Jag fick mailat till mig idag en video på två män som ska simulera förlossningssmärtan med hjälp av en läkare och en apparat som ger sammandragningar. Killarna låg och skrattade de första minuterna, vilket gör att jag tror att smärtan inte är lika hög som kvinnor som föder känner, tror knappast att de ligger och skrattar….  Dock så gråter ena mannen nästan i slutet så jag vet inte hur verklighetstroget det blev. Ett kul försök i alla fall kan jag tycka.

Jag får många frågor på hur jag känner inför förlossningen. Den enda paniken som uppstått är när det är mycket på nyheterna om kvinnor som får föda i skrubbar och barnmorskor som har för mycket att göra. Jag är rädd för att få byta sjukhus och att bli lämnad ensam i rummet när det är dags. Alltså så är det mitt kontrollbehov som ligger och spökar. Jag hade helst få välja barnmorska, som i Frankrike. Där är det den person som du går till som även förlöser dig. Jag hade helst velat kunna ”boka” en plats på ett privat sjukhus där jag också fick träffa barnmorskan innan. Det är galet att vi inte har fler privata förlossningskliniker idag. Jag vet att Sophia-hemmet ska öppna en men det är 2014 …

Smärtan är inget jag är rädd för, det blir nog otroligt tufft då men jag kommer att klara det. Jag ser fram emot att få åka in och föda i november. Jag vill ha epidral och lusgas och så funderar jag på att föda sittandes på en förlossningspall. Det är det de lutar åt just nu. Det känns tryggt att sitta upp och ha Odd i ryggen som jag kan stödja mig mot. Dessutom känner det mer naturligt eftersom det inte blir en uppförsbacke för bebisen plus att bäckenet utvidgas. Jag kommer säkert ändra mig tusen gånger om och säkert den dag då det är dags. Det är svårt att föreställa sig allt men precis med alla andra utmaningar jag utsätts för så jobbar jag alltid med målbildning. Jag visualiserar varje dag att det ska gå bra. Att spricka och allt såsantt struntar jag fullständigt i, så länge bebisen kommer ut friskt så är allt annat oviktigt.

Pingis och jag har haft riktigt bra möten idag. Ett bolag flög upp från Växjö för att hinna ta lunch med oss och det kändes riktigt spännande med allt. Nu har vi ett möte kvar. Vi har gått igenom lite får föreläsning som vi håller på Folkuniversitetet imorgon kväll också. Gissa om jag har längtat efter den! Platserna är slutsålda men det finns platser kvar till Economista summercamp, läs mer om den dagen på Folkuniversitetet här! På torsdag blir det Finland, kul med alla föreläsningar!

Väska från Bel & Jaz, klänning från Soaked In Luxury/Boozt, ballerinas från Scorett. 

Economista har nytt office! På Norrmalmstorg dessutom. Hade jag inte varit gravid så hade det blivit alldeles för många AW:s på Nobis efter jobbet, eftersom det ligger granne. Förra året (och åren innan) älskade jag verkligen att gå till Sturehof efter alla möten, eller Nobis och dricka några glas riesling med vännerna. Odd och jag gjorde det ofta också innan men nu med bebis i magen (och en del illamående) känns det inte lockade alls med restauranger och barer.

Det var faktiskt i april förra året då jag och tjejerna satt på Sturehof och tog ett glas och så kom vi in på killar. En av mina vänner frågar vad som egentligen hände med Odd, vi som dejtade så intenstivt sommaren innan. Jag fick dåligt samvete och skickade iväg ett sms och frågade hur han mådde. Fick ett svar flera timmar senare och jag frågade om vi skulle ses efter jobbet på torsdagen på Story Hotell för ett glas och bara prata. Odd sa ja (till min förvåning) och så sågs vi. Jag bad om ursäkt och glaset blev inte ett glas utan flera plus en middag tillsammans. Samma kväll kände jag att vi var tillbaka där vi slutade. Sedan började veckor där jag fick jaga honom och bevisa att jag denna gång menade allvar.

