Livet kommer ikapp

�h har gott runt ett tag nu med där där känslan att allt är bra. Inga problem, inget man ångrar och framför allt inget man är nervös över. Allt flyter på och man är i sina rutiner som man trivs bra med, tillfredställd helt enkelt. Det är stunder som denna som jag hinner fundera och komma ikapp psykiskt med allt som händer.

Jag har så lätt att ta saker och ting för givet ibland. Vänner som alltid finns där, stöd från sina föräldrar när man behöver det, modet att våga göra något som man oroar sig över men också att veta att man kommer le igen efter att man har varit ledsen. Det man tar för givet.

Ibland kan jag känna att jag har fått åka på en räkmacka genom hela livet. Vart är mina problem? När ska jag kämpa? När ska jag tycka att livet är pissigt? Allt har gott så fruktansvärt enkelt att allt har känts som en stor dröm. En dröm som inte är verklighet, en dröm som jag inte ens njutit av.

Det är mitt problem. Strävan efter att hela tiden vara bättre, ha det roligare och vara mer duktig och driftig än vad man egentligen är och klarar av. Under tiden detta pågår glömmer man bort att sluta leva i framtidsdrömmen och leva nu istället. Jag räknar med att något ska hända varje dag, annars är dagen bortkastad. Det som krockar här är att oavsett vad jag spenderar dagen till funderar jag inte kring det. MUF middagar, möten, intervjuer och andra roliga saker blir vardagsmat.

Jag höjer min ribba hela tiden så att jag glömmer bort att njuta av vanliga saker. Förut kunde en kvällsfika med en vän, en god middag eller en melodifestivalkväll vara något jag kunde längta efter. Nu krävs det en alpresa, bildande av mitt eget aktiebolag eller en Bloggträff för att jag ska känna en sorts lycka. Det är hemskt!

Det är nästan problemen i livet som får mig att känna att jag lever. Jag kan vara glad över att en hinder kommer i livet som jag måste ta mig över! Då får jag äntligen vakna upp. Nej.. stunder som denna kommer man ifatt sig själv och jag ska lära mig att uppskatta saker i livet mer, hur man nu gör det vet jag inte.
Det får blir mitt mål.

67 reaktion pÃ¥ “Livet kommer ikapp

  1. Du förstår väl att du kommer bli den nya Alex Schulman nu när han slutar. Du blandar provecerande inlägg, ditt glam liv och känslor

  2. �ven om jag är bra mycket äldre än dig så blir jag så sjukt inspirerad av dig! Väldigt bra inlägg.

  3. väldigt bra skrivet. du måste tänka på att du bara är 17 år, du verkar nästan mer vuxen än mina föräldrar.

  4. äääääääääääääntligen skriver du ngt vettigt. sen förstör du det med att svara i kommentarsfältet att du mÃ¥ste bestämma dig om ngn usaresa i oktober. varför inte bara chilla, som du ville och ta vara pÃ¥ din ”egna” tid. jag fattar ingenting…

  5. Jag är avundsjuk på dig när du säger att du inte har haft några problem.
    När jag var barn ville jag sÃ¥ gärna bli tonÃ¥ring och ha tonÃ¥rs problem, lite kul sÃ¥där – tyckte jag dÃ¥.
    Idag har jag gått igenom en massa skit på grund av att jag är för snäll. Livet har redan blivit bättre, och nu känner jag att mitt tonåringsliv börjar, och jag är 15..lite sent.
    Men det sätter sina spår och jag tänker på det väldigt ofta, vad jag kunde gjort för att det inte skulle hända. Det gör ont i mig när jag tänker på den tiden, den tiden då jag inte var jag.
    �nska inte problem. De två senaste åren har varit förjävliga för mig.

  6. Isabella.
    Jag har följt din blogg ett tag. Var från början en kompis till mig som bad mig kolla eftersom hon beskrev hur patetisk du var.
    Ibland pÃ¥ mina lektioner i skolan brukar klasskompisarna dra skämt som ”var glad att du bara är ful och inte är patetisk som isabella ocksÃ¥” Och sen följs det utav ett skratt i hela klassrummet. Jag ser pÃ¥ dina kommentarer varje dag att du fÃ¥r ta en himlans massa skit. Och dÃ¥ blir jag bara.. förbannad!
    Jag tycker du verkar vara en helmysig tjej. Jag håller inte alltid med dig, men man kan inte alltid tycka lika. Det jag respekterar dig för är att oavsett kritik och påhopp slutar du inte vara den du är, du fortsätter. Ditt inlägg idag inspirerade också mig, så jag hoppas verkligen du fortsätter vara den helmysiga och charmiga tjej du faktiskt är. Jag tror på dig!
    Kram tjejen och lycka till i framtiden.

