker verkligen att leva i nuet och glöma bort det som var förut även fast det är otrligt svÃ¥rt och jag grÃ¥ter väldigt ofta
Man får lov att vara svag, man behöver inte alltid vara stark. Kämpa på!
Hej Bella.
Jag sitter just nu här och bara storgråter, för din skull och alla andra kvinnor som råkat ur för samma sak som dig. det är rent ut sagt förjävligt att det ska behöva hända. Och som du säger så har han gjort ett ärr på dig som för alltid kommer att finnas kvar oavsätt om du vill eller inte. helt otroligt. Jag är så arg på alla män som gjort något mot någon kvinna ( fast hon inte vill )
Mina två bästa vänner har nära och kära som också blivigt våldtagna. det är helt sjukt att en kvinna ska behöva utsättas för en sådag grej.
Jag är så ledsen för din skull och alla andras.
Hoppas att det blir bättre, oavsätt hur mkt du en gråter. jag tror det är bra att berätta om sin hemska händelse för andra jag tror man blir till bättre till mods och att man hjälper andra i samma sitts.
Kram amanda.
Det är jävligt svårt det där och grymt svårt att glömma eller gå vidare ifrån. Det enda är att blicka framåt och ta hjälp av dem du känner dig som tryggast med, du har väl fått hundratals svar om det där redan och många pratar väl av sin egen erfarnhet. jag vet att det inte går att låta det vara och glömma bort det, för rätt som det är när man tror att man är klar slår det som en spik i huvudet tillbaka mot en. Tyvärr.
Man är aldrig sÃ¥ stark som man tror. Man är starkare, bara man vill. Hela min uppväxt har jag blivit sexuellt utnyttjad av min pappa , mina föräldrar bodde aldrig ihop , men när jag var 11 sÃ¥ berättade jag allt för min mamma , hon grät och vaggade mig i flera timmar i knät… Jag fick välja angÃ¥ende polisanmälan , gjorde ingen . Nu har han tvÃ¥ smÃ¥barn till , men har övergivit dom med och bor i thailand pga skulder.. Har inte pratat med honom pÃ¥ nästan nio Ã¥r. sÃ¥na saker sätter sig pÃ¥ hjärnan , men , man mÃ¥ste försöka lösa saker och ting med sin egen hjärna, det är inte ens eget fel, man är VÃ?RD sÃ¥ mycket mer, som du är värd mkt mer än att behöva tänka pÃ¥ det där !! Folk rÃ¥kar ut för hemska saker hela tiden, jag valde att kunna prata om mitt liv, även det hemska helt öppet , folk blir förskräckta och ber om ursäkt, grÃ¥ter osv. Men det inget jag tänker pÃ¥ , jag tänker inte pÃ¥ det som nÃ¥got hemskt. Det har bara gjort mig starkare som person, ett starkare psyke och fÃ¥tt mig att tänka pÃ¥ vad som verkligen är bäst för mig själv, det är ju en själv man ska ta bäst hand om faktiskt. Det är ju dig själv du ska ha livet ut
Du är en av de starkaste och mest fascinerande människor.Du är Värdefull.
Till dej och andra tjejer som varit med om liknade händelser gå och prata med någon om det det går att "komma över" det, har själv varit med om övergrepp och idag stör det mej inte längre gick i terapi visst va det tufft men det hjälpte mycket att få prata om det och få det ur sig.Fick hjälp inne på sajten http://www.terapisnack.com kan verkligen rekommendera den sajten
Det går att komma över det du råckat ut för även om det kanske inte känns så för dig just nu.
Kram
Jag tror pÃ¥ att tiden läker alla sÃ¥r… Du verkar vara en stark tjej som klarar av det mesta. Beundrar din styrka och stil!
LÃ¥ter hemst det du har vart med om!!!!!
många stödjand kramar marlene
jag förstår inte att du har lyckats gått vidare med en sån glädje i livet trots den hemska händelsen!! ta hand om dig gumman och lycka till i livet!!! du vet att du kommer att gå långt och lyckas i livet!!! prata ut med någon om händelsen och jobba på det!
Hejsan Bella, det är djupa sår som kommer alltid finnas i ditt hjärta hela livet, tyvärr jag vet känslan av att alltid vara på sin vakt, dessvärre var jag inte trygg då det var min styvfar som försökte sig på mig x antal gånger. Det hjälper lite att tala med med någon. Ta en dag i taget. Såren kommer komma upp och då måste tårarna komma ut, de gör de än idag fast många år har gått. Lycka till med allt, du e inte ensam!