Åh nu blir jag så nostalgisk igen. Jag tänker mycket på ödet nu förtiden. Och alla dom gånger Odd och jag träffades utan att vi visste om att vi skulle bli tillsammans och få familj ihop. När jag var 14 år och vi satt i soffan på en hemmafest och jag önskade att han skulle prata med mig. Jag försökte och försökte men han var inte ett dugg intresserad. När vi firade julafton ihop 2010 hemma hos Messi, alla dessa dejter och tassat på tå inför varandra. Nu är det verkligen vi!!

Gud, jag tappade tråden helt. Jag skulle bara berätta om kontoret men så snöade jag in på kärlek och Odd. Hur som helst så är det häftigt att ha fångat min drömprins. Och han blir pappa till vår bebis!

Stora härliga rum! 

Det blir bara fler och fler butiker som tar in mina smycken för VJ1890. Det är helt galet vilken spridning min kollektion har fått på ändå relativt kort tid. Första kollektionen kom ut för sex månader sedan. Innan jag började jobba med VJ1890 så kom jag i kontakt med många företag angående att designa egna smycken men det kändes aldrig rätt. För mig är det viktigt att ha kontroll. Att mitt ord väger tyngst om det handlar om mitt varumärke. Att jag får vara med i alla led. Och att jag verkligen har fria händer så att smyckena blir en förlängning av mig själv och exakt så har det blivit.

Här är butiken Versato i Stockholm/Skärholmen som har tagit in mina smycken! 

Två av mina favoritsmycken ur kollektion, som jag använder nästan varje dag är mitt BB-armband och mina små örhängen (295 kr). Dom passar till allt och skimrar sådär fint. 

Vid halv sex kom Johanna hit och vi hade bröllopsplanerings-möte. Nu har vi endast två punkter kvar att stryka på maj-listan. Så vi är verkligen i fas. Känns himla bra. Men utan Johanna hade vi nog inte varit det. Eller jag vet att vi inte hade det. Utan Johanna som bröllopskoordinator så hade vi nog bråkat en del och känt oss stressade. Nu sitter vi bara och säger ”åhhh” ihop och gråter av allt spännande som kommer att hända i augusti. Jag gråter precis hela tiden. Av glädje dock så det är ju bra. Odd kallade Johanna den allsmäktige häromdagen, för mig är hon vår Bröllopsgud istället.

Nu ska vi fira lite vår härliga bubbla vi är i och gå ut och äta i kvarteret!

Det var så varmt idag! Var sommarklädd och toksvettades hela dagen ändå. Min klänning kommer ifrån MbyM/Boozt. Älskar färgen! Får se hur länge jag kan ha den, vill liksom ha bandet högre upp!

Här är Johanna Kajson, läs hennes blogg här

Christian ville också vara med på mötet ..

Jag såg repis av Tonårsbossen igår där en 14 årig tjej drömmer om att få jobba som make up artist. Som inspiration får hon träffa en känd make up artist som berättar lite om för henne om yrket. När 14 åriga Filippa berättar att hon har tänkt att söka till make up och stylist-programmet på en gymnasieskola så säger Make Up Artisten att hon istället borde läsa ekonomi på gymnasiet i tre år och sedan utbilda sig till make up artist. Jag tänkte ge min kommentar om det.

Jag tycker att du Filippa hellre ska välja en make up och stylist-utbildning på gymnasiet om det är din dröm! Jag förstår Make Up artistens råd om att majoriteten av MUA är frilans och därav måste kunna driva sitt eget företag och ha en baskunskap gällande ekonomi. Men jag skulle inte välja en linje på gymnasiet i tre år som du inte tycker är kul, bara för att lära sig baskunskaperna till något annat som du hellre vill göra. Jag skulle säga att det viktigaste i sitt gymnasieval är att man känner från hjärtat att den här linjen vore rolig att läsa. Är man en person som inte har någon aning om vad man vill göra i framtiden är det väl perfekt att läsa en sådan bred linje som möjligt för att gardera dig. Men vet du redan, har du redan en dröm, så kör på den! Bättre att läsa en treårig make up och stylist-utbildning (där du ändå läser A-kurserna i flera av de andra ämnena), så att du blir riktigt duktig och har roligt först och främst under skoltiden. Kommer du sedan till en situation där du måste starta en enskild firma så lär du dig det, det är ingen hjärnfysik.