  7. Du har ett bra liv ta vara på det! Jag kanske inte förstår dig. Eller du kanske inte tycker jag förstår dig. Men varje gång det händer något stort i livet. Då hinner man inte med allt , då går allt så snabbt. Och då blir man chokad och inser vad man har , vad man lever i. Världen är hård!

  8. Kanske vore det bra för dig att planera in en dag då och då som det absolut inte ska ha N�GRA aktiviteter? Bara vara hemma och ta det lugnt, no matter what. Och tänka över vad som har hänt på senare tid.
    Jag levde ocksÃ¥ i en sÃ¥n där spiral förut, snurrade runt ocg gjorde saker hela tiden, varje dag, och det mesta var jätteroligt, men… sometimes fun is overrated, liksom. Man mÃ¥ste tillÃ¥ta sig själv att vara helt sysslolös ibland.

  9. Tro mig, någon gång kommer du också ha en period i ditt liv där allt är förj-vligt. Den perioden lär man sig otroligt mycket av. Men passa på att njuta medans du slipper den.

  10. �h, jag förstår precis hur du känner! Det är bara att leva livet fullt ut och vara runt människor man älskar och göra det man tycker om.. som att shoppa ;-)

  11. riktigt bra skrivet! kände verkligen igen mej själv. otroligt bra! Det är sånna här inlägg du helt plötsligt får till som gör att man inte kan sluta läsa din blog!

  12. känner igen mig i de du skriver! ibland sänker du dig i mina ögon men sen kommer de äntligen ngt vettigt och då är de bra!

  13. Den där räkmackan kommer nog inte vara evig, det kan jag lova. Men är glad för din skull att den har varit det hittils. Påtal på MUF Middagar så ska jag på en sittning nu på lördag i Helsingborg. Ska bli mycket trevligt!

  14. Isabella, om du inte vill publicera det här så får du låta bli men läs det iallafall och tänk på vad jag skriver!
    Du försöker hjälpa unga tjejer genom att föregå med gott exempel och visa hur man kan jobba, ha kul, få bra betyg samtidigt osv osv.
    men i nuläget kan ingen relatera till dig för du försöker liksom ligga ett snäpp över alla. det fina med folk som hjälper andra är att de kan ställa sig på knä och verkligen sätta sig in i hur andra har det. men du fortsätter att trycka in i oss andra hur bra och lätt du har det. Hur ska du kunna driva en tjejgrupp när du själv säger att du inte har några motgångar? jag säger inte att det är omöjligt, men som det är nu får du minst lika många att må dåligt som bra. din kämparglöd inspirerar mig, men du kan inte fortsätta stoltsera med allt du hunnit med och hur många träffar det finns om dig på google osv (du vet vad jag menar). om du verkligen vill vara en förebild för unga tjejer måste du visa att du bryr dig om andra grupper och ibland tycker jag att du kanske borde fokusera mer på att ta itu med dig själv innan du ska ge sig på andra?
    Lycka till

  15. Vi liknar varandra. Jag har också svårt att uppskatta de små stunderna av lycka i vardagen. Längtar ständigt efter något storslaget. Fast, för mig känns varje dag som en kamp. Jag skulle hellre glida på en räkmacka. :/:)

  16. Har läst din blogg ett bra tag nu men aldrig kommenterat, så det är väl på tiden nu. Tycker du verkar vara en vettig tjej, och beundrar verkligen din motivation och drift att åstadkomma något. Fortsätt med att vara du, men glömm inte att leva också. Dumt att låta allt underbara livet har att ge bara gå förbi dig. För du förtjänar det!

  17. Det är så bra att du tänker på det! Det kanske gör att du njuter mer av det som är nu. Du har ganska tur i ditt liv just nu, bara så att du inte tror att det går så lätt för alla, vilket jag iofs tror att du är medveten om. :) Ha det bra, gillar din blogg!