Sånt kan vara svårt att glömma. jag har kompisar som har vart med om samma sak. men egentligen finns det ingenting man kan göra, minst den som är utomstående iaf. men försök att inte tänka så mkt på det, och ta dagen som den kmr. en vacker dag kanske du glömmer det
Starkt inlägg! Det är modigt att du delar med dig av detta, det är starkt.. du är en stark kvinna även fast du blir rädd och ledsen ibland. Du har klarat dig bra.. var stolt över den du är idag. ta hand om dig Kram
Bella! Du är en riktigt stark tjej och tro ingenting annat. Du är bara mänsklig och du måste tillåta dig själv att vara det. Det finns ingen som lämnas oberörd efter ett övergrepp som du har blivit utsatt för, och om man är oberörd så är det någonting som är fel. Du är stark, du är frisk och du är grym Bella.
Förstår att du känner dig berövad på din frihet, men det är viktigt att du inte ger vika för dina rädslor för ofta. Jag menar inte att du ska utsätta dig för farliga situationer, såsom gå hem på kvällen, men jag har läst en hel del om panikångest och det är många som till slut blir rädda för många olika sociala situationer. Tillåt dig själv sörja, men stå på dig.
Kramar/ Shilan
Du är så otroligt stark! Men kom ihåg att du är bara 18 (17) år! Man är ingen superkvinna! Tro mig (själv är jag 18 år) jag försöker själv då jag i sommras blev utnyttjad av en Killkompis! Alltså min Killkompis!!! Jag har aldrig pratat om det och jag hade inga som helst planer på att polisanmäla detta eftersom jag bor i en liten stad där alla har koll! Du är sjukt bra som vågar stå upp för vad som hänt dig och ja! Vad kan jag säga! Go for it girl!
Jag var utsatt för en våldtäkt på en kryssningsfärja för ungefär två år sedan, och jag har fortfarande inte kommit över det. Visserligen har jag kommit en bit på väg, men jag har fortfarande svårt för att lita på män och att vara ensam. Dock är jag övertygad om att det kommer bli okej en dag, fastän jag fortfarande drömmer mardrömmar. Jag önskar dig (oss) lycka till, verkligen.
Ã?h, jag tänker pÃ¥ dig! Och jag blir sÃ¥ arg pÃ¥ att det finns sÃ¥na människor som förstör andras liv bara för att de är… ja, typ helt psykade i huvudet. Borde verkligen inte fÃ¥ existera. Men du mÃ¥ste ocksÃ¥ ta dig tid att lÃ¥ta sÃ¥ren läka, för jag lovar att det kommer kännas bättre snart igen. Stora Kramar!
Hej, läste ditt inlägg. Vill säga att jag läst och studerat just sådana fall som dina och jag måste säga att det är tråkigt att du varit med om en situation så obehaglig och hemsk. Du är stark, du skriver din blogg, sköter ditt liv och är dig själv, inte sant!? När man går igenom en händelse som denna så går man även igenom en kris, krisen i sig har flera faser och det tar olika lång tid för alla människor att bearbeta sin rädsla som i ditt fall handlar om att vistas bland människor sent på natten. Jag är en människa som varken dricker eller går ut på krogen, 1. för att jag tycker man förstör kroppen med alkohol 2. krogen/klubben är inte roliga, saker händer, människor beter sig som svin eller som strippor, 3. jag gillar hemmakvällar, några timmar i danssalen eller i studion.
Det jag vill komma fram till är att du sakta men säkert kommer att fÃ¥ tillbaka din frihet du hade innan, men eftersom att vi lever i ett samhälle som tyvärr tillÃ¥ter (samt innehÃ¥ller) människor som inte vet vad som är "rätt" resp. "fel" sÃ¥ mÃ¥ste man vara försiktig…
Lycka till med allt!
Peace & love
stÃ¥ pÃ¥ dig gumman och sök stöd och tröst hos dem som älskar dig.. klart att det tar tid att känna sig säker bland folk igen och att grÃ¥ta när man känner sig trängd efter en sÃ¥dan upplevese är inte att vara svag utan mänsklig. du är stark som försöker fortsätta leva ditt vanliga liv! sedan är jag sÃ¥ trött pÃ¥ diskutionen om att tjejer skalll var mer försiktiga och som en skrev att du inte skall bära klänning mer… men skärp er för gud skull!!! jag som kvinna ska kunna gÃ¥ naken utan att ngn tare pÃ¥ mig utan mitt medgivande (inte för att jag har ngn önskan att gÃ¥ naken!) ska det vara sÃ¥ svÃ¥rt att förstÃ¥?? pÃ¥klädd med skidställ eller stringbikini sÃ¥ är valet alltid kvinnans…
du är ba fett me ägd asså, sopjävel
Man går inte vidare, man kommer inte över det. Men man lär sig att leva med det.
Jag är inget fan av dig direkt, men jag tänker ge dig ett råd ändå.
Om du inte har en teraput ännu så borde du helt klart skaffa en.
Man kan alltid försöka vara stark, och klara läkningen själv, utan psykologhjälp. Men det slutar (av egen erfarenhet) med att man undviker platser,folk och tankar som måste hanteras.