Många Make Up Artister som jag känner, använder sig också idag av något som kallas för Frilans Finans. Då slipper du starta ett företag utan dom fakturerar åt dig istället och du får det utbetalt som en lön. Det jag menar är att det finns alltid tusen vägar att lösa administrativa saker. Ska du välja en linje så ska du inte välja något som gör att du blir expert på redovisning av din egen firma utan hellre en utbildning inom din passion. Resten lär du dig efteråt, jag lovar! Dessutom är det lättare att motivera sig själv när man verkligen måste, som att du har fått ett bra frilansuppdrag och vill starta eget, än att sitta i skolbänken i tre år och tvinga in det bara för att så småningom kunna hantera ekonomin när du är MUA.

Jag får lite frågor om min egen gymnasieutbildning. Jag valde sam sam på Jensen Gymnasium för att gå halvdagar så att jag samtidigt kunde driva företaget. Det var de viktigaste för mig. Ettan och tvåan gick bra och jag kunde jobba vid sidan om med företaget men i trean så drev jag förutom Blondinbella AB, även Bellme och Classified (mitt klädmärke) och hade anställda vilket gjorde att jag skippade de sista kurserna helt. Jag hann helt enkelt inte. Jag tog studenten men med ett obehörigt högskolebetyg. Hade jag gjort om så kanske jag hade valt en entreprenörslinje eller läst på distans helt istället. Men att jag inte är behörig till högskolan har aldrig gjort mig något alls. Jag hade ju redan en dröm som jag levde och kunna försörja mig på, att inte ta chansen hade varit idiotiskt. Dessutom gick det ju väldigt bra.

Tre tips för att bli framgångsrik:
1. Hitta din passion så tidigt som det går. Om det är svårt så försök att tänka på vad som skulle kunna få dig att studsa upp klockan 6 varje morgon för att det är så roligt att jobba med. 
2. Ha en naturlig talang för det, satsa alltså på dina styrkor. Strunta i det du är dålig på.
3. Låt inget annat komma i vägen! Du lever ditt liv, att lyssna på sin magkänsla räcker långt. 

Jag är alldeles förvirrad med vilken vecka jag är i nu eftersom vi fick ett nytt datum, 6 november. Men då borde det vara 15 + 3 idag och alltså vecka 16. Bebisen är nu runt 11 centimeter och kommer under de närmsta veckorna att dubbla sin vikt och och bli längre. Tydligen så är det ett himla liv i magen nu, den ligger och sparkar och enligt en bok jag läste så står det att den leker med sin navelsträng nu. Det låter lite läskigt. Jag kan på något sätt tycka lite synd om vårt lilla hjärta där inne som liksom är helt ensam i mörkret. Måste ju vara helt fruktansvärt att vara instängd med en massa vatten runt omkring. Min logiska hjärna förstår ju att bebisen bara trivs men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om. De här veckorna innan sparkarna drar igång kallas spökveckor. Illamåendet är nästan borta och jag känner inte lika mycket i kroppen att det händer saker. Därför längtar jag till RUL (rutin-ultraljud) och första sparken!

I helgen kände jag första gången att jag var riktigt hungrig. Efter allt illamående så var det helt underbart att få känna så. Jag skippade förresten Niferex för att jag kräktes av dom, har gått över till Blutsaft istället som innehåller en massa järn, fungerar betydligt bättre och den är faktiskt god att dricka. Trodde jag aldrig att jag skulle tycka.

Fin bild som Sara Landstedt tog, här är hennes fotografblogg! 

Ny måndag, ny vecka. Den här veckan är proppfull av roliga saker.

Måndag: Lunch med Economista och och några andra möten inbokade. Sedan möte med designer för att sy upp bröllopsklänning. Ikväll kommer Johanna hem till oss för bröllopsplanering.

Tisdag: Jobb & möten med företagen hela dagen

Onsdag: Föreläsning på Folkuniversitetet med Economista!

Torsdag: Föreläsning i Helsingfors, Nordic Business Forum, läs mer här. 

Fredag: Intervju med en stor tidning om vår bok Economista