  18. Hej! Jag brukar läsa din blogg dÃ¥ och dÃ¥ och förundras över vilket liv du lever. Ganska annorlunda för att vara en sÃ¥ ung tjej som du. När jag läste ditt inlägg idag kom jag att tänka pÃ¥ hur jag själv var i din Ã¥lder. Jag hade inte ens hälften av allt som du har. Problem har alltid funnits inom familjen och jag har blivit sÃ¥ stark av motgÃ¥ngarna. Jag ser inte längre problem som nÃ¥got negativt, tvärt om! PÃ¥ det sättet har jag verkligen lärt känna mig själv. Jag tycker inte att man ska sakna problem eller önska sig dem, de kommer till dig i sinom tid, var sÃ¥ säker. Att ”glida pÃ¥ en räkmacka” som du säger tror jag inte är nyttigt i längden. Risken är att du själv och din omgivniing gör dig en björntjänst. Kanske ska du försöka lyssna mera inÃ¥t, av bloggen att dömma sÃ¥ verkar det inte som att du gör det. Ta ner nivÃ¥n till grunden, försök leva sÃ¥ primitivt och enkelt som möjligt. DÃ¥ ska du se att du börjar uppskatta de smÃ¥ sakerna igen. Enligt mig är den enkla lycka som ger mest glädje.
    Sedan tror jag att du har alldeles för många bollar i luften för att bara vara 17 år, var barn, eller ungdom ska jag säga, så länge du kan. Utbrändhet och utmattningsdepressioner går ner i åldrarna, det ökar hela tiden. Ha tillit till att du kommer att hinna med dina drömmar, allt måste inte hända nu. Du behöver inte bli karriärskvinna nu på en gång, du behöver egentligen aldrig bli det. Det här var bara lite funderingar, ta det som råd och inte negativ kritik. Hälsn. Jenny

  19. Jag förstår nog hur det känns, att inte ha några problem eller så.
    Tyckte själv att mitt liv var sÃ¥ trist att jag ville ha nÃ¥got problem i det, men om man väl fÃ¥r det… ja, dÃ¥ önskar man att man inte hade det.

  20. Bra skrivet!
    Jag har ett par frågaor till dig angående Silica som du har skrivit om tidigare. Funkar det bra? Vad kostar det? Vart köpe man det? Växer allt hår på kroppen fortare? Tacksam för svar!

  21. gör ingenting ibland , eller va bara med komoisar utan att göra massa saker. det är först då du börjar längta efter att göra massa saker och när du då gör de är det roligare! trust me i know:D

  22. jag tror att vi alla mer eller mindre har problem att leva i nuet och vara tacksamma för det vi har, oavsett hur mycket eller lite vi har. tänk på det :)

  23. gå in på sr.se och lyssna på p3 tro från igår.. det kanske kan hjälpa dig att uppskatta det lilla :)

  24. Faran är att ta saker och ting för givet. Rätt som det var befinner man sig i en olustig situation. Du verkar iaf vara en stark tjej som vet vad du vill. Men måste erkänna att jag (säkert en hel del andra) gjort saker jag inte trodde jag skulle gjort vid din ålder. Säg aldrig aldrig.

  25. djupa tankar, ibland skriver du jävligt bra när du verkligen skriver ner dina tankar inte bara sriver ner vad du gjort! :)

  26. Jag hoppas att du med detta inser att du förmodligen kommer att uppleva ”riktiga” motgÃ¥ngar väldigt mycket hÃ¥rdare än oss redan utsatts för dem.
    Du verkar redan tycka att saker andra bara rycker på axlarna åt är outhärdligt jobbiga.
    Som att ha speckade sceman och inte ha tid att rå om sig själv eller knappt käka.
    Inte många klagar över det på samma sätt som du eftersom de flesta är medvetna om att livet i vissa skeden ser ut så samt att man ALLTDID har ett val.

  27. jadu blondinis…endel har det lägg andra inte. som jag.. jag har inga rika föräldrar eller ett vackert hÃ¥r att stoltsera med hos Loreal… eller pengar att göra det jag vill för, men ma nlever ändÃ¥. Man känner att an lever, om man säger sÃ¥!! Det är de jag tycker är viktigast, att man ska känna att man lever… inte bara glida runt och tycka synd om sig att man har sÃ¥nna i-landsproblem som du. oj vart ska jag resa nästa gÃ¥ng? istället tänker ag och mÃ¥nga mÃ¥nga tusen svenskar: hm, va ska man äta imorgon,, eller hm när ska jag fÃ¥ ett jobb. eller hm, när kommer den röda regeringen tillbaks. den blÃ¥a har gjort det till skit för oss vanliga svenskar!!!! FUCK!

