Café Molto

Åh jag älskar verkligen slappa dagar, då man kan göra precis som man vill, exakt det man känner för. Så efter en seg morgon mötte jag Alice och Niclas (Niki dissade oss!) och gick till Café Molto som ligger på Karlavägen. Där drack vi ett underbart gott kaffe, lagom starkt men fylligt gott och krämigt ovan på, mums! Där pratade vi igenom alla planer vi har tills Julia kommer hem, vi saknar dig gumman! Vi tog sedan en promenad genom stan och tittade lite i affärer. Sedan fortsatte jag och Alice mot Odenplan där vi träffade Erik och Max. Vi pratade genom alla gamla minnen <3. Efter det gick jag hem, märkte att de har börjat spela julmusik i min hiss, haha! Ikväll ska jag träffa Amanda, vi ska på en chillkväll vid Karlaplan.

En sak som jag har märkt är att folk verkar vara mycket gladare nu under julen och det glädjer mig att se folk lyckliga för det är en känsla som man ska ta vara på. Vi människor är rätt bra på att tycka synd om oss själva, jag tror att vi är den enda arten på jorden som kan göra det. Fast det kanske är förståligt, tänkt så mycket vissa får gå igenom; familjemedlemmar går bort, föräldrar skiljer sig, förhållanden tar slut, sviken av vännerna eller man kanske rent av blir mobbad i arbetslivet eller skolan. Och allt ska man tydligen klara och kunna gå vidare av, hur lyckas vi egentligen? Och hur mycket kan en människa klara av? Det är svårt att se att man ska kunna lära sig något av om en närstående går bort. Men på något sätt gör man det, enda sättet att bli stark är att lära sig hantera motgångar. Och knepet hur man gör de är att aldrig stanna upp, man måste hela tiden gå vidare och hitta nya saker i livet att glädjas åt och när man väl har gjort de, då kan man tänka tillbaka på gamla stunder och glädjas av dem, det är då dem blir som små skatter som bara en själv kan glädjas åt. Man får hitta det stora i det lilla.

28 reaktion på “Café Molto

  1. bella.. förut (för ganska länge sedan) skrev du att du hade dålig hy. Men på bilderna har du GRYMT SNYGG HY! hur har du gjort? vad använder du för rengöringsmedel? acnemedel? har du tips på foundation? mascara? skulle vara SJUKT trevligt om du svarade på detta!!! :)

  2. Visst många gillar bella, hon har en bra blogg.. Men varför måste alla bli så jävla förbannade på Marcels nya? :S Om hon är kär så är hon, sluta klanka ner på henne, det är Marcel ni borde klanka ner på istället!

  3. vet du vad, bella!?
    jag tycker du värkar vara en sköön tjej
    med egna åsikter. fortsätt så.
    sedan ni som klankar ner, seriöst skärp er.
    eran avudsjuka lyser igenom.
    go blondibella =)

  4. Förlåt men vad vore internet utan din underbara blogg? Du är grym!
    Lycka till i framtiden Isabella, med allting!

    / Riktigt troget bellafan ^^

  5. alltså fy jag blir ledsen. hur orkar du sitta o skriva om ditt liv på internet? dessutom ta förgivet att folk ska läsa det. men det är ju kul att du verkar ha en hel del ”fans”, fast det kanske skulle vart roligare om det var i verkliga livet.

  6. Jag tror att vi klarar av så mycket eftersom vi inte har något annat val, det enda alternativet är ju att lägga sig ner och dö men oftast är det överlevnadsinstinkten som tar över. Vi kanske blir starkare i efterhand men att gå vidare handlar nog inte om att vara stark utan om att överleva. Det är min teori i alla fall. Gott nytt år på dig och hoppas du får ett toppenbra 2007!

  7. jag blev rörd när jag läste ditt inlägg:

    ”En sak som jag har märkt är att folk verkar vara mycket gladare nu under julen och det glädjer mig att se folk lyckliga för det är en känsla som man ska ta vara på. Vi människor är rätt bra på att tycka synd om oss själva, jag tror att vi är den enda arten på jorden som kan göra det. Fast det kanske är förståligt, tänkt så mycket vissa får gå igenom; familjemedlemmar går bort, föräldrar skiljer sig, förhållanden tar slut, sviken av vännerna eller man kanske rent av blir mobbad i arbetslivet eller skolan. Och allt ska man tydligen klara och kunna gå vidare av, hur lyckas vi egentligen? Och hur mycket kan en människa klara av? Det är svårt att se att man ska kunna lära sig något av om en närstående går bort. Men på något sätt gör man det, enda sättet att bli stark är att lära sig hantera motgångar. Och knepet hur man gör de är att aldrig stanna upp, man måste hela tiden gå vidare och hitta nya saker i livet att glädjas åt och när man väl har gjort de, då kan man tänka tillbaka på gamla stunder och glädjas av dem, det är då dem blir som små skatter som bara en själv kan glädjas åt. Man får hitta det stora i det lilla.”

    mycket bra skrivet,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>