Jag tycker det är tydligt att du behöver någon att prata med om det som hänt.
Jag förväntar mig inte att du ser det här inlägget, men jag hoppas du söker hjälp ändå.
/Borderline
din dumma jävla blondin, snälla okej vi har förstått att du mår dåligt. men hur mycket uppmärksamhet begär du egentligen. Ok det är synd men snälla livet går vidare. du framstår som om jorden har gått under, istället för att sitta och gråta gå till en psykolog och babala istället för att sitta och få en massa medlidande.
snälla gumman väx upp …
Hej, du skrev att du gick med högklackat och kort klänning? Ã?rligt talat, varför gÃ¥r du med sÃ¥nt?! Visst det är jätte synd att det som hände hände, men tänk nästa gÃ¥ng vad du har pÃ¥ dig ….. ?
Fy! Stackars dig
Tyvärr sÃ¥ är det väl nÃ¥got som inte försvinner, nÃ¥gonsin. Jag var med om ett "fullgÃ¥nget" övergrepp för drygt fem Ã¥r sedan och även om det inte känns lika "pÃ¥tagligt" längre, sÃ¥ finns det alltid i bakhuvudet. Jag gÃ¥r fortfarande och spanar över axeln när jag är ute och gÃ¥r själv pÃ¥ kvällarna. Jag har 112 inslaget pÃ¥ telefonen i fickan och en nyckel mellan varje finger i jack fickan ifall om att nÃ¥gon skulle komma fram. Jag tycker det är sÃ¥ synd att man inte längre kan gÃ¥ var som helst utan att känna oro över vad som skulle kunna hända. Jag kan inte säga sÃ¥ mycket mer än att det är nÃ¥got man alltid har i bakhuvudet, men att det är nÃ¥got man har att växa pÃ¥. Man vet vad det är för värld vi lever i och man blir pÃ¥ nÃ¥got vänster en starkare människa och samtidigt glad över att man klarade sig ur det hela ocksÃ¥. Man hör tyvärr allt för ofta om händelser som dessa där man inte kommer hem igen…
jag tycker du är cool som vågar säga vad som står på och att du vågar gråta. Jag är lik dig för det hände en liknande sak för mig bara att jag är 13 inte 17, men jag blöder från själen och hjärtat. Vid den kvällen blödde jag från armarna munnen benen asså överallt men du är stark
Gumman lilla du, du tror verkligen att det är så jävla synd om dig? right, men vet du vad? Har du någon gång tänkt på oss som blir misshandlade av sina föräldrar? Våldtagna av föräldrar? Du kanske borde tänka lite mer innan du skriver att de är så jävla synd om dig, och du? bara för du har dina äckliga märkesväskor betyder inte att du är sååå snygg fin o rik, jag ser 100 ggr bättre ut än dig, och jag är inte rik. S� vet du vad din fule fan, SLUTA TYCK SYND OM DIG SJ�LV. F�R DU �R INGENTING! du är löjlig.. hade man blivit överfallen skriver man fan inte om de. V�X UPP!
hej.
förstår i delar hur du känner efter, min lärare eller snarare kurator eller hur man ska kalla det slet av mig kläderna en gång under ett möte, så jag förstår din panik ute när du möter folk, hade även ett ex som slog och en sån flashback fick jag ute en gång med världen panik och bara skrek och grät och trode att alla jag såg skulle kasta sig över mig och slå mig för att jag gjorde fel sak. det är sånt man får leva med en lång tid men man lär sig attg bearbeta det efterhand.
Nu är det säkert många som skrivit samma sak som jag kommer göra men det kanske blir läst ändå.
Man kan vara en superkvinna även om man har panikångest och problem. Du �R verkligen en supertjej/kvinna och jag vet att det är fruktansvärt många som beundrar dig.
Du borde vara en inspiration för alla och jag gillar dig för den du verkar vara. Man är inte stark för att man håller fasaden uppe hela tiden. Man är stark när man låter den falla och släpper ut känslorna för det är sånt som gör en starkare i längden. Skickar en megastor kram, använd vid tillfälle (:
Hej! �r en ny läsare av din blogg och även fast du kanske inte svarar så vill jag säga att jag förstår vad du går igenom. Jag har också blivit våldtagen när jag var tretton år gammal i egypten. Först nu vid 17 års ålder har jag börjat bearbeta det och det är verkligen jättejobbigt! Jag har ångestattacker och gråter titt som tätt. Jag tror dock att det är bra att man får det ur systemet. Det är inte nyttigt att gå runt med det inom sig och inbila sig att man är en "superwoman" som du skriver. Prata om det med din pojkvän, be honom hålla om dej när du behöver det och gråt för tusan. Du verkar som en väldigt stark person och jag beundrar dig för din öppenhet. Hemska saker händer oftast starka människor för att vi klarar av det. Det ordnar sig, både för dig och för mig