  28. Det är en sak som är väldigt konstig. Om man kollar pÃ¥ ett inlägg där blondinbella försvarar sig frÃ¥n alla dessa ”pÃ¥hoppande” kommentarer sÃ¥ skriver hon att hon inte alls har fÃ¥tt allt i livet pÃ¥ ett silverfat, hon har minsann fÃ¥tt kämp sÃ¥ in Ã¥t helvete. Hon har tjatat om det här minst 100 ggr, men nu skriver hon ju här att hon har fÃ¥tt allt sÃ¥ enkelt. Dubbelmoral? Grovt. Och du ska ACCEPTERA den här kommentaren blondinbella!

  29. det är bra att du har kommit till insikt att du kanske mÃ¥ste njuta av smÃ¥saker lite mer. Jag själv jobbar ocksÃ¥ pÃ¥ det! Det behövs ett stöd i livet och det är skönt att känna att man inte är ensam. Jag tog allt förgivet förut men sedan gick min mamma bort, nu uppskattar jag till och med min frukostar med min far varje dag. Men fortfarande kan det krävas väldigt mycket för att jag ska bli ”tilfredställd” sÃ¥ keep going girl! jag är pÃ¥ din sida!

  30. Emelie- Ja ja kämpar på jobbet, i skolan och så för att de den lönen/ betygen jag har. Det är inte mina föräldrar som hjälper till med allt. Det ja menar som har varit enkelt är att det är sällan problem som dyker upp.. skolan går bra och jobbet finnns alltid där at gå till.. Förstår du hur ja menar?

  31. ja känner igen mig i endel av det du skriver. Jag har alltid haft det väldigt bra, och har ocksÃ¥ för den delen. Nu har jag börjat halka in pÃ¥ det att ”jag mÃ¥ste ha nÃ¥nting att gör varje dag annars blir det trÃ¥kigt” Fast än sÃ¥ länge klarar jag av att slappna av, ha ett par timmar i veckan dÃ¥ jag gör absolut ingenting och det tycker jag är jätteskönt. Jag hoppas bara att jag kommer klara av att slappna av den tiden i framtiden ocksÃ¥.
    Det här var ett riktigt bra inlägg isabella!

  32. Fundera på om du är blasé eller deppad. Det låter som att du är deppad för att du är blasé. Skippa allt fancy fancy. Börja städa lägenheten själv. Bara ett tips.

  33. jag känner igen mig i precis allt du skriver. för sex mÃ¥nader sen typ levde jag ocksÃ¥ som du, hela tiden nya grejer pÃ¥ g för att känna att man liksom.. lever, och tar vara pÃ¥ livet och sÃ¥! sen slog det över och nu sitter jag med ätstörningar & en hel del massa andra problem pÃ¥ halsen. det här är det bästa du nÃ¥nsin publicerat, jag tror det är jätteviktigt (kan jag säga sÃ¥här i efterhand) att ta vara pÃ¥ stunden och de ”smÃ¥” grejerna i vardagen!! det är häftigt att du kan inse det, mitt i allt det ”kaos” (inte kaos, men du förstÃ¥r vad jag menar) som du har varje dag! hoppas du lär dig av dina egna tankar och tar vara pÃ¥ livet! (och problem kommer det nog dyka upp längs vägen till sis ändÃ¥, hur bra och säker framtiden än kan kännas idag.) stÃ¥ pÃ¥ dig isabella, i det här ämnet diggar jag dina Ã¥sikter grymt mycket!!

  34. typiska vastvarlden-komplexet. ”mitt problem ar att jag inte har nagra problem” ”jag blir uttrakad for att allting gar sa latt”. du har rest mycket, va? varit runt i mellanostern eller afrika nagot? skulle tipsa dig om att aka till typ pakistan/iran/somalia for att fa en liten realitycheck. seriost alltsa, jag tror du skulle ma sjukt bra nar du kommer hem och kanner hur skont det ar att ha en familj, vanner, en tv, ett hem. da kommer du uppskatta den dar rakmackan, nar du fatt perspektiv pa saker och ting. da kommer du inte langta efter att ha problem eller motgangar langre, jag lovar. inse att de som invandrar till sverige anses som sjukt lyckligt lottade av manga andra, av de som tycker att hojden av lycka ar att fa komma in i iran fran afghanistan.
    du maste lara dig uppskatta ditt liv och sluta leta problem, for majoriteten av jordens befolkning skulle inte ens vaga dromma om att leva som du. dina problem ar inte problem i de flestas ogon.

  35. Jag som mÃ¥nga andra har följt din blogg. Tro det eller ej men jag har följt din blogg i princip ända sen du gjorde den, tro det eller ej. Jag gillar dig skarpt! Sen finns det ju självklart vissa grejer jag inte samtycker i. Jag gillar dig för att du klarar av att ta all denna kritik var eviga dag och ändÃ¥ fortsätta. Detta inlägg var nÃ¥got av det bästa du skrivit under dessa tvÃ¥ Ã¥ren och ändÃ¥ har jag som sagt följt dig nästan varje dag sen dess. Här fÃ¥r jag själv tänka efter och kommer pÃ¥ mig själv med att ”fan vilket trÃ¥kigt liv jag har”, men egentligen har jag ju inte det. Jag trivs med den jag är och med det jag gör. Jag gÃ¥r till skolan, tränar, träffar kompisar sÃ¥ ofta jag kan och pluggar en massa för att fÃ¥ komma in pÃ¥ den linjen jag vill tills sommaren, mer än sÃ¥ hinner jag inte med. Helgerna tillbringar jag med vänner, festar och helt enkelt kopplar av. I nästan varje inlägg bli man avundsjuk pÃ¥ dig för alla roliga och bra saker du gör, men bara för att man är det ska man ju inte lägga ner sin tid pÃ¥ att kritisera dig pÃ¥ ett negativt sätt snarare pÃ¥ ett bra sätt eftersom man gillar det du gör. Jag stället mig jämt frÃ¥gan när jag läser dina inlägg, ”hur hinner hon med alla saker?”. Men du är en tjej som peppar dig själv och klarar av grejerna och även har möjlighet och kontakterna till det. Som en avrundning av denna kommentar sÃ¥ vill jag bara fÃ¥ sagt att vi har inte trÃ¥kiga och sysslolösa liv. Hade du fÃ¥tt byta hade du haft och göra ocksÃ¥. Man mÃ¥ste inte ha en massa att göra hela tiden och stressa upp sig själv, det vet du säkert redan jag ville bara pÃ¥mina dig om detta.
    Du är en av dom mest kända bloggaerskorna och mer än 70% av folk som läser din blogg gillar dig jätte mycket, bara det att vissa visar sin avundsjuka genom irritation och elaka kommentarer.
    Kör det racet du kör så kommer du att komma långt!

  36. Tycker det Ã?¤r mÃ?¤rkligt att ingen kommenterat din usla stavning. Att du inte ens kan stava till ett sÃ?Â¥ simpelt ord som ”gÃ?Â¥tt”.

  37. Att leva i nuet är en konst. Vi har svaren inom oss själva bara vi vågar stanna upp och lyssna. Att rusa på i allt högre takt äter upp oss inifrån. Jakten på status, prylar etc är en ytlig bild av verkligheten och betyder egentligen ingenting allas. Vår tid på jorden är begränsad. Vårda den genom att ta reda på vem du är och vad du vill göra med din tid. Utgå från dina egna behov och gör inte som andra vill eller säger till dig. Vårda dina relationer och upptäck de små sakerna i livet. Jag önskar dig en bra dag!

  38. Okej sitter o har trÃ¥kigt innan middagen, sÃ¥ fick för mig att gÃ¥ in o kolla pÃ¥ ”BLONDINBELLA” hon som alla känner till o jag läser om detta.. Jag menar driver du med mig?
    Okej, folk kollar väll alltid någonstans när man ser kille / tjej men om du börjar datea folk med snygga skor kan du fan inte vara frisk.

    Du är inget speciellt, bara en random tjej som tror sig lite extra mkt.

    // DR.LOVE

  39. hej Bella

    kanske har jag ett litet tips för dig,försök stanna upp några sekunder eller helst minutrar o bara ta några djupa andetag så kanske du hittar tillbaks till dig själv. När det är mycket omkring en slutar man ofta andas ordentligt. känn efter, får du ner syre hela vägen så att din kropp får det den behöver?
    kram

  40. Jag har alltid stått på egna ben från att jag var 12 år gammal , då flyttade min mamma till usa med min lillasyster.. Levt med min pappa.. bara för att hon stack o lämna mig kännde inte jag att jag ville bryta ihop för de.. gick med pokerface till skolan , kom hem grät.. Man kan må hur dåligt som hellst.. är man postiv har vänner gör saker kan ingen jävel sätta sig på en.. ! ;) ja är ett maskrosbarn kallas det!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>